En gammal kärlek

Du lockade mig med din kropp
Jag blev förblindad av åtrå
och trodde åtrån var kärlek

Men åren som gick fick fjällen att falla
från mina ögon.

Tänk, jag valde dig
trots att mitt förnuft sade NEJ.

Våra tidigare år tillsammans
övertygade mig
när de med tiden fått ett rosenskimmer
Men mitt förnuft trycktes ned i åtråns dy

En gång drömde jag att du var prinsessan Guldlock
Men under det gyllene skimret
fanns ett hjärta hårt som sten

Jag hade det ju bra med min andra
varför valde jag då åter dig.
Nu sju år för Rakel
finns ingen Lea att återfå

Trots allt bor jag hellre i min källare
än under det tak, där vi ständigt gnatat
där jag till slut blev förlamad i anden
och tillvaron blev meningslös

Nu slickar jag mina sår och återvänder långsamt
till mitt kreativa jag
Någonstans finns kanske någon
som vill ha mig så som jag är.

Jävla myndighetsfasoner

Nu blir jag sur! Och mest sur är jag över att myndigheterna tar till tvångsmetoder när det inte behövs.


Här om dagen fick jag ett meddelande från sotaren att han skulle göra Brandskyddskontroll. Det lät i och för sig bra, men det kostar pengar och jag har faktiskt jäkligt ont om sådana. Dessutom är ju sotaren här två gånger om året och sotar så han känner ju till både min vedspis, pannan och öppna spisen.
Så varför skall han nu göra detta? Givetvis för att tjäna pengar.
Sotarna har ju fått allt mindre att göra sedan folk börjat installera solfångare, bergvärme och värmepumpar så nu har sotaren hittat en annan födkrok med hjälp av myndigheterna.

Det finns ju också folk här i trakterna som sotar själva. Myndigheterna var tvugna att ge folk tillstånd till detta för det hade nog blivit folkstorm annars. De som sedan många år eldar med ved känner sina skorstenar och eldstäder ordentligt och vet hur de skall elda för att inte få soteld. Men de snuvar sotaren på pengar.

Räddningsverket har nu kommit sotarna till hjälp genom att utfärda en föreskrift där folk uppmanas att undvika olyckor genom att låta sotaren kolla hur det är med branskyddet.

En gammal man här i byn berättade att han fått ett brev om Brandskyddskontroll. Han var minst sagt oroligt, speciellt med tanke på att han hade så lite pengar.
- Hur skall jag kunna betala sådant, sade han.

En annan person berättade för mig att till honom är det ingen ide att sotaren kommer.
- Jag har sotat i alla år och kan både sköta eldningen och skorstenen. Hit kommer de inte!
Han har förresten inte heller någon soptunna. Varför skulle han ha det? Allt som inte går att elda eller att ta tillvara på på annat sätt samlar han i en kasse. Det blir en om året. Den tar han med själv till kommunens anläggning.

Avgiften för Brandskyddskontrollen skall finnas på kommunens hemsida. Jag gick in på Orsa kommun, inte fanns där några uppgifter om vad sotning eller brandskyddskontroll kostar. De fick ett mail!

Så ringde jag till Räddningsverket för att få reda på hur det går om jag vägrar att låta sotaren göra kontrollen.
- Det finns inget straff sade handläggaren, men man kan stödja sig på en förordning som innebär skydd mot olyckor och då är man tvingad att släppa in sotaren. Polisen kan i sådana fall hjälpa till.
Handläggaren påstod, utan att kunna verifiera det, att det hänt en gång att en gammal man vägrat att släppa in sotaren och att polis då tvingats att belägga mannen med handbojor när de kom in i bostaden.
Tacka för det,säger jag, ett sådant brott mot hemfriden. Klart att gubben blev upprörd.

Jag tycker att Brandskyddskontrollen är verkligen i onödigaste laget.
Det är med den som med soptömmningsmonopolet.
De skall hämta sopor fastän man inga har och avgift skall man ändå tvingas att betala.
Fy fan för sådana korkade myndigheter!

En påse frö

Mitt sagoslott, hundar och blomster. Den märkliga figuren är en trästubbe som liknar en bläckfisk.

I våras köpte jag frön, det blev tomater och busktomater, samt en påse Sommarblomster. Tomaterna drog jag upp avklippta mjölkkartonger med såjord men sommarblomsterna såddes direkt på växtplatsen. Det var en bit av gräsmattan ca 60 cm x 1 meter. Jag grävde lite och sådde direkt.
Tomaterna var ett bekymmer. Jag vågade inte sätta ut dem av rädsla för nattfrost, så de kom ut sent och hade blivit tilltufsade. Dessutom slarvade jag. Där de skulle växa myllade jag bara ner lite halvrutten kompost men ingen gödning, sådant straffar sig. Bara några få har tagit sig, men tomater blir det ändå.

Däremot Sommarblomstren tycks ha klarat samma behandling utan problem, de fick inte ens kompost. Där är i dag ett fint land. Till nästa vår skall jag nog utöka det för det är så roligt att titta på det och det står alldeles intill tomtgränsen och ger lite elegant skimmer över huset.
Hundarna poserade villigt för bilden.

Hallonhundar

Vildhallon

När Moster Beda var i ettårsåldern och vi var på romenad så prövade vi för skojs skull att ge henne ett blåbär. Det tyckte hon var jättegott men när vi inte plockade tillräckligt snabbt så började hon plocka själv. Samma sak hände när vi plockade vildhallon, hon tog själv. Mest imponerad blev jag när hon även plockade sticksiga björnbär.

Moster Beda får ett smakprov

Häromdagen fick jag se att det fanns små förtorkade vilda hallon och jag gav ett till varje hund. Moster Beda som nu är sex år började genast att plocka för fullt och det var svårt att få med henne hem. Asta som är ett år var naturligtvis mer försiktig. Hon letade på marken under buskarna och båda hundarna blev väldigt engagerade i hallonplocket. Husse fick gå hem och hämta kameran.

Hallonplockande hundar i aktion!

På gång trots hetta

Äntligen har jag kommit i gång med att börja skriva igen. Kanske kroppen börjar vänja sig vid att det är 30 grader i skuggan. Ibland har jag bara suttit i skuggan och tittat ut över tomten, utan att orka göra ett dyft.









Potatisen växer och reser sig högt ur halmen. Det skall bli spännande att se hur den blir. Jag har inte täckt över något, i normala fall brukar man ju kupa, dvs lägga över jord så att det skall bli mer potatis och kanske också för att de inte skall bli gröna. Nå ja, jag får ge mig till tåls.







Hittade ett gammalt tält i gratislådan på auktionen. Jag tänkte att det var kul att se hur det såg ut och har satt upp det i trädgården. Det är av en mycket enkel konstruktion, inte alls som dagens moderna tält. Det har visserligen golv och ett litet myggnät vid ena åsen men i övrigt ej så mycket mer. Det fanns tältstänger i trä men pinnar fanns ej, så jag tog några som var till tomaterna och bankade ner, det fungerade. Det luktar också förfärligt starkt om tältet av något imprengeringsmedel. Det får väl stå uppe ett tag så kanske det dämpas. Hundarna undersökte det men kom snabbt ut, de har ju utmärkt luktsinne. Tänk, det var precis sådana tält som min far hade på 1930-talet när han var på scoutläger! Det lär finnas en sovsäck också i auktionsladan, jag har bett Kjell att ta vara på den. Det kan ju vara kul att ha något tidstypiskt. Vad jag skall ha det till, vet jag inte ännu. Kanske jag sätter upp det vid vägen med en skylt, "att hyra"!





Jag har äntligen fått fram mina gamla vindamejanner. Jag har två stycken som rymmer 30 liter vardera och två som tar 10 liter. I källaren hittade jag också gamla svagdricksankare, en tioliters och tre femliters. Vad vackra de är!

Nu funderar jag på att göra vin. Jag vet ett ställe med massor av svarta vinbär där jag får plocka gratis. Men Svarta vinbär blir nug för starkt i smaken så jag skall väl kolla var jag kan få fallfrukt av äpplen och späda. Det skall bli kul, hoppas att det blir gott. Jag har ju nu en utmärkt källare att förvara vinet i. Jag har inte gjort vin sedan 1960-talet så det blir roligt att pyssla med detta till vintern.

Så håller jag på och försöker få ordning på sajten fattiga.nu. Den har legat nere för den har troligen blivit hackad. Inte kul, det är andra gången jag råkar ut för hackers. Nå, det har det goda med sig att jag tvingas att läsa in manualer och hålla stenhård koll på hur jag skall kunna förhindra sådant här. I skrivande stund är inte sajten uppe än, men det ordanr sig väl om ett par dagar. Det värsta jobbet blir att skriva in alla texter igen. Hoppas bara att orken hänger med i hettan!