söndag, september 24, 2006

Odlarmöda - glädje och sorg

I köksfönstren hänger nu tomatplantorna.

Tomater
I våras drog jag upp tomatplantor inomhus. Det var ett evigt pysslande, vattning och allmän vänlighet. När det var dags att sätta ut dem så varnade mig folk för att göra det för tidigt, inte före järnnätterna sade de och jag lyssnade.
Därför fick de dålig start. De har stått utomhus intill söderväggen men tiden räckte nog inte. en del plantor blev väldigt sena och blommar först nu i september, det är bara att glömma dem.
Men tomater blev det, bara en enda hann mogna innan det var risk för frost här, så jag klippte av dem och hängde dem i köket, där mognar de i värmen. till nästa år får jag nog se till att ha ett växthus.


Potatis


Potatislandet

Potatisen var den verkliga sorgen. Jag gjorde det väl för lätt för mig. Ingen gödning, ingen grävning. Jag odlade den under halm och det borde gå bra. Men jag gjorde nog ett par misstag.

Jag lade King Edward som är en sen sort och de hade nog behövt vara förgrodda om de skulle bli färdiga i tid. Men jag fick ju sättpotatisen gratis, så jag får väl skylla på det.
Vad värre var att jag inte tänkte på att det var grässvål under halmen och att den kunde vara full med knäpparlarver. De käkade potatis för brinnande livet och det enda jag fått nu är en halv hink potatis, de flesta mycket små. Det blir väl att åka till en självplock och plocka där i stället.

Mitt beslut är emellertid att plöja upp all odlingsmark i höst. Jag har redan talat med en bonde och så snart han får tid skall han göra det. Marken har ju inte varit plöjd på tjugo år så det behövs nog.

Äpplen
Äpplen har det däremot varit mycket gott om och jag har funderat på hur jag skall kunna ta tillvara dem. Det har blivit vin och mos till lust och glädje! Bortåt 70 liter vin står och puttrar under köksbordet nu. Det blir kul till jul!
Men jag kan ju inte bara ha vin, man måste ju äta också. Äpplemos till gröt är ju gott. Själv har jag aldrig kokat äpplemos men någon gång måste man ju pröva på denna ädla konst.



Sjutton burkar äpplemos är inte så dåligt.
De bör ju räcka hela vintern.


Så här gjorde jag:
Delade äpplena i fyra bitar, tog bort kärnhus, pinne och fnas samt eventuella bruna fläckar. När jag var klar hade jag fyllt en hel 15 liters hink. När jag jobbade med detta funderade jag över om jag skulle koka det direkt och sedan köra det i köttkvarnen. Jag ville ju ha sönder skalen.
Jag bestämde mig för att först köra i kvarnen och sedan koka. Då skulle jag ju kunna lägga hett mos i glasburkarna. Och så blev det!

När äpplena passerat köttkvaren så var det åter nästan en full hink. Den tömde jag i min stora trettioliters kastrull och tömde i lite vatten, ett knappt kilo strösocker och lite askorbinsyra. Sedan fick det koka på vedspisen. Det tog väl ungefär en timme, jag tog inte tiden.

Glasburkarna värmdes med hett vatten och locken i kokande vatten. Sedan fylldes burkarna med hett mos. Det brändes om man fick det på händerna. Burkarna fylldes ända upp och locken skruvades på. När de kallnat hade locken bubblat inåt så det fungerade nog ur konserveringssynpunkt. För säkerhets skull förvarar jag dem i kylskåpet.

Det kokade fint på vedspisen, men det blev lite varmt i köket, ute var det ju tjugo grader så bortåt 25-30 var det nog. Det var i och för sig bra för då jäser vinet bättre men även den deg jag satt med honungsjäsmedel.

Bröd
Dagen därpå var det dags att baka. Det var tänkt att bli ett surdegsbröd som man bakar i en lergryta. Problemet är att honungsjäsmedlet inte verkar funga särskilt bra, degen jäser inte så mycket som jag trott. Men jag provar ändå. När detta skrivs står lergrytan i ugnen. Hoppas att brödet inte blir stenhårt, när det jäst så dåligt.

