torsdag, februari 21, 2013

Mobbing



Mobbing är något avskyvärt!
Förr trodde jag att det bara var något som barn ägnade sig åt, eftersom jag själv blev mobbad under skoltiden, men sedan drabbades jag åter av detta på 1980-talet när jag arbetade på Siemens. 
Det verkar som om ingen som är avvikande kan undgå att drabbas. På senare år har ju även kungafamiljen blivit hårt utsatt. Man har i s.k. humorprogram gisslat kungen för att han har dyslektsi och det har även givits ut en bok om hans privata fester.
När man inte har kunnat hitta mer om kungen så har man givit sig på drottningen. Att hennes tyska föräldrar varit med i nazistpartiet under 30- 40 talet har nu mer än 60 år senare gjorts till en stor affär. Vem kan som barn stå till ansvar för vad ens föräldrar gjort?
Toppen på mobbingkampanjen är väl Elisabeth Ohlssons nidbild av kunden och hans vänner ätande mat på en naken kvinnas mage, samtidig som drottningen sopat ett hakors under en matta. Hela bilden är ett fotomontage och har upphöjts till konst!

Det är något märkligt med mobbing. Jag minns från skoltiden på 1950-talet hur alla hängde med i svansen av hackare som förföljde mig över skolgården. De ropade glåpord av olika slag. Speciellt var det mitt sätt att uttala bokstaven R som väckte deras intresse. Ytterst få människor skorrade nämligen på den tiden. 
Det var skolkamrater jag inte kände som roade sig på min bekostnad. Tydligen väcker det någon sorts låga instinkter hos folk när de ser att någon blir utsatt. Särskilt roligt är det ju om inte offret ger igen. Jag klagade hos mina föräldrar men fick bara till svar att gå undan, effekten blev att det bara blev värre.

Det är väl samma sak med kungafamiljen. De skall ju tåla. säger folk. Men varför skall de utsättas för sådant hån, när de egentligen inte kan gå i svaromål. Därför blir jag glad när jag läser att drottningen faktiskt har klagat till pressen över publiceringen av den fejkade bilden. Fast den republikanska pressen slår i från sig och påstår att publiceringen är ett allmänt intresse.
Egentligen är det väl avundsjuka. 
Varför är jag inte född till kung? 
Varför får jag inte bo så fint? 
Varför får jag inte en massa pengar? 
OSV.

Drottningen sommaren 2002

När jag tänker på det här så förstår jag inte att de egentligen orkar med sina jobb. De skall ju representera Sverige, vara på alla möjliga evenemang, inviga m.m. Samtidigt är de alltid iakttagna av såväl allmänhet som press. De har egentligen inget vidare privatliv för att de måste i stort sett mest umgås inom familjen. Nej, det jobbet skulle jag inte vilja ha.

Folk ondgör sig över att de är födda som kungligheter. Men det är ju inget de kan hjälpa. Man väljer inte sin mor och far. Att bryta sig loss från hovet är nog heller inte så lätt. Jag antar att de redan från småbarnsstadiet blir uppfostrade till en sträng pliktkänsla fört landet. Som tonåringar får de också lära sig att inte skapa skandaler och har en moralkodex att följa. Är detta liv verkligen något att vara avundsjuk på?

