Ett extra liv

Att få leva igen

Jag har nu varit på sjukhus och opererat kranskärlen till hjärtat. Visste inte att jag var sjuk, men fick plötsligt värk i bröstet. Trodde det berodde på kall luft, men när jag vaknat 1/2 4 en natt så bestämde jag mig för att åka till vårdcentralen.
Jag hade ju varit där någon månad tidigare för att jag kände mig trött och den stafettläkare som då jobbade där tog ett EKG. Han påstod att jag hade haft en hjärtinfarkt vid jultiden, men jag trodde honom inte. Jag hade ju inte känt något. Han skrev ut lite mediciner. Och dessutom D-vitamin. Han påstod även att jag hade högt blodtryck och dito blodsocker och skrev ut Spironolactone och Furix . Den första var kaliumsparande och den andra vattendrivande. Skulle också  få en tid till en diabetessköterska.
När jag fått medicinen så tog jag den och dagen därpå fick jag krampanfall i bröstet. Givetvis tog jag det som ett tecken på att jag inte tålde medicinen och slutade med den.
Men krampanfallen kom igen lite då och då. Och när jag vaknat mitt i natten så beslutade jag mig för att åka till vårdcentralen akut.
Där tog en akutsköterska blodtryck och EKG och jag åkte till akuten i Mora. Där blev det ny EKG, blodprov etc. Och jag fick tid till att några dagar senare göra arbets-ekg på en testcykel.
Samtidigt som allt detta ände så hade jag ryggskott vilket gjorde att jag inte kunde cykla mer är ett par minuter. Nu fick jag remiss till kranskärlsröntgen i Falun. Om jag fick kramp igen så skulle jag använda en nitroglycerinmedicin eller ringa ambulans.
Men man är ju tuff. Jag fick lite då och då anfall, men de gick över när jag lugnat mig och jag hade ju bestämt mig att vänta 14 dagar till jag skulle till Falun.

Resan till Falun är en annan historia. Nu om att bli behandlad.
Det blev som vanligt AKG blodprover och tryck och så fick jag åka i rullstol till behandlingsanläggningen.
Där visade det sig att jag hade en förträngning i ett blodkärl och de opererade in ett nät som skall hålla blodkärlet öppet.
Efteråt funderade jag mycket på denna sjukdom. Enligt läkaren är det betingat av arv och hjälper inte att jag ju lever sunt. Som jag ser det så kan det alltså återkomma vilket bevisas av att många av mina medpatienter gjort flera liknande ingrepp.
Levnadstiden räknas ner.

Äntligen!

Svettigt
Då har jag kommit i gång med motionsträning. Var på Friskis&Svettis i Orsa.
Det var jag och 15 kvinnor. Men det berör inte mig. Det gäller att kämpa på i en timme.
En ung tjej ledde och jag avundas hennes smidighet.
Min ålder och oträningen kändes. Några rörelser kunde jag inte göra. Att ligga på mage var ingen höjdare. Den är stor. Skall komma ihåg att äta något lätt på tisdagar när det är jympa.
Duschen efteråt var inget vidare. Man måste kålla inne en knapp hela tiden och vattnet var kallt.
Nästa gång struntar jag i dusch. Jag tar dunjacka och värmebyxor och så träningskläderna underst, duschar hemma i stället.

Jympa snart

Längtar till träning

Tisdag 7 januari 2014 börjar jag på jympa. Har faktiskt längtat efter detta. det har varit omöjligt att hitta något.

Skall bli kul.

Lustigt nog hittade jag nedanstående text på Sveriges Radio Dalarna.

Svenska folket tränar allt mer och regelmässigt, det visar en ny undersökning. I Dalarna märks det bland annat av i Falun, där planerar de två största gymmen en utökning under nästa år. 

En undersökning som Friskis & Svettis har gjort under hösten visar att 37 procent av svenskarna tränar minst två gånger i veckan, och de flesta planerar att tränar mer.

Länk

Gympa i Orsa

Det här är en bild från TRIM i Mölndal

Fantastiskt trevlig gympa

Värdelös gympa!

Här i Orsa finns ingen gympa typ "Friskis & Svettis". För ett par år sedan ledde en sjukgymnast en grupp, då var vi i gympasalen till en skola. Jag var ensam man bland ett 15 tal kvinnor. Stuntar i det, vi behöver alla röra på oss.

I somras träffade jag föreståndaren för Korpen i Orsa. Hon berättade att hon hade en gympa för pensionärer, den skulle starta på höstkanten.

Nu har jag varit där två gånger.

Första gången var vi ett tiotal pensionärer som fick göra olika saker. Dra i långa gummiband, balansera på en halvrund grej, lyfta små hantlar, kliva upp och ner på en box m.m. Nåja, jag ville ju ha lite mer av gymnasik, men det fick gå ändå. Man måste ju pröva allt.

I dag var det dags igen. Men nu var inte ledaren där utan man skulle träna i gymmet. Där var fullt av maskiner som man skulle lyfta och dra i. gå-band att promenera på och en pryl för att öva rodd. Jag fick spader!

Tänk att det inte går att få gymnastik utan alla dessa grejor. Jag får väl gå ut i vedboden och trava om veden i stället och gå längre promenader med hundarna.

sen sist

Händer saker
Fick ett kylskåp och ett frysdito. En granne bytte ut och de skulle till tippen. Passar bra för att jag är trött på det gamla bruna som brummar så mycket. Olle och Kjell var här och bar ut respektive in. Dagen efter gjorde jag rent i skåpen och när de torkat så provkörde jag dem. Funkade utmärkt. Men de får stå till våren, för nu är det kallt i skafferiet, där är ju kylan gratis.''

Så ser det ut som om jag skall vara värd för en ny sajt. Det är egentligen ett forum och där skall avhandlas sådant som gäller pensionärer. Jag var ju en gång med i Seniorkontakten, men hoppade av på grund av hur despotiska ägarna var. Dessutom kostade den pengar. Har skrivit om det här.
Så har jag ju varit med på PROs forum för pensionärer. Men jesses vad mossigt! Dessutom fullt av gammalt fackföreningsfolk. Nej, det var inget kul. Får se hur detta blir, är roligt att vara med från start.

Valpen är nu snart 7 månader och busig till tusen. Här om dagen hade hon rivit ner tapeter och i går kom hon med munnen full med något som såg ut som hår. Jag kunde inte fatta var hon hittat det. Men i dag upptäckte jag att hon hittat ett ställe mellan dörrkarmen och väggen, där de hade drevat med lin. Man gjorde så på 50-talet. 

Har än så länge en massa tomater som legat lite här och där för att mogna. Nu är alla mogna på en gång. Gjorde ett par grytor med massor av tomater och i dag har jag gjort två pajer med tomat/lök. Blir nog gott. Häller över en smet med ägg, cremefraice och riven ost. Brukar bli gott.

Har fått ordning på magen igen. Den flippade ur efter att jag kört med LCHF i tre månader. Förra veckan hade jag värk i magen på ett sätt jag aldrig upplevt tidigare. Men surkål är ett livselexir. Åt det morgon och kväll och nu är allt frid och fröjd.

Ögon och byxor

Ögonoperation

Sedan flera år tillbaka har jag grön starr (glaukom) på mitt vänstra öga. Det yttrar sig så att trycket i ögat blir så stort att synceller dör.  Inte fasen förstod jag det när jag kom till ögonläkare första gången. Det blev ögondroppar. Vid det här laget har jag nog prövat alla som finns i marknaden. Alla har någon sorts biverkan. Värst är att en del droppar påverkar mitt psyke. Jag blir initiativlös bl.a. En annan effekt är att det ökar min astma känslighet.
I julhelgen fick jag nog. Det tog ett tag, men i februari när jag också började med LCHF-kost så bestämnde jag mig. INGA MEDICINER!
Det gick rätt bra. Trots att det var kallt kunde jag låta bli Oxis och Pulmicort. Av bara farten lade jag av med Folsyra och vitamin B12. och så ögondroppar givetvis.
Efter någon månad kände jag att saker och ting åter var roligt.
Ett par gånger har jag dock tagit Oxsis. Det var bland annat när det var så mycket pollen i luften att det funkade som damm. En annan gång var när jag sopade ur bilen utan att tänka på att det dammade.

Ögontrycket i vänster öga har ju ökat, men jag har inte haft några men av det. I dag 19 juni var jag hos ögonläkaren. Trycket var då på höger öga 20 och på vänster 30. Eftersom jag inte vill ta ögondroppar så blev det en laseroperation.
De gör ett 50-tal små hål för att ögontrycket skall minska. Stack till ibland när lasern lyste till, men det gick väl rätt bra. En vecka skall jag ta någon sorts kortisondroppar (fan också!) . Men sedan skall det vara bra. Åter till läkaren i aug - sept för kontroll.
Jag hade tagit med mig min kompis Kjell eftersom jag visste att det kanske skulle vara lite suddigt att köra hem. Fint att ha vänner.

Dagens glada överraskning

Mina röda snickarbyxor som jag använder när jag jobbar i trädgården gick sönder. Har limmat på ett par lappar så att brallorna skall kunna användas ett tag till.
Under tiden måste jag ju hitta några andra byxor att ha i grönsakslandet.
Sedan jag började med LCHF-kost så har mitt midjemått minskat från 135 till 110 och nu kunde jag plötsligt använda ett par byxor i storlek 56 igen!
Nu känner jag mig verkligen motiverad att fortsätta med den här kosten.

Bantning

Bantar jag?

Måste ju svara ja på den frågan. Mitt midjemått är alldeles för stort 135 cm i dag.
Nå ja, det måste ner till mer normalt omfång.

Anledningen är ju att det exempelvis är omöjlig att tvätta fötterna utan att bli enormt flåsig.
Nu har jag i alla fall kört i gång. Började lite försiktigt den 18 mars och det känns redan att jag kunnat ta in ett hål i livremmen.

Min diet blir mest ost, ägg och så feta grejor som möjligt. Avokado som jag ju inte käkat något vidare tidigare har nu blivit något åtråvärt. .Men jag lärde mig sist att de ju måste vara mogna. Köpte tre som jag tyckte var hårda och fina, men de gick ju inte att äta. Så nu ligger två framme i värmen för att mogna.

Något annat som är kul är min nya kokbok  LCHF för vegetarianer . Där finns många maträtter som är kul. Det handlar om att laga mat på ett nytt sätt, i alla fall för mig som tidigare bara kört med rotsaksgrytor, ärtsoppa med mera.

Men jag följer ju inte slaviskt LCHF-dietens instruktioner. Riktar in mig mera på lågkolhydrat kost, kallas för GI.

Ögonsjukvård

Har inte råd

När man har lite pengar så är det dyrt att vara sjuk. Säga vad de vill om högkostnadsskydd.
Jag har glaucom (grön starr) på ett öga.
Tidigare kostade ett besök hos ögonsköterska 65:- för pensionärer.
Ögondoktorn kostade 150:-
Men landstinget i Dalarna måste spara pengar och då får pensionärerna vara med och betala.
Ögonsyster kostar nu 100:- och doktorn 300:-
Det gör inget, man kommer fortare upp i högkostnadsskyddet säger de, samtidigt som de givetvis har höjt även det.

Men det är inte nog med detta.
Skattungbyn har dåliga förbindelser med buss. Som jag iofs får åka gratis på om jag visar upp kallelse till ögonvård.
Ögonsjukvården är i Mora och dit åker jag i egen bil, tre mil en väg. Passar på att göra andra ärenden i Mora samtidigt.
Men nu har jag blivit kallad till Falun, över 20 mil.
Landstinget anser att jag skall åka buss. Tydleigen även om jag skall övernatta.
Egen bil ersätter de inte längre för.
Nu fajtas jag med landstinget.
Läs mer i Dalademokraten

_________________

Ögonkliniken saknar fast läkare

Ögonkliniken saknar fast läkare

Trots nästan 10 000 patientbesök om året finns inte en enda fast läkare på ögonkliniken i Mora. Dessutom är klinikens laserutrustning föråldrad, något som gör att patienter i norra Dalarna tvingas åka till Falun för behandling.

– Nästan jämt är det en ny läkare, jag tror att kanske har jag haft samma läkare två gånger, men för det mesta har jag aldrig mött samma läkare. Man klarar ju inte av att hålla på och dra sin historia varenda gång. Det säger Göran Torin från Skattungbyn, som är en patient som tröttnat.

Läs mer på Sveriges Radio

----------------------------------------

Jag har retat mig länge på den nonchalans som Landstinget i Dalarna visar mot oss som bor inom upptagningsområdet för ögonkliniken i Mora.

• Ingen fast läkare sedan länge.
• Undermånlig utrustning

Till detta kan jag lägga att överläkaren nu avslöjar att när man får en ny ögonlaser till Mora, så skall den placeras i Falun. Mora skall få den gamla som nu används i Falun.

Varför skall Mora få det som Falun kasserar?

Mediciner och biverkningar

Mediciner och biverkningar

Har nog skrivit om detta tidigare, men tar upp det på nytt. Jag ifrågasätter nämligen om läkarna vet vad de gör när de skriver ut medicin. Jag har fått ögondroppar som ger ökad astma, trots att jag sagt ifrån.

Jag måste ta ännu mer kortison vilket ökar ögontrycket.

Då ger de ännu mer och starkare ögondroppar, med effekt ökning av kortisonet.

Men så är det biverkningarna.

Utöver värk av reumatisk typ, så blir jag murrig i huvudet, gråtfärdig osv.

Strax före jul kom jag på att nu får det vara nog!

Slutade med alla mediciner för att ge kroppen möjlighet att rena sig. Det har fungerat bra. Efter ett tag har jag börjat känna mig lycklig och klar i huvudet. Fick tillbaka initiativförmågan något som är oerhört viktigt om man vill fortsätta att vara kreativ.

Första tiden kändes det lite i ögat men det har gått över, fast det är fortfarande torrt, en skada jag fått av de trycksänkande medicinerna. Måste ta Viscotears för att smörja ögat ibland.

Astman är intressant. JDoktorn har diagnostiserat och kommit fram till att jag har köldastma, men jag har ändå dagligen gjort halvtimmespromenader i -10 grader med mina hundar. Efteråt har det känts rätt normalt, inget pip i rören.

Men nu efter mer än en månad blev jag tvungen att åter ta Oxis och Pulmicort för det piper i luftrören. Det känns som ett nederlag. Särsklidt med tanke på att det bara varit några grader kallt. Och jag vill inte ha tillbaka de där personlighetsförändrande biverkningarna.

Nåja, tar minimalt med medicin och tänker sluta så fort det går, även om läkarna påstår att man skall ta i "förebyggande" syfte. Tror inte ett skit på det. Klart att de vill att man skall vara en zombie som de kan mjölka på pengar.

Om jag tidigare hade svagt förtroende för läkarkåren så är den nu i vilket fall i botten.

Kom nu inte och säg att jag är oansvarig, det är min kropp som det handlar om!

Efter att jag skrev detta har jag hittat en hemsida på nätet som tar upp detta ämne.

Många dödsfall från mediciner

Däremot vet man att det förekommer 104 000 dödsfall direkt från mediciner varje år i USA ? och det är den officiellt erkända siffran. Flera gånger mer än vad som dör i trafiken. Det är 284 personer om dagen ? ett fullastat flygplan som störtar varje dag året runt. Den inofficiella siffran, som troligen är mer sann, även om den naturligtvis kan diskuteras, pekar på skyhögt högre siffror (siffror på över 750 000 människor nämns på flera respekterade hemsidor [2]). Och mediciner skall bota!? Vi är inte emot mediciner, men när det börjar närma sig förgiftningsstadiet och man kör ner näring, då reagerar vi!

Det ger i alla fall lite perspektiv på förhållanden

Läs allt , klicka här!

Detta var otäckt

Jag älskar ost

Har alltid gillat ost, Men inte vilken ost som helst. Den skall vara lagrad och gärna av typ Gruyere. Jag bodde några år i Schwiz och var lycklig när jag varje dag till frukost på mitt hotell kunde få en rejäl bil. En annan ost som också kommer från ostlandet är Emmental. I Sverige har man försökt efterlikna den och då heter osten Grevé.

Jag äter gissningsvis ett halv kilo ost i veckan. Har bara det och smör på mackan.

Ost görs ju av mjölk, och nu kommer vi till det otäcka jag nyss läste.

Mjölk möjlig orsak till prostatacancer

Ett band av dödlig prostatacancer sträcker sig över Skandinavien. Antalet fall har ökat i 50 år och svenska män är bland de mest drabbade i hela världen. Svaret på prostatagåtan döljer sig i vår livsstil – kanske rent av i mjölkglaset

Jag hittade den artikeln i Svenska Dagbladet.

Med en allt ökande skräck läste jag texten.

Det handlade om en man som fått förhöjda PSA-värden. Man testar numera detta via blodprov. Själv gjorde jag en sådan test för två år sedan i samband med något annat. Hade då 5.4.

Doktorn kommenterade att det stigit något de senaste två åren, men att det i och för sig kunde vara normalt vid min ålder. Jag är ju 72 år nu. De ville att jag skulle komma för ytterligare en kontroll, men jag hade då för mig att jag läst att PSA-test inte var så väldigt tillförlitligt. Dessutom ville jag inte att de skulle gå in med några nålar i min kropp. Jag var helt enkelt rädd, och ännu räddare är jag nu när jag läst artikeln i Svenska Dagbladet.

Enligt Kostdoktorn så är prostataproblem en livsstilssjukdom.

Men säger jag,

Jag är ju vegetarian sedan mer än trettio år, väger 90 kg, vilket väl är att betrakta något som övervikt eftersom jag är 180 cm. Jag stressar inte, går en halvtimmes promenad varje dag och anser att jag är i rätt bra kondition, frånsett min köldastma.

Kan jag får prostatacancer?

Frågan gnager mig. Kanske jag skall låta vårdcentralen ta ett nytt blodprov.

Medicin och biverkningar

Fick för mig att sluta med mediciner

Det har blivit rätt många nu.

Två sorters ögondroppar och två inhalationsprayer mot astma.

Dessutom tar jag vitamin B12 och folsyra.

Värk i händer och fötter har jag fått av oförklarlig anledning och ofta kramp i något ben under natten.

Sedan några år har jag även fått eksem i ansiktet. Spelar ingen roll vad jag gör, för det går inte bort.

Jag har blivit också blivit känslig, så till vida att jag knappt kan tala när jag skall berätta saker som egentligen inte är känsosamma. Detta är mycket irriterande.

Funderade på om dessa symptom hade något att göra med biverkningar av mediciner. Tog fram bipacksedeln och läste på astmamedicinen:

Vanliga.

• Hjärtklappningar, darrningar

• Huvudvärk (verkar inte så vanligt längre, har nog vant mig)

Mindre vanliga

• Oro, rastlöshet

• Muskelkramper

Sällsynta

• Hudutslag, klåda

• Yrsel ( hade jag tidigare men jag har nog vant mig)

Ögondropparna hade också biverkningar som jag kände igen.

Vanliga

Värk i mage och tarm

Mindre vanliga

• depression

• ....trötthet/dåsighet

OK. Ett radikalt beslut!

Jag slutar med alla mediciner ett tag och ser vad som händer.

Sagt och gjort. Tog inget på kvällen och på morgonen bara vitaminerna.

Kände mig bra.

Det var -5 ute och vid 14 tiden ville vovvarna gå sin vanliga promenad. Det är halt så jag går med broddar i lugn takt. Efter en halvtimme var vi hemma.

När jag kom in så hade jag värk i bröstet. Det kändes som om jag svalt en järnstång. SKIT också!

Men om jag väntar så går det nog över.

Åt middag, rödkål med broccolipaj.

Men kroppen värkte.

Värken spred sig nästan till axlarna.

Jag fattade ingenting.

Visste att det inte var hjärtinfarkt för jag hade inte ont i armen.

Tar en liten konjak, det brukar hjälpa. Ingen effekt!

Värktabletter vill jag inte ta.

Kvällsmat en kall pilsner och macka, men det gjorde fortfarande ont.

Jag fattade inte att det kalla ölet spädde på krampen.

Gick ut på nätet och sökte på “ont i bröstet” osv.

Men hittade ingenstans mina symptom.

Jag ger mig!

Kom på att jag ju inte tål kall luft, får ju kramp av det. Minns en gång för många år sedan när det var minus 30. Jag fick en sådan kramp i luftrören att jag knappt kunde andas.

Så jag tar min astma medicin och ögondroppar och kryper till kojs.

På morgonen är jag bättre även om det fortfarande känns i luftrören.

Jag hatar att jag skall vara tvungen att ta medicin!

Det är som om jag själv inte längre får bestämma över min kropp.

Ögonfärg

Läser på SVT att amerikanska läkare vill förändra färgen på ögonen med hjälp av laser.

Själv har jag numera ett blått och ett grått öga. Ja, grått, melerat står det i passet.

Det var så här att jag fick glaukom på mitt vänstra öga. Det innebär att ögontrycket blev för högt. I och med det så avled ett antal synnerver och synen blev därför inte så bra på det ögat så som på det andra. Ögonläkaren skrev ut en droppe som heter Xalatan. Den tar jag morgon och kväll för att inte bli blind på ögat.

Några av de biverkningar som Xalatan ger är att ögonfärgen förändras. Irisen blir helt enkelt mörkare och ögonfransen växer. Man kan också bli röd i ögat och få sveda.

Men nu har jag nog vant mig. Bilden tog jag för säkert ett år sedan.

Snuvad på pengar för sjukresa

Ersättning för sjukresa
Generellt är det så i hela landet att den som blir sjuk och behöver besöka läkare, får ersättning för resan Däremot finns det en del begränsningar.
Om vårdcentralen man skall besöka ligger inom vettigt avstånd så får man stå för kostnaden själv. Alternativt förutsätter landstingen att man kan åka kollektivt.
På de flesta håll är det så att om man blir kallad till läkare så får man åka gratis om man visar upp kallelsen.
Men så finns det ju folk som bor otillgängligt. Det kanske inte finns kollektivtrafik som fungerar. I svåra fall kan man då få åka taxi om man har förbeställt detta och om man har särskilda behov.
Alternativet är att åka privatbil och då få ersättning enligt statliga normer fn 18,50 per mil.


Jag bor i Skattungbyn i Dalarna.
Den 12 november blev jag kallad till återbesök hos en läkare i Falun. Tiden passade inte så jag fick en ny tid, denna gång i Borlänge. Jag skulle vara där kl 10,00. Nå väl det spelade inte så stor roll, det var bara lite längre.
En koll på Dalatrafiks turlista visade att med första bussen på morgonen så skulle jag komma försent, över en timme.
Jag kollade hemresan också och upptäckte att för att hinna hem samma dag så skulle jag åkt från Borlänge sjukhus en timme INNAN jag hade läkartid.
Så det blev att ta bilen och jag åkte hemifrån kl 0800 för att vara säker på att komma i tid. Det var halt och eländigt men jag anlände 10 minuter före utsatt tid.



När jag kom hem så sände jag in reseräkning på landstingets blankett. Den skulle till Dalatrafik.
Men de godkände inte detta.
De menade att jag skulle ta mig till Orsa och ta buss därifrån i stället. Det är 18 km dit och hur jag skulle komma dit bekymrade inte Dalatrafik.

Så här skriver Dalatrafik
För att få ersättning med privat bil måste man ha minst 3 km till närmsta busshållplats, samt ha mer än 20 km till närmaste centralort med buss eller tågstation. Eftersom ni har 18 km till busstationen i Orsa, och att det därifrån finns allmänna kommunikationer att tillgå för ert vårdbesök på Borlänge Sjukhus kl. 10.00, så har ni inte rätt till ersättning för sjukresa med privat bil enl. gällande regelverk

Det här är naturligtvis fel. Men eftersom jag inte kan alla detaljer i reglerna så skrev jag till Dalarnas Sjukvårdsparti och berättade hur det var.
så här svarar de:
Ur resereglementet: "Om din resa enkel väg, med allmän kollektivtrafik tar mer än en timme längre tid, inkl byten, än vad det tar att resa med privat bil (enl. vägverkets vägnätsbeskrivning ex Eniro) får du ersättning med privat bil."
Sjukresor har inte gjort sin hemläxa ordentligt eftersom resan tar 3 h 5 minuter mellan Stackmora och Borlänge sjukhus enligt Dalatrafik och 1 h 45 ' med egen bil.

Detta är ett exempel på att resereglementet är ojämlikt. Andra exemel är är att de som har mer än 80 km enkel resa får acceptera en extra restid om 2 h för att göra en tur runt Dalarna för att plocka upp fler resande. De som har mindre än 4 mil slipper alla extra rundturer och de däremellan får acceptera 1 h extra restid. Detta är förskräckligt för de som bor i exempelvis Grövelsjön som ska till Falun kan behöva vara borta från hemmet i 17 h inklusive 1 h undersökningstid. Extra restid 2+2 h, väntetid på sjukvårdsinrättning 2 h före och 2 h efter besöket samt sedan restid om 4 + 4 h. En Borlängebo som ska till Falun får 25 minuter gånger två samt max 2 h väntan före och efter besöket. Men bussarna går flera gånger i timmen mellan Borlänge och Falun, så de behöver aldrig vänta länge. Sammanfattningsvis så är resereglementet mycket ojämlikt och inte värdigt Landstinget Dalarna och dess strävan efter jämlikhet. Detta har påtalats av Dalarnas sjukvårdsparti flera gånger, bland annat i en motion till LF som givetvis avslogs.

Nu har jag i vilket fall överklagat igen.

Fetma

Mäta kroppen, inget nytt

Men suverän metod för att hålla koll på hur fet man är.

Vid midsommar tog jag ett snöre och mätte runt bröstpartiet. Omkretsen var 123 cm och jag kände att det var nog lite för mycket. Det var svårt att röra sig.

Eftersom jag inte tror på att bantning är något som varar i längden så förssöker jag att steg för steg förändra min livsföring.

Det kan ju ske genom ökad motion men också genom minskat kaloriintag.

Tog därför bort kvällspilsner, dricker te i stället. Pilsner bara fredag och lördag.

Nu den 22 september är omkretsen 115 cm.

Det var ju lätt. Håller på så ett bra tag. Får väl se om och när jag skall förändra ytterligare.

Mediciner och biverkningar

Man blir sjuk av mediciner
Gulli fick epelepsi och blev förd till sjukhus. Hon medicinerades och blev till slut helt dement. När man trodde att hon skulle dö så tog man bort medicinen. Då frisknade Gulli till.
Detta kan man läsa om på SVT. Länk


Min egen sjukhistoria
I många år har jag ibland känt mig lite tungt att andas när det varit rått och fuktigt. Hjälpte med en wisky, eller någon inhalering med Ventoline. Inga biverkning såvida jag inte tog för mycket wisky ;-)
Så fick jag problem med ena ögat. Glaukom sa vitrocken och ordinerade ögondroppar. Efter ett tag blev det tungt att andas och jag tog kontakt med annan läkare dvs vårdcentralen. De kollade om jag hade KOL, men icke! Måste vara astma. Fick två sortes inhalationsjox varav den ena är kortison.
Så har jag hållit på i tre - fyra år nu, tills jag läste på biverkningar.
Ögondroppar kan ge astma! Kvittar i stort sett vilken sort de givit mig, astma är återkommande.
Men nu kommer det intressanta.
Jag får ögondroppar för att hålla nere ögontrycket, men kortison höjer det!!!
Rundgång, eller moment 22 skulle man kunna säga.

Ont i ryggen

Ryggen besvärade

Jan-Åke Blomqvist

Jag har gått i flera månader med värk i ryggen och i benen.
Det har varit jobbigt att gå nerför trappor, måste hålla mig i räckena.
Vissa dagar har det varit bra, men andra urjobbiga.

Nu får det vara nog med ryggvärk och benvärk, tänkte jag och, ringde till Jan-Åke.
Han bor här i byn och är utbildad massör, kiropraktor och Gud vet vad mer. Mao mycket kunnig. Har varit hos honom med en värkande axel tidigare och fått akupunktur.

Nu konstaterade han att mitt högra ben är kortare, då blir det någon snedbelastning längst ner där kotorna sitter fast i bäcknet.

Fick massage och någon sorts streching.
Dessutom fick jag lära mig en övning.
Man står bredbent rakt upp och ner och har fötterna exakt rakt nedanför där bäcknet slutar på varje sida. Tårna inåt.
Då håller man armarna raktfram och drar dem bakåt så långt det går.
Drar även huvudet bakåt, men ser rakt fram.
Så skall ändan också bakåt så att man ökar svanken.
Sedan gungar man upp och ner på fötterna så länge man orkar.
Då kommer ryggraden att vara i rätt läge.
Skall pröva i morgon. I dag skulle jag ta det lungt efter behandlingen.

Medicin

Det är jobbigt när hjärtat inte funkar
Min medicin, Pulmicort (kortison) och Oxis som de skrivit ut för astma, ger mig himla hjärtdarr, särskilt om förmiddagen. Dessutom, kan jag tillägga, så är det lätt att få blåsor och blemmor i munnen och svalget.
Det sista gjorde, att jag nu helt lagt av med båda medicinerna.
Det är fjärde dagen nu, och jag mår faktiskt bättre. Vad skall man tro?

Hörde ett radioprogram nyligen där en man med njursvikt gått tvärt emot läkarnas råd och faktiskt blev bättre. Han höll numera föredrag för läkare, där en del blev förbannade och andra tyckte att det var intressant.
Mannen menade att man som patient är expert på sin egen kropp. Så med det ringande i öronen satte jag ut medicinen. Kan ju alltid börja igen.
Märkligt nog har jag mycket mindre pip i rören än tidigare. Kanske beroende på att det nu är kallare och inget pollen eller annat skit i luften. Eller också har jag inte astma eller mycket lindrigt.

Akupunktur

I natt när jag låg vaken flera timmar, jag kände mig het och fick då och då ligga utan täcket. Märkligt nog svettades jag inte.

Det började för flera dagar sedan.
Jag vaknade en morgon och hade förfärligt ont i höger arm. Troligen hade jag legat för länge på den sidan, det är inte första gången, men aldrig tidigare har jag haft så ont. Värken tvingade mig att ta Panodil, jag som aldrig tar värktabletter.

Funderade först på att gå till vårdcentralen, men vis av tidigare erfarenheter så lät jag bli. Läkarna i den allmänna vården kan ju bara röntga och ge starka värktabletter, av sådana blir jag ju murrig i huvudet.

Här i byn finns Jan-Åke Blomqvist. Han är utbildad i kinesisk medicin och mycket annat. Jag ringde honom men han hade inte tid förrän på fredagen. Det blev att vänta fyra l å n g a dagar.

Han undersökte först och sedan fick jag ligga på rygg på en brits under tiden som han satt i åtta (tror jag) nålar. Jag fick inte röra mig under tiden för då skulle ju muskleran röra sig och det skulle göra ont. För några år när jag bodde i Göteborg, fick jag också akupunktur. Den killen rörde på nålarna lite då och då och brände också lite rökelse.
Jan-Åke menade att det är onödigt att röra på nålarna, det gör bara ont och rökelse vill han inte använda. Han har ingen lust att andas in röken, jag var tacksam för det för även jag vill slippa rök då det påverkar min astma.

