Kålen växer

Det är rätt märkligt just nu

Jag har varit ute i landet och skördat en hel spann med broccoli, igen!

Det verkar som om kålen gillar klimatet just nu. Rödkålen växer som fan. Skall väl ta in och koka när jag känner för det. Grönkålen är stor och fin, men den skall inte in förrän närmare jul. Förra året fick jag skotta bort snö för att få fram den så att jag kunde koka långkål.

Tog idag in, troligen den sista squashen, några plantor har säckat ihop, de tål ju inte när det blir för nära 0-grader. Det har blivit mycket som vanligt. Finns i frysen och i konservburkar.

Blomkål växer till sig, väntar så länge jag kan för de som nu är kvar är inte så stora, bara som en handflata ungefär.

Nyfräst

Det var kul!

Den kostade 300 på auktion och så köpte jag olja och en ny kilrem så priset är väl ca 500:-

Har nu fräst upp hela potatislandet med den "nya" jordfräsen. Lite teknik är det att köra den, men det är nog bara en träningsak.

Den här bilden är tagen över hela odlingen. Det som är allra närmast i bild är jordärtskockorna med sina gula blommor. Bryr mig nog inte om att ta upp några i år, de klarar sig i marken under vintern.

Resten av det gröna är kållandet. Där har jag ju skördat alla squash, all vitkål utom tre plantor. All kålrot, det blev bara en halv skottkärra i år. Broccoli växer fortfarande liksom blomkål. Tog förresten in fyra blomkålshuvuden i dag som jag förvällt.

Så finns det grönkål, men den tar jag inte förrän vintern kommer.

Längst bort till höger står fågelskrämman Douglas och det vita huset finns på andra sidan vägen och där bor en granne.

Douglas jobbar

Douglas är en fågelskrämma

Under hela sommaren har han gjort tjänst som uppmärksammad skylt.

Han stod intill vägskylten Tallhed och fick bilar att bromsa in.

Det var därför han hade reflexväst och en kaffepanna i handen.

Avsikten var att de skulle åka ner till vårt storloppis och samtidigt passa på att fika.

Det blev succé.

Men det var inte alla som gillade Douglas. Han blev misshandlad när han stod vid skylten.

Jag gömde honom under nätterna i buskarna, men fridstöraren var och pissade på honom.

Då bar jag Douglas till andra sidan av E45 och gömde honom under en gran. Där fiuck han vara i fred.

Men nu är det höst och han är på sin permanenta plats i vår trädgård.

Där skall han skrämma fåglar och förbipasserande människor.

Den overall som Douglas har, hade jag när jag gick på kursen i Skattungbyn 1983, men den har på något konstigt sätt krympt. Däremot passar den ju Douglas.

Har fyllt den med nät som brukar vara omkring de elefantägg med halm som jag får. Det är syntetmaterial så det ruttnar inte i första taget.

Huvudet är en bit av ett örngott, också stoppat med nät.

Här står han nu intill humlestörarna.

Kaffepannan som han höll i ena armen har jag nu tagit bort.

I min trädgård får han förhoppningsvis vara i fred.

Det ringde från Aftonbladet

På vär ut för att hämta vitkål

Då ringde mobilen. en reporter från Aftonbladet hade kollat min sajt LevaBilligt.se

Nu ville han veta hur jag bar mig åt för att själv leva billigt. Hur mycket har du i pension osv.?

Fick klart för mig att Aftonbladet skall göra några artiklar om fattiga pensionärer, för han ringde en gång till och frågade. De siffror han fått av en annan pensionär hade inte samma uppställningar som jag berättat.

Nå, väl, han fick reda på det han ville.

Finns ju ingen anledning att inte hjälpa till och beskriva pensionärernas tuffa situation.

Så berättade jag att genom att odla min mat själv och återanvända saker så kan jag klara mig på pensionen.

Lite senare kom en trevlig fotograf från Borlänge och tog lite bilder.

Skall bli intressant att läsa artikeln i tidningen.

Arbetsförmedlingen

Apropå något jag läste på ett forum

Skribenten menade sig bara ha negativa vibbar av Arbetsförmedlingen. Här är mina erfarenheter.

Jag har ju under åren fått ett beredskapsjobb från arbetsförmedlingen. Den gången var det Flatåsskolan i Göteborg som skulle dokumenteras. Jag tog bilder och en journalist skrev text. Det varade en vecka och materialet arkiverades någonstans. Kändes meningslöst att bilderna aldrig skulle användas, fast det blev ju ett historiskt material.

Så tyckte AF att vi fotografer skulle lära oss att marknadsföra oss själva och vi fick gå en dyr kurs i Kungsbacka i en vecka som skulle lära mig som arbetat i över 20 år med marknadsföring att sälja mig själv. Jo, jo. Det trevligaste var att lära känna de andra deltagarna.

Arbetsförmedlingen Kultur i Göteborg, hade på 1990-talet två drivande personer, en man och en kvinna, minns inte vad de hette. De resonerade som så att vi fotografer som var undersysselsatta behövde hjälp med att skaffa jobb. De villa verka som våra agenter. Man byggde upp ett bildarkiv som de kunde använda när de ville visa våra tänkbara kunder vad vi fotografer hade för specialiteter. Idén var fantastisk. I Stockholm fanns då något liknande som privat initiativ, tror jag.

För att få jobb som fotograf så måste man ständigt ligga på och sälja sig. Jag knallade runt till alla företag i Partille, där jag då bodde och till olika företag i Göteborg. Visade upp min portfölj med bilder och fick en del jobb.

Problemet var bara det att när jag väl fick ett jobb så hade jag inte längre tid att sälja mig. Jobbet måste ju utföras först. Därför var tanken att man kunde ha en agent jättebra.

Men allt rann ut i sanden. Chefen på Arbetsförmedlingen gillade inte att de två medarbetarna tog ett sådant initiativ, förmodligen var han rädd för att de skulle bli för starka inom organisationen. De två medarbetarna slutde och vi fotografer hämtade tillbaka vårt bildmaterial som vi framställt med stora kostnader.

Några år senare fick jag även gå en skrivarkurs i Marstrand. Jätte fint, den gav mig bra insikter och jag tackar för den! Enda gången jag haft någon nytta av AF.

Under största delen av mitt liv har jag fått ta egna initiativ och själv skapa min verklighet. Och på den vägen är det. Jag skapar mina egna projekt och jobbar på dem.