måndag, december 25, 2006

Julafton 2006

Julaftonsätandet började omkring klockan 13. Då kom Kjell och hade med sig julöl, snaps och glögg. Det låg även lite dadlar och choklad i hans ryggsäck.

Vi började med glögg och kaffe samt mitt hembakade saffransbröd och sista biten på den mjuka pepparkakan. Under tiden lyssnade vi på Tomterock.

Matbordet innan vi högg in

När maten stod på bordet, allt fick inte plats så började vi. Beslutet var att äta långsamt och njuta. Hundarna fick var sitt paket med en invirad grillkorv.


Tomten skålar med en kryddsnaps


Vid matbordet sitter vi alla fyra

Mätta och glada sitter vi och språkar då det bankar på dörren. Se där kommer Olle, hans far Björn och sonen Erik. Som tur var hade vi sparat glögg. Den snälle Olle hade klappar till husse och hundarna.


Kjell, Björn och Olle

Kjell och jag avslutade kvällen med att surfa på Internet. Kjell söker ju någon livskamrat så vi tittade på E-kontakt. Men det är ju svårt att hitta någon som vill bo här i Orsa där det är långt från stadsbornas bekvämligheter. De flesta verkar ju bara vilja resa på semesterresor och dansa. Men med tiden hittar han väl någon som uppskattar det lugna liv som det är här.

Här är julmaten vi åt

Färdiga saker
Rödkål, Felix på glasburk, bara att värma
Rödbetssallad
Julost
Vörtbröd, två sorter
Kryddsnaps (som Kjell köpte i Finland)
Julmumma och flera sorters julöl
Julglögg, två sorter, en baserad på konjak och en baserad på brandy

Hemlagat
Grönkål efter ett recept från Ewa-Lotta
Potatisgratäng
Morot och linsgratäng
Nötbullar
Griljerad Kålrot (istället för skinka)
Kokt potatis (som Kjell ville ha till sin sill)
Ugnsstekta rotfrukter, Kålrot, Potatis, Palsternacka och Gul lök


Recepten
Grönkål
Enligt recept 200 gram grönkål men paketet innehöll 400 gram så det fick bli det.
4 dl grönsaksbuljong
1 hackad gul lök
1 hackat äpple
3 dl vispgrädde
1 tesked smör
salt, peppar (grovmalen svartpeppar)
Sammankokat tills det nästan blev torrt. Tog en bra stund.

Potatisgratäng
(ur Inga-Britta Sundqvists Vegetariska Kokboken)
10 medelstora potatis
1 purjolök (det blev vanlig gul lök och två st.
3 dl riven ost (köpte färdigriven mager)
1 – 1 ½ tesked örtsalt
1 – 2 kryddmått riven muskot ( hade jag ej, tog i stället tre finskivade vitlöksklyftor)
2 dl mjölk (tog i stället 2 dl vispgrädde som blivit över)
Varvat, potatis, ost, lök och sedan in i ugn 225 grader 40 minuter

Morot och Linsgratäng
Egen improvisation
Ett tiotal grovrivna morötter
Mixade med ungefär lika mycket buljongkokta gröna linser samt salt och svartpeppar
Överst ett rejält lager riven mager ost, sedan in i ugn 225 grader 40 minuter

Nötbullar
Hittade ett recept på nätet men modifierade det.
1 förp hasselnötter, finhackade i mixer
¼ kaffekopp kokta gröna linser (lade jag till själv)
1 kaffekopp sojamjöl
1 hackad gul lök
1 kaffekopp riven mager ost
2 ägg
Enligt receptet så skulle detta bli en smet som man kunde rulla, men den blev alldeles kladdig.
Bullarna kokades sedan i veg. buljong men höll ihop dåligt.
Fick kallna till nästa dag då de stektes i rejält med smör, då blev de fastare.

Griljerad Kålrot (istället för skinka)
( ur Vegetarisk Smalmat av Maude Anderberg)
Så här gjorde jag
1 medelstor kålrot, skalades och skivades
Kokad i lätt saltat vatten (eller veg buljong) tills den blev något mjuk
Lägg på oljad långpanna och pensla kålroten med olja, senap, soja rätt tjockt och något ströbröd.
Griljera i ugn 200 grader tills de fått fin färg.
(enligt originalreceptet skall man skiva kålrötterna först efter att de blivit griljerade)


De ugnstekta rotfrukterna

Ugnsstekta rotfrukter
(ur Inga-Britta Sundqvists Vegetariska Kokboken)
Jag har gjort denna rätt så många gånger att jag numera alltid improviserar.
Denna gång hade jag Kålrot, Potatis, Palsternacka och Gul lök, men det också gott med Tomat som ger lite syra.
Originalreceptet talar också om att ugnssteka vissa saker för sig, jag skickar in allt på en gång och penslar med olja. Men eftersom det var jul så tog jag samma blandning som jag hade till de ugnsgrilljerade kålrötterna d.v.s. olivolja, soja, salt och svartpeppar samt ströbröd.
Det fick stå inne i ca 40 minuter i vedspisugnen. Där är lite osäkert på temperaturen men den bör ha legat runt 250 grader.

Nu dagen efter har hundarna och jag gått en långpromenad och ändå sitter mina byxor hårt i midjan. Suck!

lördag, december 23, 2006

Dan före dopparedan

Jul, jul, Usch vad jag har mått illa när den närmat sig

Det var inte ovanligt att jag blev sjuk när det var jul. En gång när hela familjen hade rest till Norge och bodde på ett fint hotell, så låg jag sjuk. Frun och ungarna var ute och åkte skidor men jag låg i sängen med hög feber. Ändå är det en jul jag minns för de andra gästerna var såå förstående och plötsligt var jag någon. Jo jo, jag blev nog högfärdig på kuppen.

