Tungt!

Denna bild tog jag på hösten på Bohus.Björkö

Jag känner igen känslan

Är det hösten?

Ibland drabbas jag av att det känns tungt, kan det vara hösten som har psykologisk inverkan tro?

Tycker att jag inte får något gjort.

Visst har jag planer.

Det finns många saker att göra eller som borde göras, men jag kommer mig liksom inte för.

Nu har jag visserligen kommit i gång med en daglig promenad med hundarna, alltid något. Det har legat nere under sommaren när jag prioriterat trädgården.

Vi går någon gång mitt på dagen och det tar väl 40 minuter. I bland lite längre om de skall få nosa lite mer. Tur att jag har vovvarna, annars hade jag väl suttit i en stol och sovit.

Tänker jag tillbaka så har jag ju gjort en del

över 30 kbm ved har jag kört in i vedboden. Några skottkärrelass varje dag, och det blev klart till slut.

Kjell var här och sotade skorstenen. Han litar inte på att jag klarar att stå på taket.

Sedan har jag sotat vedspisen och i går tog jag pannan också, ett skitjobb, men det går bra med ansiktsmask. Problemet är bara att det immar på glasögonen så jag ser inget.

Odlingen

Men min sparrislåda då? Har dragit upp ett antal sparrisplantor som står i växthuset, men de skall ju ut till sin plats innan vintern. Det är bara så förbannat trögt att få det gjort.

De två dörrkarmarna som lådan är gjord av måste skruvas ihop.

Sedan skall jag sålla jord och fylla lådan, innan jag kan plantera. Men jag har som sagt ett motstånd. Det irriterar mig.

Jag har tagit in 15-20 kg squash och lika mycket spagettipumpa. De ligger i matkällaren nu. Men jag måste ju frysa osv. Det bara inte blir gjort. Skit att man skall vara så trög!

Snart är det dags att skörda potatis och kålrötter.

Det blir bara ett enda blomkålshuvud av beräknade 20. Sommaren var för kall.

Jag borde ta hand om rättikan. Har ju planerat att jag skall mjölksyra den, men har brist på kärl eller fantasi.

Vitkål verkar det bli så pass att jag kan göra surkål. Väntar så länge jag kan, för det är nu den växer till sig.

Det är ju skönt att läplanket i alla fall är uppe, men det fixade Kjell, jag kunde bara titta på. Det blev ju bra, men jag känner mig lite otillfredställd med att jag inte gjort det själv.

Så är det husvagnen

Där tog jag bort två fönster för att byta gummilister. Upptäckte röta i trät och skall byta ut det. Den har stått så hela sommaren. Äntligen har jag fått träbitar av Kjell, men de skall passas in. Dessutom måste jag köpa tätningsmassa som jag kan lägga på runt metalllister på taket, så att det inte blir ny ruta. Men va fan, det blir ju inte gjort. Olle har visserligen lovat mig att hjälpa till, men han har ju sitt också och jag vill inte tjata. Måste vara rädd om mina vänner och inte utnyttja dem.

Nå väl i värsta fall får jag väl ställa in vagnen i Kjells lada och fortsätta nästa år. Men huu!

Så är det bilen

Packningen från motorn till avgasröret har gått sönder. Den låter som en traktor. TugaLasse här i byn kan ju göra reparationen, men hela sommaren har han inte haft tid, han har sagt att hö måste bärgas. Jag gissar på att han tycker att det är ett himla tråkigt jobb att byta ut den här delen på min bil. Bultarna som håller avgasröret sitter bergfast och kanske måste borras ut. Han drar sig väl.

Måste nog ringa till proffsverkstäder och kolla om jag kan få det gjort någon annan stans. Men det kostar ju säkert massor av pengar som jag inte har. Huu igen!

Stress är vad det är

Jag är helt enkelt stressad, för att inget händer, det är sanningen.

Mest jobbigt är det när jag helt måste lita på andra för att få saker gjorda.

Här gäller att härda ut. Det brukar ju lösa sig till slut.

I bland saknar jag någon att prata med. Någon som har lite intellektuellt tänkande. Vore roligt att kunna diskutera böcker filmer och sådant. Men bo ihop med någon vill jag inte. Det blir så himla personlig i min väldigt trånga bostad.