Egentligen är jag inte vansinnigt road av hushållsjobb av den här typen, men om man kan göra stora satser så går det väl an och det blir framför allt billigare än att köpa.

Se där ett litet spartips på köpet!

fredag, september 22, 2006

Kortvågsradio


Jag har ingen TV, istället lyssnar jag på radio.

När jag flyttade till Orsa så fick jag äntligen tid att läsa böcker. Det är något som jag inte gjort på många år. Jo jag har läste en del. Under många ensamseglingar i Bohuslän har jag slukat litteratur av det mest skilda slag. Fördelen med en bok är ju att man kan lägga i från sig den när som helst och sedan börja där man slutade.
Det går ju också att lyssna på radio samtidigt, att titta på TV samtidigt går ju inte. Därför blir det ofta att jag har radion på, gärna med någon utländsk station.

Min gamla radio hade inte så bra mottagning och den har bara FM och Mellanvåg. Jag drog visserligen en antenn upp efter väggarna men det blev ändå rätt dålig mottagning. Orsa ligger ju rätt långt norrut.
En kortvågsradio skall det vara, tänkte jag och satsade på en som hade många funktioner. Den heter Sangean och har FM, Långvåg, Mellanvåg och Kortvåg. Med radion följde en antenn som jag spännde upp tvärs över taket innomhus. Under vintern funderade jag på om inte en antenn utomhus skulle vara ännu bättre och under sommaren har planerna tagit form.


Fästet i tallen


Antennen skulle spännas mellan ett par träd och så högt som jag kunde komma med stegen, dvs ungefär på 6 meters höjd. Det var lite spännande att sätta upp den för att jag måste först såga av en del grenar i tallen som skulle vara i ena ändan. Stegen svajade betänkligt men jag tog det lungt, jag hade ju ingen lust att ramla ner.

Vid björken i den andra ändan var det om möjligt ännu osäkrare, men jag säkrade stegen längst upp med ett rep runt en gren. Där kunde jag sedan i lugn och ro stå och skruva fast vajerlåset.


Mot den lilla grenen i björken säkrade jag stegen


I varje ända har antennen en båtfjäder eftersom björken rör sig rätt mycket när det blåser. Det finns också en isolator så att det blir en antenn och inte en jordledning. Längden på antennen är ungefär 20 meter, jag har inte mätt upp exakt. Men till längden kommer nerledningen som också är en oisolerad vajer, så det blir väl omkring 30 meter.

Resultatet är bra. Jag kan höra många fler stationer och det är jättekul.

torsdag, september 21, 2006

Cappuccino


Expressomaskinen.
Överst ligger två muggar för att värmas och till höger står en mugg med nyskummad mjölk.

Jag går ju regelbundet på auktionerna som min kompis Kjell håller i Orsa. Där finns några lådor med gratissaker. Det är sådant som folk ratat vid auktionen, de lägger det där och vem som helst får hämta. en dag gjorde jag ett fantastiskt fynd, där låg en liten expressomaskin.
Jag tänkte att den är nog sönder, det är därför den ligger där.
Men jag tog hem den och gjorde rent den, hällde i vatten och tryckte på knapparna - inget hände. Ok, den är sönder, jag får kasta den, tänkte jag.

Men efter en stund pep maskinen. Då begrep jag att den inte fungerade förrän den hade fullt tryck. Jag mixtrade lite med den och till slut kom jag underfund med alla funktioner. Vid nästa besök i auktionshallen hittade jag även bruksanvisningen och ett speciellt kaffemått.


En mugg med cappuccino, till vänster en skål med rårörssocker.

Tidigare har jag alltid gjort kaffe i ett flergångsfilter men det har alltdid blivit för mycket för en person så jag gick över till Nescafe, men det blev ju inte billigare och dessutom inte särskilt gott. Nu när jag fått den här expressomaskinen har kaffet blivit en riktig njutning.