Så tog han ur alla nålar, de var engångsgrejor sade han. Jag fick lägga mig på mage och han maserade runt mitt högra skulderblad. Det gjorde både ont och gott på samma gång.

När jag kom hem så kände jag mig rätt trött, orkade inte göra så mycket. Petade i en DVD i datorn och tittade på en film samtidigt som jag drack ett par glas rödvin.

Om det var rödvinet eller akupunkturen vet jag inte, men kl 21 var jag så trött att jag gick och lade mig. Tänkte att när jag vaknar är allt över. Tji fick jag!
Hela natten var jag het som en kamin och jag var uppe och drack vatten flera gånger. Klockan sju kunde jag inte ligga längre utan måste gå upp.

Nå armen då? Jo den är inte riktikt bra ännu. Det är en molande värk och jag har ett helsike när jag skall ta på eller av mig kläder. Måste göra allt bak och fram. Mitt hopp står till att det nog blir bra om ett par dagar, men några värktabletter stoppar jag inte i mig, inget rödvin heller för den delen.

Här kan man läsa om akupuntur

Pest eller kolera?

Hyllan i badrummet

Skall man leva så här resten av livet?

När man blir pensionär så börjar tydligen kroppen att falla samman, sjukdomar kommer och allt blir till ett elände. Men jag vill inte acceptera detta. Jag vill leva som jag gjort tidigare, men accepterar givetvis att allt går lite trögre.

Livet som pensionär innebär ju att jag kan sova längre om morgonen. Nu behöver jag inte stiga upp klockan fyra, jag ligger och drar mig till sju – åtta. Förr gick jag och lade mig vid niotiden på kvällen, nu kan jag vara uppe till midnatt.

Det är mycket man som pensionär vill göra. Jag har äntligen fått tid att läsa böcker och är storlånare på biblioteket. På Internet gör jag sju hemsidor, en för mig själv och de andra på ideell basis. Funderar smått på om det skulle gå att ta betalt för det.

Men så är det kroppen, den vill ju inte vara med. Brist på vitamin B12 har jag visserligen haft i många år, men det är ju inget större problem, jag stoppar i mig ett par små tabletter varje morgon och det gör inte ont.

En åkomma i näsan som heter papilliom har jag dragits med i flera år och blivit opererad så många gånger att jag tappat räkningen. Vid senaste kontrollen såg näsläkaren inget och jag när en förhoppning att det är bra. Måste dock använda nosolja ibland, men det gör heller inte ont.

Värre är det med vänster öga. Där konstaterades ett väldigt högt tryck och jag har fått ett område där synnerverna är skadade. Äntligen har jag fått förklaring till att jag ofta hade huvudvärk över vänster öga. Men så skall ju detta medicineras. Först skrevs det ut Xalatan, en svindyr medicin där några få droppar kostar över 200:-. Tydligen något nytt där patienten måste vara med och betala utvecklingskostnaderna.

Efter ett tag upptäckte jag att jag tappat min initiativförmåga. Jag orkade helt enkelt inte med att göra saker, satt hellre i en stol och sov. Detta var oerhört frustrerande, jag har ju saker jag vill göra, fotografera, skriva och odla mina grönsaker.
Först kopplade jag inte ihop den tappade lusten med ögondroppen men när jag slutade med den så kom plötsligt intresset tillbaka. Detta var strax innan midsommar.

Jag hade klagat på priset på Xalatan och frågat om jag kunde få någon billigare medicin och ögonläkaren skrev ut Optimol, fast Apoteket gav mig Timolol som visst är samma sak. Priset hade nu sjunkigt avsevärt. En flaska kostade nu bara 57.50.
Fem dagar efter att jag slutat med Xalatan så började jag ta Optimol. Efter tre fyra dagar börjar jag fundera över varför jag känner mig illamående. Tror först att det beror på att jag slarvat med mat eller något men även nästa dag mår jag illa.
Så tittar jag i bipacksedeln och ser att det kan vara en biverkan.

Det här är ju inte klokt.
Hur skall mitt liv egentligen bli?
Skall jag ta mediciner som gör mig trött eller illamående?
Vad blir det för liv?
Vad händer med ögat om jag struntar i medicinen?
Förmodligen blir jag blind på det med tiden i vilket fall, men hur lång tid kan det ta om jag struntar i medicinen?
Kanske det finns något jag kan göra själv för att sänka ögontrycket.

Funderar på om jag skulle fasta. Det skall ju vara bra, sägs det.