Mobbing är något avskyvärt!
Förr trodde jag att det bara var något som barn ägnade sig
åt, eftersom jag själv blev mobbad under skoltiden, men sedan drabbades jag
åter av detta på 1980-talet när jag arbetade på Siemens.
Det verkar som om
ingen som är avvikande kan undgå att drabbas. På senare år har ju även
kungafamiljen blivit hårt utsatt. Man har i s.k. humorprogram gisslat kungen
för att han har dyslektsi och det har även givits ut en bok om hans privata
fester.
När man inte har kunnat hitta mer om kungen så har man givit
sig på drottningen. Att hennes tyska föräldrar varit med i nazistpartiet under
30- 40 talet har nu mer än 60 år senare gjorts till en stor affär. Vem kan som
barn stå till ansvar för vad ens föräldrar gjort?
Toppen på mobbingkampanjen är väl Elisabeth Ohlssons nidbild
av kunden och hans vänner ätande mat på en naken kvinnas mage, samtidig som
drottningen sopat ett hakors under en matta. Hela bilden är ett fotomontage och
har upphöjts till konst!
Det är något märkligt med mobbing. Jag minns från skoltiden
på 1950-talet hur alla hängde med i svansen av hackare som förföljde mig över
skolgården. De ropade glåpord av olika slag. Speciellt var det mitt sätt att
uttala bokstaven R som väckte deras intresse. Ytterst få människor skorrade
nämligen på den tiden.
Det var skolkamrater jag inte kände som roade sig på min
bekostnad. Tydligen väcker det någon sorts låga instinkter hos folk när de ser
att någon blir utsatt. Särskilt roligt är det ju om inte offret ger igen. Jag
klagade hos mina föräldrar men fick bara till svar att gå undan, effekten blev
att det bara blev värre.
Det är väl samma sak med kungafamiljen. De skall ju tåla.
säger folk. Men varför skall de utsättas för sådant hån, när de egentligen inte
kan gå i svaromål. Därför blir jag glad när jag läser att drottningen faktiskt
har klagat till pressen över publiceringen av den fejkade bilden. Fast den
republikanska pressen slår i från sig och påstår att publiceringen är ett
allmänt intresse.
Egentligen är det väl avundsjuka.
Varför är jag inte född
till kung?
Varför får jag inte bo så fint?
Varför får jag inte en massa pengar?
OSV.
Drottningen sommaren 2002
När jag tänker på det här så förstår jag inte att de
egentligen orkar med sina jobb. De skall ju representera Sverige, vara på alla
möjliga evenemang, inviga m.m. Samtidigt är de alltid iakttagna av såväl
allmänhet som press. De har egentligen inget vidare privatliv för att de måste
i stort sett mest umgås inom familjen. Nej, det jobbet skulle jag inte vilja
ha.
Folk ondgör sig över att de är födda som kungligheter. Men
det är ju inget de kan hjälpa. Man väljer inte sin mor och far. Att bryta sig
loss från hovet är nog heller inte så lätt. Jag antar att de redan från
småbarnsstadiet blir uppfostrade till en sträng pliktkänsla fört landet. Som
tonåringar får de också lära sig att inte skapa skandaler och har en moralkodex
att följa. Är detta liv verkligen något att vara avundsjuk på?
Arbetsplatsmobbing
När jag började på Siemens i Stockholm så var jag en väl
etablerad säljare inom grafisk industri med fokus på att åstadkomma resultat. Eftersom jag visste att företaget var
tyskägt så frågade jag innan om man arbetade efter svensk tradition eller tysk.
Det försäkrades att man givetvis levde efter den svenska kulturen.
Det visade
sig vara falskt. Det fanns en sträng hieraki. Vi som arbetade inom
tryckeribranschen, var inte vana vid sådant tänk. Där kunde en säljare gå
direkt till den person på golvet som använde de produkter man sålde. Men alla
förutsatte givetvis att man var fackkunnig och kunde sina varor.
Företagsledaren kunde för det mesta allt om det tekniska och frågade detaljerat,
liksom att han ville ha prisuppgifter lätt och snabbt.
Siemens ville att en separat tekniker skulle besöka kunden
och offerter skulle vandra genom hierarkin innan kunden fick någon uppgift.
Detta skapade konflikt för mig som alltid ville betjäna kunden snabbt. Om en
chef inte var hemma så gick jag ett steg högre upp för att få offerter
påskrivna. Oj. oj vad mellanchefer blev trampade på tårna.
Det började en kampanj för att jag skulle säga upp mig.
Kollade stämpelklockan och krävde att jag alltid skulle stämpla. Vilken säljare
har stämpelklocka! Man är väl resultatansvarig. Nå väl, jag stämplade givetvis
in även när jag förberedde resor på helgerna, så att allt skulle vara klart för
avfärd måndag morgon. Nu var det fel på det också. Facket klagade för det blev
en massa kvalificerat övertid. Så där höll de på tills jag bröt ihop. Det
behövdes inte så mycket för att riva upp gamla sår.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar