torsdag, februari 21, 2013

Mobbing



Mobbing är något avskyvärt!
Förr trodde jag att det bara var något som barn ägnade sig åt, eftersom jag själv blev mobbad under skoltiden, men sedan drabbades jag åter av detta på 1980-talet när jag arbetade på Siemens. 
Det verkar som om ingen som är avvikande kan undgå att drabbas. På senare år har ju även kungafamiljen blivit hårt utsatt. Man har i s.k. humorprogram gisslat kungen för att han har dyslektsi och det har även givits ut en bok om hans privata fester.
När man inte har kunnat hitta mer om kungen så har man givit sig på drottningen. Att hennes tyska föräldrar varit med i nazistpartiet under 30- 40 talet har nu mer än 60 år senare gjorts till en stor affär. Vem kan som barn stå till ansvar för vad ens föräldrar gjort?
Toppen på mobbingkampanjen är väl Elisabeth Ohlssons nidbild av kunden och hans vänner ätande mat på en naken kvinnas mage, samtidig som drottningen sopat ett hakors under en matta. Hela bilden är ett fotomontage och har upphöjts till konst!

Det är något märkligt med mobbing. Jag minns från skoltiden på 1950-talet hur alla hängde med i svansen av hackare som förföljde mig över skolgården. De ropade glåpord av olika slag. Speciellt var det mitt sätt att uttala bokstaven R som väckte deras intresse. Ytterst få människor skorrade nämligen på den tiden. 
Det var skolkamrater jag inte kände som roade sig på min bekostnad. Tydligen väcker det någon sorts låga instinkter hos folk när de ser att någon blir utsatt. Särskilt roligt är det ju om inte offret ger igen. Jag klagade hos mina föräldrar men fick bara till svar att gå undan, effekten blev att det bara blev värre.

Det är väl samma sak med kungafamiljen. De skall ju tåla. säger folk. Men varför skall de utsättas för sådant hån, när de egentligen inte kan gå i svaromål. Därför blir jag glad när jag läser att drottningen faktiskt har klagat till pressen över publiceringen av den fejkade bilden. Fast den republikanska pressen slår i från sig och påstår att publiceringen är ett allmänt intresse.
Egentligen är det väl avundsjuka. 
Varför är jag inte född till kung? 
Varför får jag inte bo så fint? 
Varför får jag inte en massa pengar? 
OSV.

Drottningen sommaren 2002

När jag tänker på det här så förstår jag inte att de egentligen orkar med sina jobb. De skall ju representera Sverige, vara på alla möjliga evenemang, inviga m.m. Samtidigt är de alltid iakttagna av såväl allmänhet som press. De har egentligen inget vidare privatliv för att de måste i stort sett mest umgås inom familjen. Nej, det jobbet skulle jag inte vilja ha.

Folk ondgör sig över att de är födda som kungligheter. Men det är ju inget de kan hjälpa. Man väljer inte sin mor och far. Att bryta sig loss från hovet är nog heller inte så lätt. Jag antar att de redan från småbarnsstadiet blir uppfostrade till en sträng pliktkänsla fört landet. Som tonåringar får de också lära sig att inte skapa skandaler och har en moralkodex att följa. Är detta liv verkligen något att vara avundsjuk på?

Arbetsplatsmobbing 
När jag började på Siemens i Stockholm så var jag en väl etablerad säljare inom grafisk industri med fokus på att åstadkomma resultat. Eftersom jag visste att företaget var tyskägt så frågade jag innan om man arbetade efter svensk tradition eller tysk. Det försäkrades att man givetvis levde efter den svenska kulturen. 
Det visade sig vara falskt. Det fanns en sträng hieraki. Vi som arbetade inom tryckeribranschen, var inte vana vid sådant tänk. Där kunde en säljare gå direkt till den person på golvet som använde de produkter man sålde. Men alla förutsatte givetvis att man var fackkunnig och kunde sina varor. Företagsledaren kunde för det mesta allt om det tekniska och frågade detaljerat, liksom att han ville ha prisuppgifter lätt och snabbt.
Siemens ville att en separat tekniker skulle besöka kunden och offerter skulle vandra genom hierarkin innan kunden fick någon uppgift. Detta skapade konflikt för mig som alltid ville betjäna kunden snabbt. Om en chef inte var hemma så gick jag ett steg högre upp för att få offerter påskrivna. Oj. oj vad mellanchefer blev trampade på tårna.
Det började en kampanj för att jag skulle säga upp mig. Kollade stämpelklockan och krävde att jag alltid skulle stämpla. Vilken säljare har stämpelklocka! Man är väl resultatansvarig. Nå väl, jag stämplade givetvis in även när jag förberedde resor på helgerna, så att allt skulle vara klart för avfärd måndag morgon. Nu var det fel på det också. Facket klagade för det blev en massa kvalificerat övertid. Så där höll de på tills jag bröt ihop. Det behövdes inte så mycket för att riva upp gamla sår.

Inga kommentarer: