tisdag, november 28, 2006

Novembertrött ! !

Mörkt, månen börjar gå upp


Usch vad jag känner mig initiativlös och trött.
Jag har ingen lust att göra något annat än att sitta i soffan och läsa och det gör jag till klockan är över 2400.

Tänk förr somnade jag redan vid 21-tiden men nu har jag blivit en nattuggla. Det är tydligen en återgång till mina tonårsvanor. Då var man uppe på nätterna och steg upp sent.
När jag var lärling så började jag klockan 0700 och måste gå upp tidigt på vardagarna för att hinna till jobbet men då orkade jag, trots att jag lyssnat på Radio Luxemburg eller jazzmusik från Amerika långt in på nätterna. Ja, ja man var ju ung då.
Nu som pensionär är jag uppe vid åttatiden för hundarna måste ut, men när de är klara så går jag och lägger mig igen. Sängen är så himla inbjudande. Där gosar jag ner mig i sängkläderna och ligger ända till nio trots att ryggen protesterar mot att jag hållit mig i vågrätt läge så länge.

Som sagt jag är trött ändå trots att jag sover bra och länge. Försöker vara ute mycket för att få frisk luft men det är ju det att ljuset är borta eller i varje fall alldeles för svagt. Om jag inte minns fel så är det något sömnhormon, melatonin eller vad det heter som får övertaget när solljus saknas.
Det var bättre för någon månad sedan. Då låg här snö och temperaturen var omkring minus tio grader. Snön reflekterar solens ljus och man mår bättre. Men nu är ju naturen upp och ned så vi blir konstiga av det. Bara nu inte björnarna vaknar av värmen, här är ju nästan tio plusgrader. Om de vaknar så får de väl problem att hitta föda och en vintervaken björn är irriterad och sur.



Halv fyra på eftermiddagen, dimma och dystert.


Funderar på om jag äter rätt men det är ju ingen egentlig skillnad på det jag äter nu eller annars. Dricker en stor mugg kaffe på förmiddagen och en liten på eftermiddagen så kaffekonsumtionen är inte enormt hög, man blir annars märkligt nog trött av för mycket kaffe.

Ja den här tröttheten. Här är ju full med saker som jag borde göra. Hyllorna i matkällaren skall sågas till så att det blir klart där någon gång. Där skall ju vinflaskorna ligga sedan.
Det måste köras in mer ved till pannan, körde visserligen in fyra skottkärrlass i dag men jag eldar ju så jag måste hålla jämna steg med förbrukningen. En del klampar är ju för stora och går inte in i pannan så de får ut igen och delas med klyvyxan. Jag borde ha sett detta när jag högg dem i somras.
Så är det datajobb av flera slag. Jag borde ju skriva på min bok om träd, det materialet har legat allt för länge. Och så är det materialet om farfars far. Det kanske är dags att ta i det nu. Nej, usch jag blir stressad om jag tänker så. Jag tror jag tar en god bok och sätter mig i soffan och väntar på våren!

söndag, november 19, 2006

Vinprovning


Kjell ställer upp den första damejannen för omtappning

Äntligen var det dags för att prova årets vin

Det var den 3 september som jag satte den första omgången.
Då var det en blandning med blåbär, röda vinbär och svarta vinbär.
Senare satte jag även på äpplen från de två träden på tomten.
Två kompisar ställde upp utan protester för att vara med om den högtidliga omtappningen av vinet och för att kunna bedöma om jag lyckats.

Den första omgången med det röda vinet var helt fantastiskt
Perfekt i både syra, sötma och smak. Därför blev det en besvikelse när den stora falskan med äpple vin provsmakades. Det var sött, alldeles fantastiskt sött. Oj, oj vad mina aktier sjönk hos kompisarna.
Så var det två små damejanner med äpple kvar, men de var faktiskt helt perfekta.
Lösningen kommer nog att bli att blanda dessa med det söta från den stora flaskan för att jämna ut sockerhalten.

Olle och Kjell var mycket intresserad av omtappningen

Det mesta tappades över i gamla svagdricksankare och ställdes ner i matkällaren. Där får det nu stå i lugn och ro till jul då det kan vara dags att tappa över på flaskor. Jag har ju inte så många flaskor så vi får väl dricka upp det som inte får plats. Kanske det är lite vågat för alkoholmätaren visade på 20% !