När jag var barn så upplevde jag dagarna före jul som en pina. Då skulle det städas och man var alltid i vägen någonstans. Familjen hade en Elektrolux damsugare, en sådan där som såg ut som ett runt rör. Den luktade vidrigt, för på den tiden fanns det inga filter i dammsugarna.

Så var det all stressen och det fortsatte under åren. Allt måste vara klart på julafton. Moster Beda tog visserligen hand om det mesta men det var ändå trötta föräldrar dagen före julafton. Min pappa tog alltid in granen och satte upp belysningen och då fick man vara med och vara hantlangare. Granen kläddes sedan under natten och stod och lyste när man vaknade på julaftons morgon.



Men nu har jag det lugnare även om jag lite grand har förberett mig. Jag köpte ett par handsnidade björnar för att min barnbarn skall få se hur björnarna ser ut här på trakten, ja de fick en peng också, man vet väl hur barn tänker.

Hundarna fick en uppskattad julklapp redan dagen före julafton. Min kompis Olle kom hit med ett älgknä och det var uppskattat. Det var mycket kött på det och sedan en hel del att gnaga på.

Här om dagen fick jag några julkort. Det var ju positivt även om jag inte sänder några själv. Mest postitivt var det nog för att jag fick korten från människor som jag inte hade väntat mig skulle tänka på just mig.

Faktum är att jag har julstädat. Det vill säga det inskränkte sig till att jag tog ner de gardiner jag har i köket. De har hängt uppe sedan november förra året så de borde nog tvättas. I gratislådan på auktionerna har jag hittat några gardiner. En var riktigt snygg, röd med stjärnor osv. De andra passade inte riktigt men fick hänga i det andra köksfönstret.
Så rotade jag fram lite små figurer och ett par smällkarameller som jag också hittat i gratislådan. Se där ! Så blev det ett litet julbord i fönstret.



Bland sakerna från gratislådan var också en hel del juldukar, de kommer till pass på julafton när Kjell och jag skall äta julmat. Grönkål har jag gjort och en hel del annat. Allt går ju inte så bra, men det kommer att gå att äta, särskilt om vi får några julpilsner till.

lördag, december 16, 2006

Baka liten kaka

Baka, baka liten kaka, så är ju ramsan.
Som relativt nybliven ensamstående så får man ju reda sig själv. Förr var det ju alltid kvinnan i mitt liv som tog hand om hushållsgöromål, man blev bortkörd från det roliga.
Nu får jag fixa allt själv. Jag klagar inte, men ibland tycker jag att det blir rätt komiskt med mina försök. Det är bara att prova och göra om när det misslyckas. Övning ger färdighet heter det.

Nyligen bakade jag mjuk pepparkaka. Allt blev nog rätt enligt receptet. Men i det stod det inte att man skulle smöra och behandla formen med ströbröd. Smörade gjorde jag men eftersom jag inte brödat så fastnade kakan i formen. Nu har jag köpt ströbröd att ha till nästa gång.



Vid byns julmarknad, så passade jag på att äta saffranslussekatter och köpte också med mig några hem, för i affären hade de inte sådana. En granne hörde min klagan över bristen på saffransbröd och ringde en dag och berättade att hon bakat, om jag ville köpa en längd så gick det bra. Efteråt tänkte jag att nog sjutton skall jag kunna fixa sådant själv.

Tidningen "Pensionären" hade ett recept på saffransbröd. Jag läste noga och körde igång. Degen körde jag i en kraftfull hushållsmaskin och den blev slät och fin. Jäsningen fick ske på hyllan över vedspisen, där var varmt och gott.

Så bakade jag ut degen. Funderade på om jag skulle göra lussekatter, men latmasken tog över. Det fick bli ett par levar i stället. De tog märkligt nog rätt mycket plats på de små plåtarna, men jag tänkte att det går nog bra och ställde plåtarna på hyllan igen för jäsning. De fyllde hela plåten. Den ena var en långpanna så kanterna tog emot. Jag kastade in båda plåtarna i ugnen.
När jag tittade efter en stund så vällde degen över kanten på den översta plåten och jag mindes sagan om degen som vällde ut över en hel by.

Det var lite svårt att lossa levarna från plåtarna, jag hade ju smörat i stället för att mjöla plåten. Skall komma i håg det till nästa gång. Det stod inget om mjölning i receptet, sådan självklarheter tar de inte med.

Nu först läste jag riktigt noga texten under rubriken SAFFRANSBRÖD, Där stod det att det skulle bli ett antal lussekatter och 3 - 4 levar. Skall komma ihåg att läsa allt nästa gång.

Degen på väg ur ugnen.

söndag, december 10, 2006

Hundkurs och kakbak

Äntligen skulle hundarna få gå på kurs

Jag har funderat på det länge men det har alltid kommit andra saker i vägen. Vi åkte till ishallen i Orsa och där, på en grusplan var det ett tjugofemtal vovvar.



Här sitter Beda lungt kvar och väntar


För att det inte skulle bli för stökigt så tog jag med mig Beda, den äldre hunden först. En nykomling skulle ju alla hälsa på men Beda talade om att hon inte var att leka med. till slut hade hon lugnat sig och vi körde koppelträning och att gå fot. Det märktes att hon kunde detta, men behövde en finputsning vad gällde att gå nära husse. Hon kunde även ligga still på ett ställe när husse gick iväg.

Så bytte jag hund och Asta som bara är ett och ett halvt år fick vara med i stället. Hon var lite rädd för de andra hundarna och tydde sig till husse. Det gick bra att gå i koppel men att ligga still ensam på en plats gick inte bra. Det måste vi träna mer nästa vecka.

Pepparkaksbak
När jag kom hem så var det dags för att baka pepparkaka. Jag som aldrig har gjort något sådant. Kakan blev lite degig och fastnade i formen, så jag har mailat min syster för att fråga vad jag gjort för fel. När den kallnat skall jag smaka på den.
Hundarna är väldigt intresserade och vill nog vara med.


Vill smaka

Tullans pepparkaka


1/2 liter Vetemjöl
4,5 dl Socker
4,5 dl Mjölk
2 dl CremeFraiche
1 tesked Bikarbonat
2 teskedar Kanel
1 tesked malda nejlikor
1 dl Lingonsylt

175 graders värme i 45 - 60 minuter



Det gick inte så bra.
Den fastnade i formen trots att den var smörad.
Bättre lycka nästa gång.

fredag, december 08, 2006

Paketet

Nu är det den 8 december och denna morgon vaknar jag trött som ett utsketet äpplemos. När jag steg upp klockan 8 så var det för att hundarna ville ut. Fumlande tog jag på mig kläder och steg ut på trappan. Det var helt igenmulet och grått gryningsljus. Vovvarna kutade på som vanligt och jag släpade mig efter. Nå, ja det kommer väl att bli bättre när kaffet verkat.
Paketet


Gödsel
Beda började gräva intensivt på ett ställe, det var ju bra för då slipar hon av sina klor. De blev visserligen klippta i går men man vågar ju inte ta hur kort som helst. Alldeles intill hålet hon grävde låg en hundskit. Jag hämtade spaden och tog bort den.
Det är lustigt med hundars avföring, i städerna heter det hundskit eller hundbajs, här på landet ser man det bara som gödsel. De som bor här har en helt naturlig inställning.

Fåglar
Fuglesang fick ju inte flyga i natt men vid mitt fågelbord flyger fuglarna och äter solrosfrö. De sjunger inte nu, även om det ibland hörs något från en talgoxe. Det är väl det varma vädret som gör att de ger ljud ifrån sig.
Det hörs någon hund skälla lite längre bort. Jag funderar på om vargar skäller och frågade i går en van jägare om detta. Han menade att de bara kan yla trots att de ju är en sorts hundar. Så nu vet jag det, det är en hund som skäller, inte en varg.
Mina hundar skäller inte så värst mycket utom om de tror att någon kommer. Då slår det lock för mina öron. Till slut öppnar jag ju dörren och de får konstatera om det är någon där eller om det bara var en traktor som körde förbi.

Nya brallor
I går kom i alla fall mina nya byxor. 470:- för två par med frakt. Det är vanliga gröna militärbrallor som är det mest praktiska plagg man kan ha här. Det var bra att de kom för nu kan jag tvätta de andra så vida jag inte skall kassera dem. De har ju spruckit där bak och den lagning jag gjort är nog inget vidare snygg.

Ja så kom ju Kjells och mitt paket.
Det var en provbeställning vi gjorde för att se om det fungerade. Innehållet är tillverkat i Skottland och sedan transporterat till Polen. Därifrån sände de det till Frankrike och slog in flaskorna med tyska tidningar. Sedan sändes de till mig och slank igenom tullen, trots alla tidningsartiklar om att de tar allt. Det blir trevligt när Kjell kommer hem, då kan vi testa innehållet.

I dag är det fredag.
Det är dags att åka in till byn och besöka biblioteket. Nu har jag läst ut allt jag lånat så bokförrådet måste fyllas på. Har nog tröttnat på SF-litteratur så det får bli något annat. Jag tror jag skall rådgöra med bibliotekarien.
Nä,nu börjar Ring P1, jag sätter mig med kaffet och lyssnar om där är några knäppgökar i dag.

tisdag, november 28, 2006

Novembertrött ! !

Mörkt, månen börjar gå upp


Usch vad jag känner mig initiativlös och trött.
Jag har ingen lust att göra något annat än att sitta i soffan och läsa och det gör jag till klockan är över 2400.

Tänk förr somnade jag redan vid 21-tiden men nu har jag blivit en nattuggla. Det är tydligen en återgång till mina tonårsvanor. Då var man uppe på nätterna och steg upp sent.
När jag var lärling så började jag klockan 0700 och måste gå upp tidigt på vardagarna för att hinna till jobbet men då orkade jag, trots att jag lyssnat på Radio Luxemburg eller jazzmusik från Amerika långt in på nätterna. Ja, ja man var ju ung då.
Nu som pensionär är jag uppe vid åttatiden för hundarna måste ut, men när de är klara så går jag och lägger mig igen. Sängen är så himla inbjudande. Där gosar jag ner mig i sängkläderna och ligger ända till nio trots att ryggen protesterar mot att jag hållit mig i vågrätt läge så länge.

Som sagt jag är trött ändå trots att jag sover bra och länge. Försöker vara ute mycket för att få frisk luft men det är ju det att ljuset är borta eller i varje fall alldeles för svagt. Om jag inte minns fel så är det något sömnhormon, melatonin eller vad det heter som får övertaget när solljus saknas.
Det var bättre för någon månad sedan. Då låg här snö och temperaturen var omkring minus tio grader. Snön reflekterar solens ljus och man mår bättre. Men nu är ju naturen upp och ned så vi blir konstiga av det. Bara nu inte björnarna vaknar av värmen, här är ju nästan tio plusgrader. Om de vaknar så får de väl problem att hitta föda och en vintervaken björn är irriterad och sur.



Halv fyra på eftermiddagen, dimma och dystert.


Funderar på om jag äter rätt men det är ju ingen egentlig skillnad på det jag äter nu eller annars. Dricker en stor mugg kaffe på förmiddagen och en liten på eftermiddagen så kaffekonsumtionen är inte enormt hög, man blir annars märkligt nog trött av för mycket kaffe.

Ja den här tröttheten. Här är ju full med saker som jag borde göra. Hyllorna i matkällaren skall sågas till så att det blir klart där någon gång. Där skall ju vinflaskorna ligga sedan.
Det måste köras in mer ved till pannan, körde visserligen in fyra skottkärrlass i dag men jag eldar ju så jag måste hålla jämna steg med förbrukningen. En del klampar är ju för stora och går inte in i pannan så de får ut igen och delas med klyvyxan. Jag borde ha sett detta när jag högg dem i somras.
Så är det datajobb av flera slag. Jag borde ju skriva på min bok om träd, det materialet har legat allt för länge. Och så är det materialet om farfars far. Det kanske är dags att ta i det nu. Nej, usch jag blir stressad om jag tänker så. Jag tror jag tar en god bok och sätter mig i soffan och väntar på våren!

söndag, november 19, 2006

Vinprovning


Kjell ställer upp den första damejannen för omtappning

Äntligen var det dags för att prova årets vin

Det var den 3 september som jag satte den första omgången.
Då var det en blandning med blåbär, röda vinbär och svarta vinbär.
Senare satte jag även på äpplen från de två träden på tomten.
Två kompisar ställde upp utan protester för att vara med om den högtidliga omtappningen av vinet och för att kunna bedöma om jag lyckats.

Den första omgången med det röda vinet var helt fantastiskt
Perfekt i både syra, sötma och smak. Därför blev det en besvikelse när den stora falskan med äpple vin provsmakades. Det var sött, alldeles fantastiskt sött. Oj, oj vad mina aktier sjönk hos kompisarna.
Så var det två små damejanner med äpple kvar, men de var faktiskt helt perfekta.
Lösningen kommer nog att bli att blanda dessa med det söta från den stora flaskan för att jämna ut sockerhalten.

Olle och Kjell var mycket intresserad av omtappningen

Det mesta tappades över i gamla svagdricksankare och ställdes ner i matkällaren. Där får det nu stå i lugn och ro till jul då det kan vara dags att tappa över på flaskor. Jag har ju inte så många flaskor så vi får väl dricka upp det som inte får plats. Kanske det är lite vågat för alkoholmätaren visade på 20% !


Man måste suga i slangen för att häverten skall komma i gång.
Det är ett intressant och trevligt arbete.

onsdag, november 15, 2006

Allt som är gratis är bra

När man bor på landet och dessutom anser att allt som är gratis är bra så speglar detta i vad man har på gården.


Huggkubb med parabol som mössa

Min vedleverantör skänkte mig en rejäl huggkubbe så att jag kan kylva ved. Men allt trä ruttnar ju så småningom så jag behövde något att skydda den med.
En dag var jag på tippen, som vi säger här. Byråkraterna kallar den "Återvinningscentral". Jag var där för att slänga sådant som jag absolut inte hade någon nytta av längre. Det blev ett lönande besök. Mitt i bland all bröte med metallskrot fann jag en gammal parabol. Den tog jag med mig hem och gjorde till tak för huggkubben.

Så fick jag se ett par tomfat. Precis vad jag behövde!
De fick åka med på släpvagnen som jag lånat. Tomfatet kom genast till användning för förvaring av vedaska. Askan behöver jag till sommaren för att pudra med i landen och därmed hålla en del illasinnade skadedjur borta. Samtidigt tillförs en mängd mineraler.
Jag har ett lock på tomfatet så att det inte regnar och snöar ner på askan. Plåtlocket hittade jag också på tippen.



Tomfatet för aska längst till vänster.
Till höger är komposten som fått vinterkläder.

När jag stod där vid tippen så kom det en rörläggare med en varmvattenberedare, en sådan där som är klädd med trä. Den var ju inte så stor men borde räcka till det hus jag bor i. Där är det nämligen en elektrisk varmvattenberedare och det är ju fånigt när man ändå eldar.
Jag frågade vad det var för fel på varmvattenberedaren och rörläggaren sade att den var helt ok, hade fungerat när han monterade ner den. Han hjälpte mig att lasta den på släpet.
Jag åkte hem med mer grejor än jag kört dit och allt kom till användning, och det var GRATIS!



Fåglarnas hus med smurftomte på vakt



En kompis kom en dag med ett litet fågelhus till mig. Han hade haft det stående i flera år i källaren och var bara glad om jag ville ha det. Jag målade det med lite linoljebets och satte på tjärpapp på taket. Innuti ställde jag en mjölkkartong med solrosfrö och utanför en tomte på vakt. Nu har fåglarna fullt sjå att gå in i huset och hämta frö och jag sitter inne i köket och tittar på dem. Där finns pilfinkar, nötväckor, gulsparvar, talgoxar, domherrar och sidensvansar och så en och annan skata. Visst är det kul!

tisdag, november 07, 2006

Skäggskatt



Jag sitter här och funderar vad som kan vara bra för tillväxten och ge inkomster till staten


Konungar och deras finansministrar har i alla tider försökt hitta möjligheter att beskatta allmogen. De har gått igenom alla samhällsområden i sin jakt på inkomster.

Kan de lura medborgarna att än en gång arbeta för att kunna betala skatt så är deras lycka gjord. Huvudsaken är att folket tror på nyttan av skatten.
En bil, ett hus eller en båt är föremål som medborgaren har betalt med skattade pengar. Men staten kräver oftast skatt för objektet än en gång.

För att motivera beskattning talar politikerna om nyttan med skatten. Nyttan kan gälla att begränsa konsumtion, försvara miljön eller ta av de rika för att ge till de fattiga. I varje fall uttrycks det så om det är lämpligt. Politikernas problem är att hjälpa staten att hitta nya skatteobjekt.


Tre som diskuterade problemet
Två är f ö besläktade med artikelförfattaren

Det finns ett område som ger återkommande möjlighet till beskattning. Nämligen den manliga skäggväxten. Skägget är ju visserligen mannens prydnad, men i jämställdhetens namn så är det bättre att alla män är slätrakade och även med sitt utseende närmar sig kvinnorna. Dessutom ger en slätrakad man ett intryck av effektivitet.

Om alla män vore slätrakade så kunde sannolikt en stor del av arbetslösheten avskaffas. Daglig rakning tar nämligen mycket tid. Statistiker har räknat ur att en slätrakad man använder 139 dygn av sitt liv till rakning. Frisörerna kan följaktligen få mer att göra.
Slätrakade män gör också att förbrukningen av rakblad, tvål, rakvatten och batterier till rakapparater ökar och det avskalade skägget bidrar till en ökad tillväxt.

För att förmå männen att vara slätrakade bör därför skägg och mustascher beskattas.
Det tyckte i varje fall ryssen Peter den store som på 1700-talet bestämde att alla som bar skägg och mustascher skulle betala skatt. Skatten hade ryssarna i sextio år tills Katharina II avskaffade den år 1762. Hon ville förmodligen som kvinna åter se män som såg ut som karlar och ej som kvinnor.
I England gjordes ett försök med skäggskatt men den blev ej populär. Inte så konstigt egentligen när man vet hur konservativa engelsmännen är.

Men miljöpartister skall ju alltid gå mot strömmen. I knappast något annat politiskt parti i Sverige finns så många skäggiga män. Det tyder möjligen på en viss konservatism och anarkistiska idéer. Vid 1800-talets slut var det nämligen vanligt, att man med skägget visade sin politiska åsikt. Stort yvigt skägg liknande Kropotkins visade på anarkistiska ideal och valrossmustasch av modell Branting visade att bäraren hade demokratiska idéer. Dagens stubbmode signalerar väl istället girighet och egoism eftersom det uppstått under 1980 talets dans kring guldkalven.

Med tanke på den senaste tidens skäggtävlingar så kan vi måhända snart se en skäggig statsminister. Då kan saker ske på skäggets område. Skägg har nämligen i gångna tider varit en symbol för makt. Egyptiska konungar bar skägg och till och med deras drottningar, vilket gamla målningar visat.

Alla värdiga personer har under tidernas lopp burit skägg, se på bilder av Gustaf Wasa eller varför inte den man som vi alla snart väntar på, nämligen TOMTEN. Han skall ju ha skägg! Utan skägg blir tomten en menlös figur.

Låt därför Tomten hjälpa till att betala landets finanser genom att betala en rejäl skäggskatt!
























Snäll och obeskattad tomte med en snäll hund.
Tomtens namn nämner vi givetvis ej här.

onsdag, november 01, 2006

Vintern och fäbodbesök


Usch! Snöstorm!

Den kom tisdagen den 31 oktober med en snöstorm i hälarna. Det blåste hårt och jag undrade om min radioantenn som sitter mellan två träd skulle klara sig, men det gick bra. Hundarna måste ju ut och jag pulsade i snö som gick en bit över anklarna. Det kom nog fyra decimeter snö.

Inte kul att gå ut


Dagen innan


Skräddardjurberga fäbod


Tänk vad märkligt ändå. Dagen före hade jag besökt Skräddardjurberga, Labbdjurberga och Ödarv fäbodar. De ligger högt och på vägen dit vid ett kalhygge där skogen var borta kunde jag se till Skattungbyn och Orsa.

Dessa fäbodar ligger 400 – 500 meter över havet och färden dit går på vindlande skogsvägar. Jag tog inte tiden men uppskattar att det åtminstone tog 30 minuter att köra från Skattungbyn till Skräddardjurberga. Den fäboden är förresten en turistfäbod. Med kommunens bistånd så håller man där djur och där finns även en kaffestuga. Det är många intressanta hus med inskriptioner på. Några hus lär vara från 1600-talet. Men nu var där inte en människa bara jag och hundarna.




Orsasjön, röken kommer från värmeverket i Orsa

Långt därborta på en södersluttning såg jag Skattungbyn




Rester av fäbodkultur vid Labbdjurberga


Labbdjurberga är en öde fäbod. Där står ett par hus som används som jaktstugor och gärdesgårdarna är borta och marken växer igen, det känns tragiskt.


Brunnen vid Ödarvs fäbod

Vid Ödarv är däremot de flesta hus i bra skick även om det inte bedrivs någon djurskötsel där. Husen är i stället en sorts sommarstugor för folk i Kallmora.


Karta. Längst ner Skattungbyn.
Överst till vänster Ödarv
I mitten Skräddardjurberga
till höger Labbdjurberga

När detta skrivs är det onsdag och jag har varit ute och skottat gårdsplan så att jag kan komma ut med bilen. När man bor så här så behöver man inget gym. Det blir tillräckligt med motion med snöskottning och vedhuggning. Jag njuter när jag tänker på att det är gratis.

fredag, oktober 20, 2006

Morotslådan

Hur många gånger har man inte kommit till kylskåpet och funnit att morötterna möglat i den plastpåse som de levererats i från affären. När man i stället förvarat dem i kylen utan plastpåse så har de torkat. Här är lösningen!



Morotslådan i matkällaren


Rotfrukter mår bäst i en jordkällare och morötter bör förvaras i fuktig sand.
Därför är jag rätt lycklig som bor i ett hus med en riktig matkällare som ligger under jord. När de byggde huset på 1950-talet så visste folk fortfarande vad man behövde för att förvara sina matvaror. Kylskåpsförvaring var inte så vanlig då, det skulle vara matkällare och skafferi.

Hos en ekologisk odlare köpte jag nyligen två säckar morötter dvs 30 kg. Jag har även en trälåda som jag ställt på fyra hjul så att den skall vara lätt att flytta. I lådan har jag lagt plast för att sanden skall stanna kvar och sedan har jag hämtat några hinkar med fuktig sand vid byns sandtag. Nu är morötterna varvade med sand i lådan och jag har alltid färska morötter hemma, det skall bli skönt.

Nästa projekt blir att stänga av kylskåpet och förvara matvaror i skafferiet. Dörren har jag försett med en hasp så att temperaruren från köket inte skall smita in. Skafferiet har en lucka ut som kan regleras. I dag var det +12 grader i skafferiet men häromdagen när det var minus ett utomhus var temperaturen +5. Det kommer nog att fungera bra. Kylskåpet går ju också ofta irriterande länge och det går åt dyr elström. Det är ju egentligen fånigt att först värma upp rummet och sedan kyla ner en del genom kylskåp, när allt kan ske på naturlig väg i skafferiet. Mer om detta senare.

tisdag, oktober 17, 2006

Lyckliga hundar


Asta gnager på en älgskånk

Min kompis Olle som är jägare kom en dag med några älgskånkar till mina hundar.
Det var roligt att titta på hur de gjorde för de hade aldrig tidigare varit i kontakt med älg.
De nosade länge på benen och började sedan att gnaga. Allt åkte ner hår, hud och senor och ganska snart var de nere vid klöven.
Jag trodde knappt mina ögon när de till och med kunde gnaga sönder den.
Detta var toppen! Tidigare har jag köpt råa oxben i affären men kilopriset är ju så högt att jag avstått. Hundarna har fått gnaga på pinnar och annat som de hittat, men nu är de lyckliga. Det blir massor av älgben över nu efter älgjakten.

Jorden är vår rikedom


När man lever som självförsörjare så måste man ha möjligheter att odla sin mat. Fördelen med att odla själv är ju att man vet vad man äter. Vill man som jag inte äta giftbesprutad mat så är det säkraste sättet att odla själv.
Jag flyttade hit i november 2005 och det fanns inte tid att förbereda någon odling. På skoj kastade jag visserligen ut några potatis och täckte med halm, men knäpparlarverna åt upp alla potatis så det var ett onödigt försök. I stället har jag köpt en säck potatis och två säckar morötter av en ekologisk odlare här på trakten.

Jag har tillräckligt med mark för att kunna försörja mig. Intill huset ligger en åker som en gång varit potatisland men som inte varit plöjd på länge. där har små träd etablerat sig och jag har hela sommaren gått runt med en busksax och tuktat dessa.

Min vänliga granne kom en dag med sin traktor och plöjde upp marken. Nu ligger den i väntan på vintern så att torvorna skall frysa sönder. Till våren hoppas jag at få hjälp med harvning så att jag får bort de flesta rötterna.

Jorden ser perfekt ut. Det är en lätt jord nästan sandjord med små runda stenar. Eventuellt skall jag lägga på lite halm så att det blir mer humus i jorden men detta blir bara om jag inte får tag i någon gödsel. Mer därom längre fram.

Att klara biffen



Rödbetsvegetter

I mitt kylskåp låg några rödbetor. De hade legat där lite för länge för de började bli lite mjuka på ytan och måste ätas upp på något sätt. I vanliga fall brukar jag bara riva dem och äta dem tillsammans med annan råkost men nu tänkte jag att det får bli lite variation. I Vegetariska kokboken av Inga-Britta Sundqvist fann jag två intressanta saker. Det ena var Borsjtj – Rysk rödbetssoppa och det andra var rödbetsbiffar eller vegetter som det står i receptet. Jag hade i och för sig alla tänkbara ingredienser hemma, men soppa äter jag ju jämt så nu skulle det bli biffar.
Till fyra portioner skall det vara fyra medelstora kokta rödbetor, en gul lök och två kokta medelstora potatis. När man har vedspis så är det ju en baggis att koka potatis och rödbetor och när de svalnat så var det bara att kasta ner dem i mixern. För att vara väldigt noga så skalade jag faktiskt potatisarna först, annars brukar jag äta dem med skal och allt.
Det blev rätt mycket så jag fick mixa i två omgångar.
Det skulle vara sojamjöl i också men det hade jag naturligtvis inte hemma. Funderade först på vetemjöl men bestämde mig i stället för kornmjöl. Allt blev som en rinnande gröt. Jag ställde in det i kylskåpet och tänkte att i morgon har det nog satt sig så att jag kan forma biffar.
- Icke, sa Nicke!
Jag gjorde ett försök i stekpannan men det höll inte ihop.
- Bindemedel saknas, tänkte jag och kastade i två ägg.
- Det blev bara något bättre så jag rörde i ytterligare kornmjöl.
Sedan tog jag fram långpannan och klickade ut sex biffar på den och skickade in den i vedugnen. Samtidigt försökte jag med att steka två i en stekpanna. KATASTROF !

Men nu var det bara att fortsätta. De som varit i stekpannan åt jag upp tillsammans med kokt råris. Det smakade rätt bra. De som var på långpannan lyckades jag att få av nästan hela och över på ett fat. Sedan in med en omgång till.

Nästa dag värmde jag det i mikron och käkade biffarna med råris och purjolök, Det var faktiskt mycket gott. Nu återstår att göra om det igen men med sojamjöl antar jag.

söndag, oktober 08, 2006

Får far förbi



I går hände något kul. En skock får passerade på vägen.
Först gick ägaren och längst bak en bordercollie som höll hela skocken samlad.
Ägaren ropade kommandon "ligg" , "stanna" och så vidare. Hunden lydde blixtsnabbt. Det var imponerande!

söndag, oktober 01, 2006

Bäddat för bråk


Vägen blir avstängd mitt emellan björken och ladan.
Markägaren har tänkt sig att gående skall passera intill ladan, men där är ett stor hål som är dolt under massor med ris.

Intill mitt hus finns en liten hage och några åkrar. Under sommaren var kommunens gubbar där och sågade ner träd. Det var verkligen nödvändigt för det var på väg att bli en djungel.
Mannen som äger marken berättade för mig att han tänkte ha djur gående i hagen så att det blev betat och för att slyn skulle hållas borta. Jag tycker att det var bra. Han får tydligen pengar av EU för att bygga upp stängsel men måste sköta området i minst fem år.

På lördagen när jag inte var hemma så sattes det upp stängsel med eltrådar. Tyvärr kom stängslet att placeras så att den väg som leder vid sidan av hagen blev avspärrad. Nu kan jag inte längre rasta mina hundar på ängarna bortom hagen. Jag måste gå med dem i koppel till en annan fri yta så att de kan få springa fritt. Nå väl det är mitt problem.

Här går inte att gå, under riset är det ett djupt hål.

Men vad kommer den man som brukar vägen till sin åker att säga när han inte kommer fram längre och vad kommer närmaste grannen att säga när den väg som har använts i generationer inte längre går att använda.

Det är bäddat för bråk.

söndag, september 24, 2006

Odlarmöda - glädje och sorg

I köksfönstren hänger nu tomatplantorna.

Tomater
I våras drog jag upp tomatplantor inomhus. Det var ett evigt pysslande, vattning och allmän vänlighet. När det var dags att sätta ut dem så varnade mig folk för att göra det för tidigt, inte före järnnätterna sade de och jag lyssnade.
Därför fick de dålig start. De har stått utomhus intill söderväggen men tiden räckte nog inte. en del plantor blev väldigt sena och blommar först nu i september, det är bara att glömma dem.
Men tomater blev det, bara en enda hann mogna innan det var risk för frost här, så jag klippte av dem och hängde dem i köket, där mognar de i värmen. till nästa år får jag nog se till att ha ett växthus.


Potatis


Potatislandet

Potatisen var den verkliga sorgen. Jag gjorde det väl för lätt för mig. Ingen gödning, ingen grävning. Jag odlade den under halm och det borde gå bra. Men jag gjorde nog ett par misstag.

Jag lade King Edward som är en sen sort och de hade nog behövt vara förgrodda om de skulle bli färdiga i tid. Men jag fick ju sättpotatisen gratis, så jag får väl skylla på det.
Vad värre var att jag inte tänkte på att det var grässvål under halmen och att den kunde vara full med knäpparlarver. De käkade potatis för brinnande livet och det enda jag fått nu är en halv hink potatis, de flesta mycket små. Det blir väl att åka till en självplock och plocka där i stället.

Mitt beslut är emellertid att plöja upp all odlingsmark i höst. Jag har redan talat med en bonde och så snart han får tid skall han göra det. Marken har ju inte varit plöjd på tjugo år så det behövs nog.

Äpplen
Äpplen har det däremot varit mycket gott om och jag har funderat på hur jag skall kunna ta tillvara dem. Det har blivit vin och mos till lust och glädje! Bortåt 70 liter vin står och puttrar under köksbordet nu. Det blir kul till jul!
Men jag kan ju inte bara ha vin, man måste ju äta också. Äpplemos till gröt är ju gott. Själv har jag aldrig kokat äpplemos men någon gång måste man ju pröva på denna ädla konst.



Sjutton burkar äpplemos är inte så dåligt.
De bör ju räcka hela vintern.


Så här gjorde jag:
Delade äpplena i fyra bitar, tog bort kärnhus, pinne och fnas samt eventuella bruna fläckar. När jag var klar hade jag fyllt en hel 15 liters hink. När jag jobbade med detta funderade jag över om jag skulle koka det direkt och sedan köra det i köttkvarnen. Jag ville ju ha sönder skalen.
Jag bestämde mig för att först köra i kvarnen och sedan koka. Då skulle jag ju kunna lägga hett mos i glasburkarna. Och så blev det!

När äpplena passerat köttkvaren så var det åter nästan en full hink. Den tömde jag i min stora trettioliters kastrull och tömde i lite vatten, ett knappt kilo strösocker och lite askorbinsyra. Sedan fick det koka på vedspisen. Det tog väl ungefär en timme, jag tog inte tiden.

Glasburkarna värmdes med hett vatten och locken i kokande vatten. Sedan fylldes burkarna med hett mos. Det brändes om man fick det på händerna. Burkarna fylldes ända upp och locken skruvades på. När de kallnat hade locken bubblat inåt så det fungerade nog ur konserveringssynpunkt. För säkerhets skull förvarar jag dem i kylskåpet.

Det kokade fint på vedspisen, men det blev lite varmt i köket, ute var det ju tjugo grader så bortåt 25-30 var det nog. Det var i och för sig bra för då jäser vinet bättre men även den deg jag satt med honungsjäsmedel.

Bröd
Dagen därpå var det dags att baka. Det var tänkt att bli ett surdegsbröd som man bakar i en lergryta. Problemet är att honungsjäsmedlet inte verkar funga särskilt bra, degen jäser inte så mycket som jag trott. Men jag provar ändå. När detta skrivs står lergrytan i ugnen. Hoppas att brödet inte blir stenhårt, när det jäst så dåligt.

Egentligen är jag inte vansinnigt road av hushållsjobb av den här typen, men om man kan göra stora satser så går det väl an och det blir framför allt billigare än att köpa.

Se där ett litet spartips på köpet!

fredag, september 22, 2006

Kortvågsradio


Jag har ingen TV, istället lyssnar jag på radio.

När jag flyttade till Orsa så fick jag äntligen tid att läsa böcker. Det är något som jag inte gjort på många år. Jo jag har läste en del. Under många ensamseglingar i Bohuslän har jag slukat litteratur av det mest skilda slag. Fördelen med en bok är ju att man kan lägga i från sig den när som helst och sedan börja där man slutade.
Det går ju också att lyssna på radio samtidigt, att titta på TV samtidigt går ju inte. Därför blir det ofta att jag har radion på, gärna med någon utländsk station.

Min gamla radio hade inte så bra mottagning och den har bara FM och Mellanvåg. Jag drog visserligen en antenn upp efter väggarna men det blev ändå rätt dålig mottagning. Orsa ligger ju rätt långt norrut.
En kortvågsradio skall det vara, tänkte jag och satsade på en som hade många funktioner. Den heter Sangean och har FM, Långvåg, Mellanvåg och Kortvåg. Med radion följde en antenn som jag spännde upp tvärs över taket innomhus. Under vintern funderade jag på om inte en antenn utomhus skulle vara ännu bättre och under sommaren har planerna tagit form.


Fästet i tallen


Antennen skulle spännas mellan ett par träd och så högt som jag kunde komma med stegen, dvs ungefär på 6 meters höjd. Det var lite spännande att sätta upp den för att jag måste först såga av en del grenar i tallen som skulle vara i ena ändan. Stegen svajade betänkligt men jag tog det lungt, jag hade ju ingen lust att ramla ner.

Vid björken i den andra ändan var det om möjligt ännu osäkrare, men jag säkrade stegen längst upp med ett rep runt en gren. Där kunde jag sedan i lugn och ro stå och skruva fast vajerlåset.


Mot den lilla grenen i björken säkrade jag stegen


I varje ända har antennen en båtfjäder eftersom björken rör sig rätt mycket när det blåser. Det finns också en isolator så att det blir en antenn och inte en jordledning. Längden på antennen är ungefär 20 meter, jag har inte mätt upp exakt. Men till längden kommer nerledningen som också är en oisolerad vajer, så det blir väl omkring 30 meter.

Resultatet är bra. Jag kan höra många fler stationer och det är jättekul.

torsdag, september 21, 2006

Cappuccino


Expressomaskinen.
Överst ligger två muggar för att värmas och till höger står en mugg med nyskummad mjölk.

Jag går ju regelbundet på auktionerna som min kompis Kjell håller i Orsa. Där finns några lådor med gratissaker. Det är sådant som folk ratat vid auktionen, de lägger det där och vem som helst får hämta. en dag gjorde jag ett fantastiskt fynd, där låg en liten expressomaskin.
Jag tänkte att den är nog sönder, det är därför den ligger där.
Men jag tog hem den och gjorde rent den, hällde i vatten och tryckte på knapparna - inget hände. Ok, den är sönder, jag får kasta den, tänkte jag.

Men efter en stund pep maskinen. Då begrep jag att den inte fungerade förrän den hade fullt tryck. Jag mixtrade lite med den och till slut kom jag underfund med alla funktioner. Vid nästa besök i auktionshallen hittade jag även bruksanvisningen och ett speciellt kaffemått.


En mugg med cappuccino, till vänster en skål med rårörssocker.

Tidigare har jag alltid gjort kaffe i ett flergångsfilter men det har alltdid blivit för mycket för en person så jag gick över till Nescafe, men det blev ju inte billigare och dessutom inte särskilt gott. Nu när jag fått den här expressomaskinen har kaffet blivit en riktig njutning.

I början gjorde jag bara expresso men nu gör jag också cappuccino och det är riktigt gott. Maskinen har ett litet rör på ena sidan genom vilket man blåser ner ånga i mjölken och på så sätt får man varm mjölk och skum. När det är klart är det bara att ställa kaffemuggen under maskinen och köra ner expressokaffet ovanpå mjölkskummet. Efteråt strör jag lite rårörssocker ovanpå. Om skummet är perfekt så skall sockret ligga kvar ovanpå. Mums!


Rårörssockret ligger kvar ovanpå mjölkskummet.
Man rör inte om, sockersmaken kommer när man tar sista slurken!

--------------------------------
Vill man veta mer om kafferecept så kom det ut en bok 1969 med titeln "Kaffe raff". Förmodligen går den att få tag på i antikvariat eller via bibliotek.