Göra vin

Jättehinken där bären får jäsa först.
Obs, den röda bärplockaren, en nödvändighet om man skall plocka bär i skogen.

Torsdagen den 17 augusti 2006 körde jag ut i skogen med mina hundar för att plocka blåbär, avsikten var att få mycket bär till att göra vin på. Det fanns inte så mycket men hundarna hade kul, badade i en myr och nosade runt. Vi åkte hem med ett kilo blåbär.

Senare på dagen åkte jag hem till Olle och plockade 6 kg röda vinbär och tre kg svarta vinbär.
Tyvärr han jag inte rensa bären, de fick stå två dagar och hela köket vimlade av fruktflugor. Men på söndagen var allt rensat och bären noggrant sköljda.
Så körde jag hela rasket i omgångar i mixern för att få det ordentligt finfördelat. Hällde på 5 liter vatten som var hett. Allt fick stå till eftermiddagen då det svalnat och jag kunde sätta till 1 flaska vinjäst av portvinstyp. Så var det bara att fänta på att det skulle börja jäsa.
Efter ett par dagar hade inget hänt. Det var bara var +18 grader inne så tände jag i vedspisen och ställde den stora jättehinken strax intill. På kvällen kunde jag se att jäsningen kommit i gång.

Tillbehör man behöver för att göra vin. Jästnärsalt, jäsrör, gummikapsel och vinjäst. Vill man kolla alkoholhalt så kan man även köpa en alkoholhaltsmätare.

Två gånger om dagen rörde jag i hinken och på femte dagen dvs. fredag var det dags att filtrera. Jag hade bara en bärsil så det tog tid. Slevade upp i omgångar och hällde i silen. När det mesta runnit ur slevade jag ur silen och ner i en spann. Under tiden flög de förbannade fruktflugorna runt. Till slut tog jag dammsugaren till hjälp och sög bort dem.
På kvällen var det mesta filtrerat och de som fortfarande hade saft kvar i sig lade jag åter i silen med ett litet fat och en mortel ovanpå för att pressa ur det sista.
Nu var också den mesta saften överhällt i en 30 liters damejeanne och en påse jästnärsalt och 4 kg socker tillsatt. Men köket var en aning söligt och fruktflugorna kvar så det blev rejäl tvättning och diskning.

Damejeannen på vedspisen. Spisen är givetvis ej varm.

Damejeannen fick stå ovanpå vedspisen så att jag skulle ha koll på den, nej det var ingen eld i spisen då. Men efter två dagar kunde jag inte se att jäsningen kommit i gång, kanske sockret hade konserverat saften. Jag tätade gummikapseln på damejeannens topp genom att linda ett snöre runt den och ställde flaskan vid sidan av spisen och eldade en bras igen. Nu kom det i gång och damejeannen är flyttad till sin plats under köksbordet. Där kluckar det så hemtrevligt ibland. Om någon månad skall jag tillsätta 2 kg socker till så att alkoholhalten blir högre så som den skall vara på portvin. Sedan blir det att vänta, men framåt jul kan man ju börja kolla.

Nu är det dags att plocka äpplen och göra vin på dem. Det blir en annan historia.


PS.
Jag fick en liten specialburk av Olle som används för att fånga flugor med. Den är verkligen effektiv. Man laddar den med en lösning som flugorna gillar och så letar de sig in i den och drunknar i soppan. Receptet på botemedlet hittade jag på Anticimex sida.
Det består av 2 deciliter vinäger, 1 deciliter sirap och en enda droppe diskmedel.

Den lilla burken som fångar fruktflugor

p eller b

Skibentmöda — p eller b

Det är tydligen något fel på mig. Jag lyckas nämligen ofta med konststycket att förväxla dessa bokstäver. Detta händer både på tangentbordet och kanske ännu vanligare med den vanliga pennan.
Men när jag ser texten så finner jag genast felen och rättar dem.
Det som förundrar mig är att jag så ofta reflexmässigt skriver fel på dessa bokstäver.
Nu har jag för mig att jag hört att detta inte är ovanligt.

Något annat som kanske är kopplat till detta är att jag har svårt att skilja på vänster och höger. Säger någon till mig "sväng vänster" så måste jag alltid tänka efter först åt vilket håll detta vänster är.

Detta fenomen lär heller inte vara ovanligt och jag drar mig till minnes historien om kaptenen som i alla år började dagen med att i kajutan låsa upp en låda.
Där drog han fram ett papper och läste på det, låste sedan lådan.

Styrmannen som vid kaptenens pensionering fick jobbet som kapten öppnade som första åtgärd lådan och läste på papperet.

Där stod " Styrbord — höger.
Babord — vänster.

En gammal kärlek

Du lockade mig med din kropp
Jag blev förblindad av åtrå
och trodde åtrån var kärlek

Men åren som gick fick fjällen att falla
från mina ögon.

Tänk, jag valde dig
trots att mitt förnuft sade NEJ.

