Odlarmöda - glädje och sorg

I köksfönstren hänger nu tomatplantorna.

Tomater
I våras drog jag upp tomatplantor inomhus. Det var ett evigt pysslande, vattning och allmän vänlighet. När det var dags att sätta ut dem så varnade mig folk för att göra det för tidigt, inte före järnnätterna sade de och jag lyssnade.
Därför fick de dålig start. De har stått utomhus intill söderväggen men tiden räckte nog inte. en del plantor blev väldigt sena och blommar först nu i september, det är bara att glömma dem.
Men tomater blev det, bara en enda hann mogna innan det var risk för frost här, så jag klippte av dem och hängde dem i köket, där mognar de i värmen. till nästa år får jag nog se till att ha ett växthus.


Potatis

Potatislandet

Potatisen var den verkliga sorgen. Jag gjorde det väl för lätt för mig. Ingen gödning, ingen grävning. Jag odlade den under halm och det borde gå bra. Men jag gjorde nog ett par misstag.

Jag lade King Edward som är en sen sort och de hade nog behövt vara förgrodda om de skulle bli färdiga i tid. Men jag fick ju sättpotatisen gratis, så jag får väl skylla på det.
Vad värre var att jag inte tänkte på att det var grässvål under halmen och att den kunde vara full med knäpparlarver. De käkade potatis för brinnande livet och det enda jag fått nu är en halv hink potatis, de flesta mycket små. Det blir väl att åka till en självplock och plocka där i stället.

Mitt beslut är emellertid att plöja upp all odlingsmark i höst. Jag har redan talat med en bonde och så snart han får tid skall han göra det. Marken har ju inte varit plöjd på tjugo år så det behövs nog.

Äpplen
Äpplen har det däremot varit mycket gott om och jag har funderat på hur jag skall kunna ta tillvara dem. Det har blivit vin och mos till lust och glädje! Bortåt 70 liter vin står och puttrar under köksbordet nu. Det blir kul till jul!
Men jag kan ju inte bara ha vin, man måste ju äta också. Äpplemos till gröt är ju gott. Själv har jag aldrig kokat äpplemos men någon gång måste man ju pröva på denna ädla konst.

Sjutton burkar äpplemos är inte så dåligt.
De bör ju räcka hela vintern.

Så här gjorde jag:
Delade äpplena i fyra bitar, tog bort kärnhus, pinne och fnas samt eventuella bruna fläckar. När jag var klar hade jag fyllt en hel 15 liters hink. När jag jobbade med detta funderade jag över om jag skulle koka det direkt och sedan köra det i köttkvarnen. Jag ville ju ha sönder skalen.
Jag bestämde mig för att först köra i kvarnen och sedan koka. Då skulle jag ju kunna lägga hett mos i glasburkarna. Och så blev det!

När äpplena passerat köttkvaren så var det åter nästan en full hink. Den tömde jag i min stora trettioliters kastrull och tömde i lite vatten, ett knappt kilo strösocker och lite askorbinsyra. Sedan fick det koka på vedspisen. Det tog väl ungefär en timme, jag tog inte tiden.

Glasburkarna värmdes med hett vatten och locken i kokande vatten. Sedan fylldes burkarna med hett mos. Det brändes om man fick det på händerna. Burkarna fylldes ända upp och locken skruvades på. När de kallnat hade locken bubblat inåt så det fungerade nog ur konserveringssynpunkt. För säkerhets skull förvarar jag dem i kylskåpet.

Det kokade fint på vedspisen, men det blev lite varmt i köket, ute var det ju tjugo grader så bortåt 25-30 var det nog. Det var i och för sig bra för då jäser vinet bättre men även den deg jag satt med honungsjäsmedel.

Bröd
Dagen därpå var det dags att baka. Det var tänkt att bli ett surdegsbröd som man bakar i en lergryta. Problemet är att honungsjäsmedlet inte verkar funga särskilt bra, degen jäser inte så mycket som jag trott. Men jag provar ändå. När detta skrivs står lergrytan i ugnen. Hoppas att brödet inte blir stenhårt, när det jäst så dåligt.

Egentligen är jag inte vansinnigt road av hushållsjobb av den här typen, men om man kan göra stora satser så går det väl an och det blir framför allt billigare än att köpa.

Se där ett litet spartips på köpet!