Utbränd?

Det kan man bli utan att man fattar att man blivit det. Egentligen gillar jag inte ordet utbränd, jag tycker nog att överstressad är bättre, eller varför inte överstimulerad.

Själv blir jag lätt överstimulerad. Jag ser att något är fel i samhället och vill göra något åt det. Först tänker jag att jag bara skall skriva någon liten grej om det, sedan blir jag så intresserad och bestämmer mig för att ta reda på mer. vad är orsakerna? Vad kan man göra åt det osv?

Så är jag i gång
Läser på, surfar på nätet för att hitta mer information, skriver texter och därmed är jag fast. Har jag otur så är det någon som frågar mig om jag kan vara med i föreningens styrelse. Numera har jag lärt mig (tror jag) att säga nej. Jag har varit med i många föreningar under åren och det har alltid slutat med att jag blivit - utbränd!

Stress kan också göra att man begår fel, man har för bråttom helt enkelt
En gång för sådär trettio år sedan drev jag ett företag som servade tryckerier. En kund hade ringt och deras tryckpress stod still, kunde vi möjligen snabbt få fram en ny tryckplåt till dem?
När den var klar kastade jag mig i bilen och drog iväg. Det gick undan genom staden. Vid ett övergångställe gick en gammal man långsamt över. Jag tvärnitade.
En televerksbil som hängt med i min snabba takt hann inte med utan körde rakt in i min baklucka. Min bil blev skrot och jag fick åka till sjukhus för kontroll. Den gamla mannen klarade sig, han vände sig inte ens om.

En annan gång var vi på väg till Köpenhamn med kompisar
På färjan mellan Hälsingborg - Helsingör så skulle vi ha öl och smörgås. Det var kö vid den enda lucka som var öppen. Strax innan vi skulle lägga till i Helsingör så fick vi vår mat. Kompisarna var som vansinniga trots att de visste att vi hade tio minuter på oss att äta. De packade ner mackor, ställde öppnade ölflaskor i påsar och rusade iland. Någon upptäckte att det gick ett tåg om tio minuter och det blev en stressad vandring till tåget. Där inmundigades mackor och öl.
På kvällen fick jag hicka. Alla påstår att det var jag som druckit för mycket. Det märkliga är att jag inte haft sådan hicka sedan tjugo år tillbaka. Jag kände att det var stressen som slog till igen. Det blev någon gammal återstimulans på det som min kropp har upplevt tidigare. Signalen att något var fel.

Nu går jag ut med hundarna och njuter av det vackra vårvädret, det är lugnande.