Man måste suga i slangen för att häverten skall komma i gång.
Det är ett intressant och trevligt arbete.

onsdag, november 15, 2006

Allt som är gratis är bra

När man bor på landet och dessutom anser att allt som är gratis är bra så speglar detta i vad man har på gården.


Huggkubb med parabol som mössa

Min vedleverantör skänkte mig en rejäl huggkubbe så att jag kan kylva ved. Men allt trä ruttnar ju så småningom så jag behövde något att skydda den med.
En dag var jag på tippen, som vi säger här. Byråkraterna kallar den "Återvinningscentral". Jag var där för att slänga sådant som jag absolut inte hade någon nytta av längre. Det blev ett lönande besök. Mitt i bland all bröte med metallskrot fann jag en gammal parabol. Den tog jag med mig hem och gjorde till tak för huggkubben.

Så fick jag se ett par tomfat. Precis vad jag behövde!
De fick åka med på släpvagnen som jag lånat. Tomfatet kom genast till användning för förvaring av vedaska. Askan behöver jag till sommaren för att pudra med i landen och därmed hålla en del illasinnade skadedjur borta. Samtidigt tillförs en mängd mineraler.
Jag har ett lock på tomfatet så att det inte regnar och snöar ner på askan. Plåtlocket hittade jag också på tippen.



Tomfatet för aska längst till vänster.
Till höger är komposten som fått vinterkläder.

När jag stod där vid tippen så kom det en rörläggare med en varmvattenberedare, en sådan där som är klädd med trä. Den var ju inte så stor men borde räcka till det hus jag bor i. Där är det nämligen en elektrisk varmvattenberedare och det är ju fånigt när man ändå eldar.
Jag frågade vad det var för fel på varmvattenberedaren och rörläggaren sade att den var helt ok, hade fungerat när han monterade ner den. Han hjälpte mig att lasta den på släpet.
Jag åkte hem med mer grejor än jag kört dit och allt kom till användning, och det var GRATIS!



Fåglarnas hus med smurftomte på vakt



En kompis kom en dag med ett litet fågelhus till mig. Han hade haft det stående i flera år i källaren och var bara glad om jag ville ha det. Jag målade det med lite linoljebets och satte på tjärpapp på taket. Innuti ställde jag en mjölkkartong med solrosfrö och utanför en tomte på vakt. Nu har fåglarna fullt sjå att gå in i huset och hämta frö och jag sitter inne i köket och tittar på dem. Där finns pilfinkar, nötväckor, gulsparvar, talgoxar, domherrar och sidensvansar och så en och annan skata. Visst är det kul!

tisdag, november 07, 2006

Skäggskatt



Jag sitter här och funderar vad som kan vara bra för tillväxten och ge inkomster till staten


Konungar och deras finansministrar har i alla tider försökt hitta möjligheter att beskatta allmogen. De har gått igenom alla samhällsområden i sin jakt på inkomster.

Kan de lura medborgarna att än en gång arbeta för att kunna betala skatt så är deras lycka gjord. Huvudsaken är att folket tror på nyttan av skatten.
En bil, ett hus eller en båt är föremål som medborgaren har betalt med skattade pengar. Men staten kräver oftast skatt för objektet än en gång.

För att motivera beskattning talar politikerna om nyttan med skatten. Nyttan kan gälla att begränsa konsumtion, försvara miljön eller ta av de rika för att ge till de fattiga. I varje fall uttrycks det så om det är lämpligt. Politikernas problem är att hjälpa staten att hitta nya skatteobjekt.


Tre som diskuterade problemet
Två är f ö besläktade med artikelförfattaren

Det finns ett område som ger återkommande möjlighet till beskattning. Nämligen den manliga skäggväxten. Skägget är ju visserligen mannens prydnad, men i jämställdhetens namn så är det bättre att alla män är slätrakade och även med sitt utseende närmar sig kvinnorna. Dessutom ger en slätrakad man ett intryck av effektivitet.

Om alla män vore slätrakade så kunde sannolikt en stor del av arbetslösheten avskaffas. Daglig rakning tar nämligen mycket tid. Statistiker har räknat ur att en slätrakad man använder 139 dygn av sitt liv till rakning. Frisörerna kan följaktligen få mer att göra.
Slätrakade män gör också att förbrukningen av rakblad, tvål, rakvatten och batterier till rakapparater ökar och det avskalade skägget bidrar till en ökad tillväxt.

För att förmå männen att vara slätrakade bör därför skägg och mustascher beskattas.
Det tyckte i varje fall ryssen Peter den store som på 1700-talet bestämde att alla som bar skägg och mustascher skulle betala skatt. Skatten hade ryssarna i sextio år tills Katharina II avskaffade den år 1762. Hon ville förmodligen som kvinna åter se män som såg ut som karlar och ej som kvinnor.
I England gjordes ett försök med skäggskatt men den blev ej populär. Inte så konstigt egentligen när man vet hur konservativa engelsmännen är.

Men miljöpartister skall ju alltid gå mot strömmen. I knappast något annat politiskt parti i Sverige finns så många skäggiga män. Det tyder möjligen på en viss konservatism och anarkistiska idéer. Vid 1800-talets slut var det nämligen vanligt, att man med skägget visade sin politiska åsikt. Stort yvigt skägg liknande Kropotkins visade på anarkistiska ideal och valrossmustasch av modell Branting visade att bäraren hade demokratiska idéer. Dagens stubbmode signalerar väl istället girighet och egoism eftersom det uppstått under 1980 talets dans kring guldkalven.

Med tanke på den senaste tidens skäggtävlingar så kan vi måhända snart se en skäggig statsminister. Då kan saker ske på skäggets område. Skägg har nämligen i gångna tider varit en symbol för makt. Egyptiska konungar bar skägg och till och med deras drottningar, vilket gamla målningar visat.

Alla värdiga personer har under tidernas lopp burit skägg, se på bilder av Gustaf Wasa eller varför inte den man som vi alla snart väntar på, nämligen TOMTEN. Han skall ju ha skägg! Utan skägg blir tomten en menlös figur.

Låt därför Tomten hjälpa till att betala landets finanser genom att betala en rejäl skäggskatt!
























Snäll och obeskattad tomte med en snäll hund.
Tomtens namn nämner vi givetvis ej här.

onsdag, november 01, 2006

Vintern och fäbodbesök


Usch! Snöstorm!

Den kom tisdagen den 31 oktober med en snöstorm i hälarna. Det blåste hårt och jag undrade om min radioantenn som sitter mellan två träd skulle klara sig, men det gick bra. Hundarna måste ju ut och jag pulsade i snö som gick en bit över anklarna. Det kom nog fyra decimeter snö.

Inte kul att gå ut


Dagen innan


Skräddardjurberga fäbod


Tänk vad märkligt ändå. Dagen före hade jag besökt Skräddardjurberga, Labbdjurberga och Ödarv fäbodar. De ligger högt och på vägen dit vid ett kalhygge där skogen var borta kunde jag se till Skattungbyn och Orsa.

Dessa fäbodar ligger 400 – 500 meter över havet och färden dit går på vindlande skogsvägar. Jag tog inte tiden men uppskattar att det åtminstone tog 30 minuter att köra från Skattungbyn till Skräddardjurberga. Den fäboden är förresten en turistfäbod. Med kommunens bistånd så håller man där djur och där finns även en kaffestuga. Det är många intressanta hus med inskriptioner på. Några hus lär vara från 1600-talet. Men nu var där inte en människa bara jag och hundarna.




Orsasjön, röken kommer från värmeverket i Orsa

Långt därborta på en södersluttning såg jag Skattungbyn




Rester av fäbodkultur vid Labbdjurberga


Labbdjurberga är en öde fäbod. Där står ett par hus som används som jaktstugor och gärdesgårdarna är borta och marken växer igen, det känns tragiskt.


Brunnen vid Ödarvs fäbod

Vid Ödarv är däremot de flesta hus i bra skick även om det inte bedrivs någon djurskötsel där. Husen är i stället en sorts sommarstugor för folk i Kallmora.


Karta. Längst ner Skattungbyn.
Överst till vänster Ödarv
I mitten Skräddardjurberga
till höger Labbdjurberga

När detta skrivs är det onsdag och jag har varit ute och skottat gårdsplan så att jag kan komma ut med bilen. När man bor så här så behöver man inget gym. Det blir tillräckligt med motion med snöskottning och vedhuggning. Jag njuter när jag tänker på att det är gratis.