Våra tidigare år tillsammans
övertygade mig
när de med tiden fått ett rosenskimmer
Men mitt förnuft trycktes ned i åtråns dy

En gång drömde jag att du var prinsessan Guldlock
Men under det gyllene skimret
fanns ett hjärta hårt som sten

Jag hade det ju bra med min andra
varför valde jag då åter dig.
Nu sju år för Rakel
finns ingen Lea att återfå

Trots allt bor jag hellre i min källare
än under det tak, där vi ständigt gnatat
där jag till slut blev förlamad i anden
och tillvaron blev meningslös

Nu slickar jag mina sår och återvänder långsamt
till mitt kreativa jag
Någonstans finns kanske någon
som vill ha mig så som jag är.

Jävla myndighetsfasoner

Nu blir jag sur! Och mest sur är jag över att myndigheterna tar till tvångsmetoder när det inte behövs.


Här om dagen fick jag ett meddelande från sotaren att han skulle göra Brandskyddskontroll. Det lät i och för sig bra, men det kostar pengar och jag har faktiskt jäkligt ont om sådana. Dessutom är ju sotaren här två gånger om året och sotar så han känner ju till både min vedspis, pannan och öppna spisen.
Så varför skall han nu göra detta? Givetvis för att tjäna pengar.
Sotarna har ju fått allt mindre att göra sedan folk börjat installera solfångare, bergvärme och värmepumpar så nu har sotaren hittat en annan födkrok med hjälp av myndigheterna.

Det finns ju också folk här i trakterna som sotar själva. Myndigheterna var tvugna att ge folk tillstånd till detta för det hade nog blivit folkstorm annars. De som sedan många år eldar med ved känner sina skorstenar och eldstäder ordentligt och vet hur de skall elda för att inte få soteld. Men de snuvar sotaren på pengar.

Räddningsverket har nu kommit sotarna till hjälp genom att utfärda en föreskrift där folk uppmanas att undvika olyckor genom att låta sotaren kolla hur det är med branskyddet.

En gammal man här i byn berättade att han fått ett brev om Brandskyddskontroll. Han var minst sagt oroligt, speciellt med tanke på att han hade så lite pengar.
- Hur skall jag kunna betala sådant, sade han.

En annan person berättade för mig att till honom är det ingen ide att sotaren kommer.
- Jag har sotat i alla år och kan både sköta eldningen och skorstenen. Hit kommer de inte!
Han har förresten inte heller någon soptunna. Varför skulle han ha det? Allt som inte går att elda eller att ta tillvara på på annat sätt samlar han i en kasse. Det blir en om året. Den tar han med själv till kommunens anläggning.

Avgiften för Brandskyddskontrollen skall finnas på kommunens hemsida. Jag gick in på Orsa kommun, inte fanns där några uppgifter om vad sotning eller brandskyddskontroll kostar. De fick ett mail!

Så ringde jag till Räddningsverket för att få reda på hur det går om jag vägrar att låta sotaren göra kontrollen.
- Det finns inget straff sade handläggaren, men man kan stödja sig på en förordning som innebär skydd mot olyckor och då är man tvingad att släppa in sotaren. Polisen kan i sådana fall hjälpa till.
Handläggaren påstod, utan att kunna verifiera det, att det hänt en gång att en gammal man vägrat att släppa in sotaren och att polis då tvingats att belägga mannen med handbojor när de kom in i bostaden.
Tacka för det,säger jag, ett sådant brott mot hemfriden. Klart att gubben blev upprörd.

Jag tycker att Brandskyddskontrollen är verkligen i onödigaste laget.
Det är med den som med soptömmningsmonopolet.
De skall hämta sopor fastän man inga har och avgift skall man ändå tvingas att betala.
Fy fan för sådana korkade myndigheter!

En påse frö

Mitt sagoslott, hundar och blomster. Den märkliga figuren är en trästubbe som liknar en bläckfisk.

I våras köpte jag frön, det blev tomater och busktomater, samt en påse Sommarblomster. Tomaterna drog jag upp avklippta mjölkkartonger med såjord men sommarblomsterna såddes direkt på växtplatsen. Det var en bit av gräsmattan ca 60 cm x 1 meter. Jag grävde lite och sådde direkt.
Tomaterna var ett bekymmer. Jag vågade inte sätta ut dem av rädsla för nattfrost, så de kom ut sent och hade blivit tilltufsade. Dessutom slarvade jag. Där de skulle växa myllade jag bara ner lite halvrutten kompost men ingen gödning, sådant straffar sig. Bara några få har tagit sig, men tomater blir det ändå.

Däremot Sommarblomstren tycks ha klarat samma behandling utan problem, de fick inte ens kompost. Där är i dag ett fint land. Till nästa vår skall jag nog utöka det för det är så roligt att titta på det och det står alldeles intill tomtgränsen och ger lite elegant skimmer över huset.
Hundarna poserade villigt för bilden.