Avliva hund

Ont i magen

Jag mår visset och har ont i magen. Min gamla labradortik Moster Beda har cancer. Inte bara på njuvret utan även i lungorna. Det senare gör att hon emellanåt drabbas av kräkningar, även om hon inte kräks. Hundkunniga som jag talat med säger att det är inte ovanligt att gamla tikar får cancer. Moster beda skulle fylla 13 år i juni, men nu blir det slut.

Jag känner mig som en mördare. Hon har ju varit med mig i så många år och är trogen, lydig och väldigt snäll utom mot andra tikar som hon inte gillar.

Kl 8 ringde jag till veterinären och beställde tid för avlivning. Vi skall vara där kl 2. USH!

Jag har ont i magen och känner mig verkligen vissen. Hade svårt att prata när jag beställde tid. Som väl är kommer min vän Kjell att följa med, för jag känner att jag behöver stöd.

Det handlar om det praktiska också

Det går ju inte att begrava hunden ännu, för det är för djup tjäle. Vi måste lägga kroppen i en frysbox några veckor och även det har jag kollat så att det skall fungera.
Tur att man bor på landet, annars får man inte begrava djur själv.
Då hade ju alternativet varit att skjuta hunden. Jägare här gör ju så. Men för mig känns det inte bra, så det får bli en spruta i stället.

En gång på 1980-talet, när jag bodde i Täby, så måste jag låta avliva en Agrippa, en NewFoundland valp. Den var bara 3 månader. Anledningen var att den hade ett svårt hjärtfel. Jag minns ännu hur jag med tårarna strömmande efter kinderna tog Roslagsbanan hem.
Det är hemskt att tvingas göra sig av med sina älsklingar på detta sätt.

Undras just hur min Asta, Moster Bedas dotter kommer att ta detta. Hon blir ju ensam i huset nu. Jag måste nog skaffa en valp.

Kasta grejor

Släng inte - ge bort!

Nu har jag byggt upp ett bibliotek med DVD-filmer och de gamla VHS-filmerna behövs inte längre. De samlar bara damm.
Hade en TV med inbyggd VHS. Fungerade bra att se film på. Någon TV har jag aldrig tittat på, och vill inte heller.
I vilket fall så tänkte jag lämna upp apparaten till vår bytesbutik här i Skattungbyn. Men så nämnde jag det för min granne Malin och hon ville ha den.
Problemet var att bara dit den. Jag fattar inte hur de kan tillverka grejor utan handtag. Ringde Olle och han kom och bar över TVn. Verkade lätt för honom. Kanske han har längre armar. Själv säger han att det bara är teknik att bära  som gäller.
Malin fick också en hel kartong med alla VHS-filmer.
Nu märks det knappast i rummet. Här är ju så mycket grejor så om något kommer bort så intar genast någon annan pryl den platsen.
I vilket fall känns det bra att saker inte hamnar på tippen när någon annan vill använda det.

Bantning

Bantar jag?

Måste ju svara ja på den frågan. Mitt midjemått är alldeles för stort 135 cm i dag.
Nå ja, det måste ner till mer normalt omfång.

Anledningen är ju att det exempelvis är omöjlig att tvätta fötterna utan att bli enormt flåsig.
Nu har jag i alla fall kört i gång. Började lite försiktigt den 18 mars och det känns redan att jag kunnat ta in ett hål i livremmen.

Min diet blir mest ost, ägg och så feta grejor som möjligt. Avokado som jag ju inte käkat något vidare tidigare har nu blivit något åtråvärt. .Men jag lärde mig sist att de ju måste vara mogna. Köpte tre som jag tyckte var hårda och fina, men de gick ju inte att äta. Så nu ligger två framme i värmen för att mogna.

Något annat som är kul är min nya kokbok  LCHF för vegetarianer . Där finns många maträtter som är kul. Det handlar om att laga mat på ett nytt sätt, i alla fall för mig som tidigare bara kört med rotsaksgrytor, ärtsoppa med mera.

Men jag följer ju inte slaviskt LCHF-dietens instruktioner. Riktar in mig mera på lågkolhydrat kost, kallas för GI.

Facebook elände

Slut med Facebook

Jag har upptäckt att det går åt alldeles för mycket tid med att läsa inlägg och kommentera.
Till vilken nytta?

När FB beskyllde mig för att jaga okända vänner så blev jag förbannad.
Nu får det vara slut!

Men var stänger man av eländet?
Omöjligt.
Jag blockerade alla inställningar jag kunde hitta i stället så nu får det vara bra.

Enda problemet är att jag har lite skrivklåda.
Så det får bli den här bloggen i stället, om nu någon läser det.
Man kan ju hoppas.

Astmamedicin

Slutat med medicin nästan!

Jag har ju lite köldastma. Det innebär att det piper i mina luftrör när jag får i mig kall och fuktig luft.

För att motverka detta skall jag andas in Oxis två gånger om dagen. Men jag skall också andas in Pulmicort, dvs kortison.

Jag har en PEF-mätare. Den blåser man i och kan se vilket värde man får. I mitt fall ungefär 550. Är det lägre så beror det på att lungvolymen minskat. Nu har jag kolla både innan jag tagit medicin och efter. Det är ingen skillnad.

Medicineringen fungerar bra så till vida att det lossnar slem. 

Har nu hållit på med detta i flera år och också sett vilka biverkningar det för med dig.

Värk i leder, speciellt i händerna, Och dessutom har jag tvingats att ta Oxis extra gånger om dagen. Trots detta piper det i luftrören när jag lägger mig. Det verkr som om medicinen även skapar slem.

Känner mig också mossig i huvudet.

Vidare är jag flåsig. Orkar ju inget. Kan ju bero på min vikt men jag är inte övertygad om det.

Så för femtioelfte gången slutar jag tvärt. Det har gått bra i varje fall de två veckor som jag hållit upp. Ändå är det -10 ute när jag går på hundpromenad.

I morse upptäckte jag också något märkligt.

Jag har ju exem i ansiktet. Det verkar som acne men blir torkade flagor som kliar. Det har slutat klia. Undras om det hänger ihop med medicinen?