Mörkt, månen börjar gå uppJag har ingen lust att göra något annat än att sitta i soffan och läsa och det gör jag till klockan är över 2400.
Tänk förr somnade jag redan vid 21-tiden men nu har jag blivit en nattuggla. Det är tydligen en återgång till mina tonårsvanor. Då var man uppe på nätterna och steg upp sent.
När jag var lärling så började jag klockan 0700 och måste gå upp tidigt på vardagarna för att hinna till jobbet men då orkade jag, trots att jag lyssnat på Radio Luxemburg eller jazzmusik från Amerika långt in på nätterna. Ja, ja man var ju ung då.
Nu som pensionär är jag uppe vid åttatiden för hundarna måste ut, men när de är klara så går jag och lägger mig igen. Sängen är så himla inbjudande. Där gosar jag ner mig i sängkläderna och ligger ända till nio trots att ryggen protesterar mot att jag hållit mig i vågrätt läge så länge.
Som sagt jag är trött ändå trots att jag sover bra och länge. Försöker vara ute mycket för att få frisk luft men det är ju det att ljuset är borta eller i varje fall alldeles för svagt. Om jag inte minns fel så är det något sömnhormon, melatonin eller vad det heter som får övertaget när solljus saknas.
Det var bättre för någon månad sedan. Då låg här snö och temperaturen var omkring minus tio grader. Snön reflekterar solens ljus och man mår bättre. Men nu är ju naturen upp och ned så vi blir konstiga av det. Bara nu inte björnarna vaknar av värmen, här är ju nästan tio plusgrader. Om de vaknar så får de väl problem att hitta föda och en vintervaken björn är irriterad och sur.
Halv fyra på eftermiddagen, dimma och dystert.
Ja den här tröttheten. Här är ju full med saker som jag borde göra. Hyllorna i matkällaren skall sågas till så att det blir klart där någon gång. Där skall ju vinflaskorna ligga sedan.
Det måste köras in mer ved till pannan, körde visserligen in fyra skottkärrlass i dag men jag eldar ju så jag måste hålla jämna steg med förbrukningen. En del klampar är ju för stora och går inte in i pannan så de får ut igen och delas med klyvyxan. Jag borde ha sett detta när jag högg dem i somras.
Så är det datajobb av flera slag. Jag borde ju skriva på min bok om träd, det materialet har legat allt för länge. Och så är det materialet om farfars far. Det kanske är dags att ta i det nu. Nej, usch jag blir stressad om jag tänker så. Jag tror jag tar en god bok och sätter mig i soffan och väntar på våren!
3 kommentarer:
Du beskrev precis hur jag känner mig och ändå ska jag varken hugga ved eller snickra hyllor. Jag ska bara orka finnas till för barn och barnbarn. Laga middag är det mest ansträngande jag gör, resten får jag hjälp med eftersom kryckorna är i vägen för städjobbet :-) Ändå är jag precis lika trött som du är. En förlamande trötthet, på gränsen till medvetslöshet, så känns det för det mesta.
Maggan
usch o fy . vädret hod dig är son här i Haninge grått trist dimma o regn . Jag själv trodde jag led blodbrist järnbrist eller annat . men inte ett fel på mig . Skönt . det är nog den vita snön som fattas
Så välkänt detta är som du skriver. Jag har väl aldrig vart nån hurtig människa på morgonen, men detta som 'är nu är inte bra. Lägger mej sällan före kl 24, sen är det som du skrev, uppe sent med.
Jag tror att det är vädret som gör mycket. Samt att man kan bli lite deppad av att göra samma saker dag in o dag ut. Man vet att man har imorgon med., o dör man så har man ingen glädje av imorgon..om du förstår hur jag menar. Jag kan gladeligen tjuta upp tills imorgon. Det kunde jag aldrig förr.
Men jag hoppas hela tiden på att det ska bli bättre.*S*
Skicka en kommentar