Att ta ansvar för den egna hälsan
Har äntligen tagit mig i kragen och ger mig ut i skogen. Fint höstväder att promenera i. Måste få upp konditionen och efter sjätte promenaden på sju dagar så börjar det ge resultat. Hundarna ä l s k a r promenaden. Hur promenadvägen ser ut har jag skrivit om i ett tidigare inlägg.
I slutet av 1970-talet hade jag lågt blodtryck och rekommenderades av läkare att börja motionera. Jag körde igång direkt och slet nästan av en hälsena. Hade ingen aning om att man skulle värma upp innan man började springa. När hälen var läkt så hade jag läst på och joggade oftare och oftare. När jag var mest i stöten så sprang jag i genomsnitt en mil om dagen och hade en järnkondis.Gick bl.a i fjällen. Av olika anledningar så blev det mindre spring och till slut avstannade det helt. Nog skulle det vara kul att kuta igen, men jag är realist. Kroppen är betydligt äldre.
Anledningen till att jag körde i gång nu, är att jag totalt slutat med alla mediciner och jag anser att jag nog kan bota mig själv till viss del. Har upptäckt att jag blir sjuk av medicinerna. Ögondroppar mot glaukom ger mig astma och astman botas med Kortison mm. Pulmicort höjer ögontrycket och läkarna skriver ut allt starkare ögondroppar. Följden mer astma! Låter inte klokt men jag kan nu efter tre veckors medicinstopp påstå att jag har rätt.
Egentligen är det konstigt att läkarna inte kan läsa på innen de skriver ut mediciner. De börj ju ta hänsyn till hela situationen för patienten. Men de verkar faktiskt inte bry sig, för de kan väl inte vara så att de är ointelligenta?
Det har varit dimmigt, rått och kallt i många dagar under de här veckorna och tidigare fick jag andningsproblem och tvingades att ta Kortison mot. Det behöver jag inte längre. Hjärtklappningen som jag fick av Oxis och Pulmicort och som tvingade mig att sitta i en stol i två timmar varje förmiddag är borta. Tårvätskan börjar nu också komma tillbaka i glaukomögat.
Efter ett par dagar med promenader fick jag ont under fötterna. Gick ju i nya skor. Men när jag nu lagt i en filtsula så försvinner värken. Nu funderar jag på hur jag skall göra när det blir vinter. Det blir väl vandringskängor och eventuellt skidor. Det har jag inte åkt på många år, men har nu fått tag i ett par som är lite bredare, för det gäller ju en ospårad väg. Vi får se hur det går, håll tummarna!
I vilket fall så anser jag att man skall i möjligaste mån ta ansvar för sin hälsa själv och inte lämna det till en ointresserad läkarkår.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar