Flytta i sär - obehagligt

Redan i hösten -05 flyttade jag i sär. Efter tio år kände jag att det helt enkelt inte gick längre. Ständigt var det så att jag inte var tillräckligt perfekt. Min sambo klagade på än det ena, än det andra. Det gick så långt att jag hade ångest när jag visste att hon skulle komma hem, vad skulle hon klaga på i dag?

Givetvis får det följder när någon hackar på en. Kärleken tar helt enkelt slut. Vem kan älska med någon som några timmar tidigare kitiserat dig? Ett tag trodde jag att det var jag själv som blivit för gammal, skulle jag söka läkare för att få Viagra? Men någonstans inom mig kände jag att det nog inte var så.
Så en dag kunde jag helt enkelt besluta mig för det som jag gått och grunnat på i nära ett år. Jag berättade att jag tänkte flytta, men sambon verkade inte fatta. Under ca tre månader var ämnet uppe flera gånger och jag upprepade att jag hade beslutat mig. Först den dagen när jag köpt mig en bil verkade saken få fäste. Nog om det!

Detta var för sju månader sedan. Jag hade flyttat men inte fått med mig alla grejor. De fick helt enkelt ej plats på flyttbilen, så nu måste jag resa tillbaka och ordna det. Jag skulle också sälja min båt samtidigt. I veckor har jag oroat mig och ångesten har ibland väckt mig på natten. Tankar har kommit på detta obehagliga.

Jag förstod att detta skulle vara svårt att klara ensam. Inför resan frågade jag min son om han ville följa med mig och han ställde upp. Jag hade sju timmars bilresa så jag övernattade hos min son först. Dagen efter åkte vi med två bilar och två släpvagnar dit för att få med alla prylar. Men under de sju timmarnas resa dagen innan hade jag en ångest som knöt sig i magen på mig.

Min sambo var helt förändrad. Nu var hon arg och tvär. Alla mina grejor var flyttade och jag fick inte att komma in i bostaden för att se att allt var med. Hon hade tagit dit två av sina kompisar som skulle vara någon sorts vittnen. Jag fattar inte detta uppbåd, jag skulle ju bara hämta mina tillhörigehter, inte hennes saker!

Jag har haft en bod där jag haft mycket grejor. Där stod jag och skruvade ner hyllor och min starke son sprang till bilarna och lastade på saker allt eftersom jag skruvade ner och bar ut. F.d. sambon kom ut i boden och anklagade. Jag fick ryta till och säga att jag skulle fixa saker i boden först, sedan kunde vi ta nästa steg och då gick hon ut. Svetten lackade och jag måddee fysiskt illa. Min son fick ta jobbet med att bära. Fy fan vilket helvete!

Så blev det förhandling. Hon påstod att jag var skyldig henne fyra tusen för en båtmotor, medan jag hävdade att jag ju faktiskt fått den som ersättning, för vad jag under flera år gjort för att hjälpa hennes handikappade son osv.
Men sade jag, att om hon skulle ha pengar för något som jag fått, så ville jag ha tillbaka de soffor som jag ärvt efter min mor. Sambon hade visserligen klätt om dem med tyg som jag betalt, men sofforna hade högt affektionsvärde för mig.

Nu lade sig hennes kompis i samtalet och det blev en massa påståenden som gick ut på att jag nog var psyksjuk. Jag tänkte att ett gräl är det minsta jag vill ha. Min son räddade situationen med att säga att han faktiskt ville åka hem. Han frågade om det hela egentligen inte handlade opm sofforna och föreslog att vi skulle gå halva vägen var. Detta innebar att jag skulle betala 2,000 och släppa sofforna. Efter lite funderande gick jag med på detta. Situationen var ju jobbig nog ändå.

Vi kunde sedan resa hem till min son. Mitt illamående släppte. Jag gick in i en affär på vägen och köpte tre pilsner till oss var, färsk pasta, potatissallad, rödbetssallad och vitlöksbröd. Fick lägga band på mig för att inte köpa halva affären för jag var så lättad över att allt var löst och att mitt illamående hade släppt.

Här håller vi på och lastar om på söndagsförmiddagen. Allt skulle ju på en bil och en släpvagn. Det gick till slut men tog tid.

På söndag förmiddag packade vi under fyra timmar om bilarna och jag fick allt i min bil, på släpet och på taket. Nu när jag skriver detta är jag åter hemma efter sju timmars bilresa, klockan är 2400. Hundarna har fått mat och jag firar min nya frihet med en flaska rödvin.

Nu skall jag börja leva mitt nya liv! I det skall ingen bestämma över mig!