Skäggskatt

Jag sitter här och funderar vad som kan vara bra för tillväxten och ge inkomster till staten


Konungar och deras finansministrar har i alla tider försökt hitta möjligheter att beskatta allmogen. De har gått igenom alla samhällsområden i sin jakt på inkomster.

Kan de lura medborgarna att än en gång arbeta för att kunna betala skatt så är deras lycka gjord. Huvudsaken är att folket tror på nyttan av skatten.
En bil, ett hus eller en båt är föremål som medborgaren har betalt med skattade pengar. Men staten kräver oftast skatt för objektet än en gång.

För att motivera beskattning talar politikerna om nyttan med skatten. Nyttan kan gälla att begränsa konsumtion, försvara miljön eller ta av de rika för att ge till de fattiga. I varje fall uttrycks det så om det är lämpligt. Politikernas problem är att hjälpa staten att hitta nya skatteobjekt.

Tre som diskuterade problemet
Två är f ö besläktade med artikelförfattaren

Det finns ett område som ger återkommande möjlighet till beskattning. Nämligen den manliga skäggväxten. Skägget är ju visserligen mannens prydnad, men i jämställdhetens namn så är det bättre att alla män är slätrakade och även med sitt utseende närmar sig kvinnorna. Dessutom ger en slätrakad man ett intryck av effektivitet.

Om alla män vore slätrakade så kunde sannolikt en stor del av arbetslösheten avskaffas. Daglig rakning tar nämligen mycket tid. Statistiker har räknat ur att en slätrakad man använder 139 dygn av sitt liv till rakning. Frisörerna kan följaktligen få mer att göra.
Slätrakade män gör också att förbrukningen av rakblad, tvål, rakvatten och batterier till rakapparater ökar och det avskalade skägget bidrar till en ökad tillväxt.

För att förmå männen att vara slätrakade bör därför skägg och mustascher beskattas.
Det tyckte i varje fall ryssen Peter den store som på 1700-talet bestämde att alla som bar skägg och mustascher skulle betala skatt. Skatten hade ryssarna i sextio år tills Katharina II avskaffade den år 1762. Hon ville förmodligen som kvinna åter se män som såg ut som karlar och ej som kvinnor.
I England gjordes ett försök med skäggskatt men den blev ej populär. Inte så konstigt egentligen när man vet hur konservativa engelsmännen är.

Men miljöpartister skall ju alltid gå mot strömmen. I knappast något annat politiskt parti i Sverige finns så många skäggiga män. Det tyder möjligen på en viss konservatism och anarkistiska idéer. Vid 1800-talets slut var det nämligen vanligt, att man med skägget visade sin politiska åsikt. Stort yvigt skägg liknande Kropotkins visade på anarkistiska ideal och valrossmustasch av modell Branting visade att bäraren hade demokratiska idéer. Dagens stubbmode signalerar väl istället girighet och egoism eftersom det uppstått under 1980 talets dans kring guldkalven.

Med tanke på den senaste tidens skäggtävlingar så kan vi måhända snart se en skäggig statsminister. Då kan saker ske på skäggets område. Skägg har nämligen i gångna tider varit en symbol för makt. Egyptiska konungar bar skägg och till och med deras drottningar, vilket gamla målningar visat.

Alla värdiga personer har under tidernas lopp burit skägg, se på bilder av Gustaf Wasa eller varför inte den man som vi alla snart väntar på, nämligen TOMTEN. Han skall ju ha skägg! Utan skägg blir tomten en menlös figur.

Låt därför Tomten hjälpa till att betala landets finanser genom att betala en rejäl skäggskatt!

Snäll och obeskattad tomte med en snäll hund.
Tomtens namn nämner vi givetvis ej här.