Arbetsplatsmobbing 
När jag började på Siemens i Stockholm så var jag en väl etablerad säljare inom grafisk industri med fokus på att åstadkomma resultat. Eftersom jag visste att företaget var tyskägt så frågade jag innan om man arbetade efter svensk tradition eller tysk. Det försäkrades att man givetvis levde efter den svenska kulturen. 
Det visade sig vara falskt. Det fanns en sträng hieraki. Vi som arbetade inom tryckeribranschen, var inte vana vid sådant tänk. Där kunde en säljare gå direkt till den person på golvet som använde de produkter man sålde. Men alla förutsatte givetvis att man var fackkunnig och kunde sina varor. Företagsledaren kunde för det mesta allt om det tekniska och frågade detaljerat, liksom att han ville ha prisuppgifter lätt och snabbt.
Siemens ville att en separat tekniker skulle besöka kunden och offerter skulle vandra genom hierarkin innan kunden fick någon uppgift. Detta skapade konflikt för mig som alltid ville betjäna kunden snabbt. Om en chef inte var hemma så gick jag ett steg högre upp för att få offerter påskrivna. Oj. oj vad mellanchefer blev trampade på tårna.
Det började en kampanj för att jag skulle säga upp mig. Kollade stämpelklockan och krävde att jag alltid skulle stämpla. Vilken säljare har stämpelklocka! Man är väl resultatansvarig. Nå väl, jag stämplade givetvis in även när jag förberedde resor på helgerna, så att allt skulle vara klart för avfärd måndag morgon. Nu var det fel på det också. Facket klagade för det blev en massa kvalificerat övertid. Så där höll de på tills jag bröt ihop. Det behövdes inte så mycket för att riva upp gamla sår.

onsdag, februari 20, 2013

Odlingsplanering

Var är frölådan?

Letade som besatt efter mina fröer. Hela den gula odlingslådan och odlingsdagboken var borta.
Två dagars letande.

Men så stod jag vid diskbänken och kom på att uppe vid taket finns ju ett skåp. Eftersom det är så högt upp och svårt att nå utan att stå på en stol, så finns där bara reservgrejor, som t.ex. extra ölglas och termosar.
KLICK!
Upp på en stol och se där hade jag lagt alla odlingsgrejor.

Nu har jag också tagit mer det gamla lakanet som legat överst i bokhyllan. Där har jag lagt scuaschfrö  på tork. På tidningar har jag pumpafrö, men vad är vad. Det är märkligt. Jag tor alltd att jag skall komma ihåg vad som är vad, men så är det inte. Får väl köpa i alla fall.

Har också rensat torkade baljor från fröer, emn även där går jag bet. Kan det vara luktärtor, eller är det något annat.? Måste nog lägga lappar till ett annat år.

Däremot så vet jag att jag har kålrotsfrö. Det är en lång kvist som hängt i taket hela vintern. Små tunna skidor som innehåller pyttesmå svarta frö. Har aldrig provat att ta frö från kålrot tidigare så det skall bli kul att se hur det verkar.

Funderar på att sätta mandelpotatis i år. Kan vara kul att se hur det går, men måste köpa sättpotatis först.

tisdag, februari 19, 2013

Rasister


Rasister utan kunskap om historien

Jag är urless på alla dessa budskap som man får på Facebook, som syftar till att underminera vår känsla för att hjälpa våra medmänniskor. Alla är vi lika för moder Jord, oavsett om vi har olika hudfärg, religion eller kulturell bakgrund. 

På vissa håll i världen är det ont om plats, man har förföljelser och krig. Folk flyr till säkra platser på vår jord för att skydda sig eller för att få ett bättre liv, precis som svenskar gjorde i slutet av 1800-talet när man utvandrade till Amerika.

För närvarande pågår en hets mot islam, mot människor som har en annan tro än den kristna. Det verkar som om detta startade när Georg Bush förklarade att han skulle starta ett korståg mot islam. Egentligen rätt märkligt, men han tillhör ju den konservativa gruppen kristna i USA. De har sedan medeltiden kämpat mot islam med bl.a. korstågsriddare som stred i Palestina. Sådant gammalt okunnigt trams måste vara förbi i vår tid. 

Det är ju nästan tvåtusen år sedan. Något måste vi ju ha lärt oss sedan dess. Man bekämpar inte motståndarna med våld. Det lärde vi oss av Gandi och Martin Luther King.
Betänk var det var som skedde när Sverige kristnades. De som gillade sina gamla naturgudar men inte ville bli kristna mördade man. Var det kärleksbudskap?

Efter denna långa utläggning vill jag bara säga att jag INTE vill läsa fientliga budskap om andra religioner eller om människor från andra länder. Jag mår dåligt av att se att det finns så intoleranta vänner. 

Därför har jag beslutat mig för att jag i stället väljer att betacka mig för sådana vänner och stänger konsekvent av dem på Facebook.