fredag, oktober 20, 2006

Morotslådan

Hur många gånger har man inte kommit till kylskåpet och funnit att morötterna möglat i den plastpåse som de levererats i från affären. När man i stället förvarat dem i kylen utan plastpåse så har de torkat. Här är lösningen!



Morotslådan i matkällaren


Rotfrukter mår bäst i en jordkällare och morötter bör förvaras i fuktig sand.
Därför är jag rätt lycklig som bor i ett hus med en riktig matkällare som ligger under jord. När de byggde huset på 1950-talet så visste folk fortfarande vad man behövde för att förvara sina matvaror. Kylskåpsförvaring var inte så vanlig då, det skulle vara matkällare och skafferi.

Hos en ekologisk odlare köpte jag nyligen två säckar morötter dvs 30 kg. Jag har även en trälåda som jag ställt på fyra hjul så att den skall vara lätt att flytta. I lådan har jag lagt plast för att sanden skall stanna kvar och sedan har jag hämtat några hinkar med fuktig sand vid byns sandtag. Nu är morötterna varvade med sand i lådan och jag har alltid färska morötter hemma, det skall bli skönt.

Nästa projekt blir att stänga av kylskåpet och förvara matvaror i skafferiet. Dörren har jag försett med en hasp så att temperaruren från köket inte skall smita in. Skafferiet har en lucka ut som kan regleras. I dag var det +12 grader i skafferiet men häromdagen när det var minus ett utomhus var temperaturen +5. Det kommer nog att fungera bra. Kylskåpet går ju också ofta irriterande länge och det går åt dyr elström. Det är ju egentligen fånigt att först värma upp rummet och sedan kyla ner en del genom kylskåp, när allt kan ske på naturlig väg i skafferiet. Mer om detta senare.

tisdag, oktober 17, 2006

Lyckliga hundar


Asta gnager på en älgskånk

Min kompis Olle som är jägare kom en dag med några älgskånkar till mina hundar.
Det var roligt att titta på hur de gjorde för de hade aldrig tidigare varit i kontakt med älg.
De nosade länge på benen och började sedan att gnaga. Allt åkte ner hår, hud och senor och ganska snart var de nere vid klöven.
Jag trodde knappt mina ögon när de till och med kunde gnaga sönder den.
Detta var toppen! Tidigare har jag köpt råa oxben i affären men kilopriset är ju så högt att jag avstått. Hundarna har fått gnaga på pinnar och annat som de hittat, men nu är de lyckliga. Det blir massor av älgben över nu efter älgjakten.

Jorden är vår rikedom


När man lever som självförsörjare så måste man ha möjligheter att odla sin mat. Fördelen med att odla själv är ju att man vet vad man äter. Vill man som jag inte äta giftbesprutad mat så är det säkraste sättet att odla själv.
Jag flyttade hit i november 2005 och det fanns inte tid att förbereda någon odling. På skoj kastade jag visserligen ut några potatis och täckte med halm, men knäpparlarverna åt upp alla potatis så det var ett onödigt försök. I stället har jag köpt en säck potatis och två säckar morötter av en ekologisk odlare här på trakten.

Jag har tillräckligt med mark för att kunna försörja mig. Intill huset ligger en åker som en gång varit potatisland men som inte varit plöjd på länge. där har små träd etablerat sig och jag har hela sommaren gått runt med en busksax och tuktat dessa.

Min vänliga granne kom en dag med sin traktor och plöjde upp marken. Nu ligger den i väntan på vintern så att torvorna skall frysa sönder. Till våren hoppas jag at få hjälp med harvning så att jag får bort de flesta rötterna.

Jorden ser perfekt ut. Det är en lätt jord nästan sandjord med små runda stenar. Eventuellt skall jag lägga på lite halm så att det blir mer humus i jorden men detta blir bara om jag inte får tag i någon gödsel. Mer därom längre fram.

Att klara biffen



Rödbetsvegetter

I mitt kylskåp låg några rödbetor. De hade legat där lite för länge för de började bli lite mjuka på ytan och måste ätas upp på något sätt. I vanliga fall brukar jag bara riva dem och äta dem tillsammans med annan råkost men nu tänkte jag att det får bli lite variation. I Vegetariska kokboken av Inga-Britta Sundqvist fann jag två intressanta saker. Det ena var Borsjtj – Rysk rödbetssoppa och det andra var rödbetsbiffar eller vegetter som det står i receptet. Jag hade i och för sig alla tänkbara ingredienser hemma, men soppa äter jag ju jämt så nu skulle det bli biffar.
Till fyra portioner skall det vara fyra medelstora kokta rödbetor, en gul lök och två kokta medelstora potatis. När man har vedspis så är det ju en baggis att koka potatis och rödbetor och när de svalnat så var det bara att kasta ner dem i mixern. För att vara väldigt noga så skalade jag faktiskt potatisarna först, annars brukar jag äta dem med skal och allt.
Det blev rätt mycket så jag fick mixa i två omgångar.
Det skulle vara sojamjöl i också men det hade jag naturligtvis inte hemma. Funderade först på vetemjöl men bestämde mig i stället för kornmjöl. Allt blev som en rinnande gröt. Jag ställde in det i kylskåpet och tänkte att i morgon har det nog satt sig så att jag kan forma biffar.
- Icke, sa Nicke!
Jag gjorde ett försök i stekpannan men det höll inte ihop.
- Bindemedel saknas, tänkte jag och kastade i två ägg.
- Det blev bara något bättre så jag rörde i ytterligare kornmjöl.
Sedan tog jag fram långpannan och klickade ut sex biffar på den och skickade in den i vedugnen. Samtidigt försökte jag med att steka två i en stekpanna. KATASTROF !

Men nu var det bara att fortsätta. De som varit i stekpannan åt jag upp tillsammans med kokt råris. Det smakade rätt bra. De som var på långpannan lyckades jag att få av nästan hela och över på ett fat. Sedan in med en omgång till.

Nästa dag värmde jag det i mikron och käkade biffarna med råris och purjolök, Det var faktiskt mycket gott. Nu återstår att göra om det igen men med sojamjöl antar jag.

söndag, oktober 08, 2006

Får far förbi



I går hände något kul. En skock får passerade på vägen.
Först gick ägaren och längst bak en bordercollie som höll hela skocken samlad.
Ägaren ropade kommandon "ligg" , "stanna" och så vidare. Hunden lydde blixtsnabbt. Det var imponerande!

söndag, oktober 01, 2006

Bäddat för bråk


Vägen blir avstängd mitt emellan björken och ladan.
Markägaren har tänkt sig att gående skall passera intill ladan, men där är ett stor hål som är dolt under massor med ris.

Intill mitt hus finns en liten hage och några åkrar. Under sommaren var kommunens gubbar där och sågade ner träd. Det var verkligen nödvändigt för det var på väg att bli en djungel.
Mannen som äger marken berättade för mig att han tänkte ha djur gående i hagen så att det blev betat och för att slyn skulle hållas borta. Jag tycker att det var bra. Han får tydligen pengar av EU för att bygga upp stängsel men måste sköta området i minst fem år.

På lördagen när jag inte var hemma så sattes det upp stängsel med eltrådar. Tyvärr kom stängslet att placeras så att den väg som leder vid sidan av hagen blev avspärrad. Nu kan jag inte längre rasta mina hundar på ängarna bortom hagen. Jag måste gå med dem i koppel till en annan fri yta så att de kan få springa fritt. Nå väl det är mitt problem.

Här går inte att gå, under riset är det ett djupt hål.

Men vad kommer den man som brukar vägen till sin åker att säga när han inte kommer fram längre och vad kommer närmaste grannen att säga när den väg som har använts i generationer inte längre går att använda.

Det är bäddat för bråk.