I början gjorde jag bara expresso men nu gör jag också cappuccino och det är riktigt gott. Maskinen har ett litet rör på ena sidan genom vilket man blåser ner ånga i mjölken och på så sätt får man varm mjölk och skum. När det är klart är det bara att ställa kaffemuggen under maskinen och köra ner expressokaffet ovanpå mjölkskummet. Efteråt strör jag lite rårörssocker ovanpå. Om skummet är perfekt så skall sockret ligga kvar ovanpå. Mums!


Rårörssockret ligger kvar ovanpå mjölkskummet.
Man rör inte om, sockersmaken kommer när man tar sista slurken!

--------------------------------
Vill man veta mer om kafferecept så kom det ut en bok 1969 med titeln "Kaffe raff". Förmodligen går den att få tag på i antikvariat eller via bibliotek.

Mera vin satt!


Äpplena skärs i tunna skivor så att de blir lättare att laka ur.
I bakgrunden en full spann.
"Endast för vinberedning" står det på den, för att den inte av misstag skall bli skurspann.

Äpplena fullkomligt dräller ner från trädet med de röda äpplena. Den sorten är rätt mjölig och eftersom jag inte kommer på hur jag skall göra för att koka äpplemos så får det bli mer vin. Jag har ju två dammejanner till så får det bli så.

Det tar ett par timmar att rensa och skära äpplena och mina hundar väntar intill för att få någon liten bit. Egentligen är det rätt märkligt, de har ju ätit så mycket äpplen ute att de numera struntar i dem. Kanske det är så att när husse intresserar sig för frukterna så tor de att de är extra goda.
Det går ungefär fyra kilo äpplen i en spann och när en spann är klar så tömmer jag den i en större och häller över kokande vatten för att ta död på vildjästbakterier. När det svalnat till ca 30 grader så häller jag i vinjästen, det brukar bli nästa dag.

Under bordet står nu två trettioliters damejanner och de två tioliters väntar på att bli påfyllda. Till höger på den gula stolen står jäskärlet.


Tre dagar senare skall det silas och saften hällas på flaskorna, då skall också jästnärsaltet tillsättas och sedan det i vatten upplösta strösockret.
När detta skrivs är det klart och det är bara att vänta ett par månader då omtappning skall ske, rapport om det senare.

fredag, september 08, 2006

Äppleskörd


Gröna äpplen på ett gammalt skadat träd.



Röda äpplen som är kvar i trädet efter att jag plockat.

I min trädgård står två äppleträd. De är nog planterade på 1950-talet när huset byggdes och jag vet inte vad det är för sorters äpplen. Kanske de röda heter Lobo, det har jag gissat efter en titt i en bok.

Grönt okänt vinteräpple


Men de gröna vet jag absolut inte vad de heter. De är också hårdare, antagligen en vinterfrukt.
Träden bar verkligen mycket frukt i år och fallfrukten regnade ner till glädje för äppleälskande hundar.


Äppleskörd
Här om dagen plockade jag en hel trädgårdskorg med röda äpplen, de vägde 12 kg. Men det är frukt kvar på trädet, den når jag bara med en stege.
Äpplena tog jag in och skar i tunna skivor. När jag höll på med det kom Olle och hjälpte till. Han menar att om han gör det så kommer han att bli inbjuden till provsmakning på äpplevinet.

Om han kommer och även min kompis Kjell så löser sig problemet med buteljer. Jag har nämligen inte så många att de räcker till allt vin.

söndag, september 03, 2006

Göra vin


Jättehinken där bären får jäsa först.
Obs, den röda bärplockaren, en nödvändighet om man skall plocka bär i skogen.


Torsdagen den 17 augusti 2006 körde jag ut i skogen med mina hundar för att plocka blåbär, avsikten var att få mycket bär till att göra vin på. Det fanns inte så mycket men hundarna hade kul, badade i en myr och nosade runt. Vi åkte hem med ett kilo blåbär.



Senare på dagen åkte jag hem till Olle och plockade 6 kg röda vinbär och tre kg svarta vinbär.
Tyvärr han jag inte rensa bären, de fick stå två dagar och hela köket vimlade av fruktflugor. Men på söndagen var allt rensat och bären noggrant sköljda.
Så körde jag hela rasket i omgångar i mixern för att få det ordentligt finfördelat. Hällde på 5 liter vatten som var hett. Allt fick stå till eftermiddagen då det svalnat och jag kunde sätta till 1 flaska vinjäst av portvinstyp. Så var det bara att fänta på att det skulle börja jäsa.
Efter ett par dagar hade inget hänt. Det var bara var +18 grader inne så tände jag i vedspisen och ställde den stora jättehinken strax intill. På kvällen kunde jag se att jäsningen kommit i gång.


Tillbehör man behöver för att göra vin. Jästnärsalt, jäsrör, gummikapsel och vinjäst. Vill man kolla alkoholhalt så kan man även köpa en alkoholhaltsmätare.


Två gånger om dagen rörde jag i hinken och på femte dagen dvs. fredag var det dags att filtrera. Jag hade bara en bärsil så det tog tid. Slevade upp i omgångar och hällde i silen. När det mesta runnit ur slevade jag ur silen och ner i en spann. Under tiden flög de förbannade fruktflugorna runt. Till slut tog jag dammsugaren till hjälp och sög bort dem.
På kvällen var det mesta filtrerat och de som fortfarande hade saft kvar i sig lade jag åter i silen med ett litet fat och en mortel ovanpå för att pressa ur det sista.
Nu var också den mesta saften överhällt i en 30 liters damejeanne och en påse jästnärsalt och 4 kg socker tillsatt. Men köket var en aning söligt och fruktflugorna kvar så det blev rejäl tvättning och diskning.

Damejeannen på vedspisen. Spisen är givetvis ej varm.

Damejeannen fick stå ovanpå vedspisen så att jag skulle ha koll på den, nej det var ingen eld i spisen då. Men efter två dagar kunde jag inte se att jäsningen kommit i gång, kanske sockret hade konserverat saften. Jag tätade gummikapseln på damejeannens topp genom att linda ett snöre runt den och ställde flaskan vid sidan av spisen och eldade en bras igen. Nu kom det i gång och damejeannen är flyttad till sin plats under köksbordet. Där kluckar det så hemtrevligt ibland. Om någon månad skall jag tillsätta 2 kg socker till så att alkoholhalten blir högre så som den skall vara på portvin. Sedan blir det att vänta, men framåt jul kan man ju börja kolla.

Nu är det dags att plocka äpplen och göra vin på dem. Det blir en annan historia.


PS.
Jag fick en liten specialburk av Olle som används för att fånga flugor med. Den är verkligen effektiv. Man laddar den med en lösning som flugorna gillar och så letar de sig in i den och drunknar i soppan. Receptet på botemedlet hittade jag på Anticimex sida.
Det består av 2 deciliter vinäger, 1 deciliter sirap och en enda droppe diskmedel.



Den lilla burken som fångar fruktflugor

fredag, september 01, 2006

p eller b

Skibentmöda — p eller b

Det är tydligen något fel på mig. Jag lyckas nämligen ofta med konststycket att förväxla dessa bokstäver. Detta händer både på tangentbordet och kanske ännu vanligare med den vanliga pennan.
Men när jag ser texten så finner jag genast felen och rättar dem.
Det som förundrar mig är att jag så ofta reflexmässigt skriver fel på dessa bokstäver.
Nu har jag för mig att jag hört att detta inte är ovanligt.

Något annat som kanske är kopplat till detta är att jag har svårt att skilja på vänster och höger. Säger någon till mig "sväng vänster" så måste jag alltid tänka efter först åt vilket håll detta vänster är.

Detta fenomen lär heller inte vara ovanligt och jag drar mig till minnes historien om kaptenen som i alla år började dagen med att i kajutan låsa upp en låda.
Där drog han fram ett papper och läste på det, låste sedan lådan.

Styrmannen som vid kaptenens pensionering fick jobbet som kapten öppnade som första åtgärd lådan och läste på papperet.

Där stod " Styrbord — höger.
Babord — vänster.