torsdag, oktober 21, 2010

Kallt och Skördeproblem

Skördeproblem
Skulle ta in olika grönsaker från landen. Men så regnade det och jag tänkte att jag gör det när det slutat.
Det vill säga i dag.

I morse var det +10 grade och under dagen +5. Morötterna sitter fast. Fick bända loss både dem och löken intill. Hundarna stod intill för att få smaka. När jag vände ryggen till så var Beda på väg bort med en knippe morötter som hon tagit direkt i spannen. Hon kom tillbaka med dem, snäll som hon är.
Morötterna går av om man inte är försiktig, de är ju djupfrysta, De står nu en spann i källaren för att de skall tina så att jag får bort jordkokorna. Men det är mer kvar i landen. Även Palsternackorna måste upp liksom purjolöken.

Började med vitkålen men det var så himla kallt om fingrarna att jag fick avbryta.

lördag, oktober 09, 2010

Hösten




Hösten är här
De senaste dagarna börjar det kännas trögre om morgonen.
Jag sover längre, går inte upp förrän strax efter 8. Möjligen beror det på att jag kommer i säng senare. Brukar kolla på någon av mina DVD-filmer, I går var det "Fången på Zenda" med Peter Sellers. Han är ju kul. Först gången jag såg den filmen var på bio för många år sedan, då var det Danny Kay som spelade i den om jag inte minns fel.


En anledning till att det inte är så kul att gå ur sängen är ju också vädret. De senaste dagarna har det varit dimma och råkallt. eldar förresten i vedspisen hela dagen. Har gjort så rätt länge nu. det går ju bra med den ända tills det blir riktigt kallt, då får det bli vedpannan i stället.



Tomaterna ville inte mogna i växthuset, trots att jag under 14 dagar haft på ett värmeelement där. Nu har jag tagit in alla och hängt dem i köket. Det var svårt att hitta ställen. Det hänger tomater överallt, i bordslampan, i fönstren, vid diskbänken och intill vedspisen. De mognar allt efter som och jag frossar i tomater.


Går min timslånga runda på skogsvägen till Skogmans nästan varje dag nu. 10 gånger på 13 dagar, när jag inte tar den turen så blir det en kortare som tar ungefär en halvtimme. Hundarna är naturligtvis stormförtjusta och jag får allt efter som bättre kondition. I början brände det i luftrören efteråt, men det är borta nu. Nåja, jag går ju inte fort. Det sker i lagom promenadtakt med lite korta stopp för att locka in någon hund. Min joddling verkar vara effektiv för varken björn eller varg har synts till. Däremot såg jag en räv en gång och så har ju hundarna lyckats med att jaga i väg någon katt.

Nästa vecka vågar jag mig inte ut på skogstur för då är det älgjakt och mycket oro i skogen, men jakten tar nog fort slut för de får bara skjuta två djur. Det är visst så väldigt lite älg numera. enligt jägarna beror det på att vargen tar kalvarna. Den allt större vargstammen måste ju ha mat.

söndag, oktober 03, 2010

Motion och medicin



Att ta ansvar för den egna hälsan
Har äntligen tagit mig i kragen och ger mig ut i skogen. Fint höstväder att promenera i. Måste få upp konditionen och efter sjätte promenaden på sju dagar så börjar det ge resultat. Hundarna ä l s k a r promenaden. Hur promenadvägen ser ut har jag skrivit om i ett tidigare inlägg.


I slutet av 1970-talet hade jag lågt blodtryck och rekommenderades av läkare att börja motionera. Jag körde igång direkt och slet nästan av en hälsena. Hade ingen aning om att man skulle värma upp innan man började springa. När hälen var läkt så hade jag läst på och joggade oftare och oftare. När jag var mest i stöten så sprang jag i genomsnitt en mil om dagen och hade en järnkondis.Gick bl.a i fjällen. Av olika anledningar så blev det mindre spring och till slut avstannade det helt. Nog skulle det vara kul att kuta igen, men jag är realist. Kroppen är betydligt äldre.

Anledningen till att jag körde i gång nu, är att jag totalt slutat med alla mediciner och jag anser att jag nog kan bota mig själv till viss del. Har upptäckt att jag blir sjuk av medicinerna. Ögondroppar mot glaukom ger mig astma och astman botas med Kortison mm. Pulmicort höjer ögontrycket och läkarna skriver ut allt starkare ögondroppar. Följden mer astma! Låter inte klokt men jag kan nu efter tre veckors medicinstopp påstå att jag har rätt.
Egentligen är det konstigt att läkarna inte kan läsa på innen de skriver ut mediciner. De börj ju ta hänsyn till hela situationen för patienten. Men de verkar faktiskt inte bry sig, för de kan väl inte vara så att de är ointelligenta?

Det har varit dimmigt, rått och kallt i många dagar under de här veckorna och tidigare fick jag andningsproblem och tvingades att ta Kortison mot. Det behöver jag inte längre. Hjärtklappningen som jag fick av Oxis och Pulmicort och som tvingade mig att sitta i en stol i två timmar varje förmiddag är borta. Tårvätskan börjar nu också komma tillbaka i glaukomögat.

Efter ett par dagar med promenader fick jag ont under fötterna. Gick ju i nya skor. Men när jag nu lagt i en filtsula så försvinner värken. Nu funderar jag på hur jag skall göra när det blir vinter. Det blir väl vandringskängor och eventuellt skidor. Det har jag inte åkt på många år, men har nu fått tag i ett par som är lite bredare, för det gäller ju en ospårad väg. Vi får se hur det går, håll tummarna!

I vilket fall så anser jag att man skall i möjligaste mån ta ansvar för sin hälsa själv och inte lämna det till en ointresserad läkarkår.

fredag, oktober 01, 2010

Skogspromenader





Skogsvägen. Till vänster finns skogsstigen.



Skogspromenader
Jag har en fin runda som tar ungefär en timme. Jag går på en skogsväg och svänger sedan av på en mindre stig för att komma fram vid Skogmans. Där är jag åter ute på en skogsväg.

Skogmans gård är egentligen öde, men några personer har nyligen bott där i vagnar som de byggt. En familj bodde i en jurta, det är ett tält av en typ som nomader använde. De bodde där med nuvarande ägarens tillstånd i flera år. Jag gissar på att det kommer att komma nya personer dit för det byggs vagnar i byn.

Jurtan med ett förtält

Kålodling intill jurtan


Jag har äntligen kommit igång med dessa promenader. Hoppas att jag orkar hålla på, för jag behöver verkligen motion. Under vägen går jag och joddlar för att skrämma bort varg och björn. Det finns gott om sådant här och jag är rädd att mina hundar skall få kontakt med dem.



Ett liknande hus som detta hade Skogman.
I dag praktiskt taget öde, i varje fall vintertid.

Skogsstigen jag går på har ursprungligen varit en järnväg. Den gick från ett kalkbrott, ner till Skogmans och vidare ner till järnvägen nere vid Oreälv.



Här var en gång en järnväg

Det var Skogman med fler som byggde den. Vagnarna rullade ner med kalk och drogs tillbaka upp med häst.
Skogman var nog initiativrik på många sätt. Hans gård är byggd vid en bäck och i denna hade han egen såg.