Hatt och rock

Min kompis Sven Hultgren till vänster och jag till höger

Eleganta killar i hatt.

Bilden tagen i mitten av 1950-talet

Klädesplagg som fallit ur modet är både hatten och rocken

Elegant i kubb

Vanlig i slutet av 1800-talet

och långt in på 1900-talet.

Lasse Dahlqvist skriver i sin visa " Se där seglar Kålle med kubb..."

Under min ungdomstid i slutet av 1950-talet så var hatt ett vanligt plagg.

Alla män bar hatt. Ett praktiskt plagg som både kunde se elegant ut och som skyddade huvudet mot regn och eventuella hackspettar. 

Numera ser man aldrig någon som bär hatt, annat än i undantagsfall, ex. vis till en del folkdräkter, eller när det skall vara något festligt. Till en del folkdräkter är hatten något obligatoriskt. Varför har hatten försvunnit?

Reklamkepsen på varje huvud

Män bär numera reklamkepsar, som är vidrigt fula, speciellt om man ser hur håret tittar ut på baksidan. 

Keps var i och för sig vanlig på 1950-talet, men då såg den annorlunda ut. Det var stora och plana. Bandyspelaren och sedermera schlagersångaren Snoddas hade en sådan. På en del unga människor var det mode med den modellen av keps, men då bärs den med skärmen i nacken.

Rocken var ett fantastiskt plagg som när den var som bäst gick en bit nedanför knäna. Därmed värmde den på ett bra sätt. Jag minns att jag hade en sådan och har för mig att den kallades Ulster. Vill minnas att de varav ull och rätt tjocka, ofta mönstrade.

När jag skulle på begravning för några år sedan så behövde jag en lång svart rock. Den är tillverkad i Finland och jag gissar på att den är tillverkad i ull. Neutral och tråkig rock.

Ett tag bar jag trenchcoat

Detta plagg kunde man se på militärer i 50-talsfilmer. Min första trenchcoat var fantastisk. Den hade flera fickor på insidan. De var så stora att jag utan vidare kunde ha en dagstidning i dem. Vad jag minns så var den av engelsk tillverkning, kanske Burberry. Egentligen var väl trenchcoaten ett regnplagg och den hade en krage som kunde vikas upp. Väldigt praktisk rock när man var ute på resa för att man kunde rulla ihop den som man ville utan att den blev fördärvad. På senare år har jag lyckats få tag i en enklare trenchcoat. Den har bara en liten innerficka och är tillverkad av Junex.

I min garderob har jag en brun läderrock 

Den går bara till knäna och som jag ser det är den ett mellanting mellan skinnjacka och rock. Detta plagg passar bäst sent på våren eller tidigt på hösten. 

Men på 1970-talet hade jag en svart något tajtare läderrock av tunnare och mjukare läder. Kände mig väldigt elegant i den.

I början av 1990-talet började jag köra buss, då fick man uniform av bussbolaget. Vi som körde i skärgården där det var dåligt med uppehållsstugor och extra blåsigt fick varma och vindtäta rockar av syntetmaterial. Dessa liksom övriga delar av uniformen levererades av ett företag som heter Johan Skoglund.

En bekant som arbetade vid järnvägen fick en liknande rock, tillverkad i Portugal. Den hade väldigt stora fickor på utsidan och var väl tänkt för konduktörer som behövde fickor för att förvara biljetter och tidtabeller. Jag fick en sådan som jag använder när jag går ut med hundarna. Rocken har såväl dragkedja som tryckknappar och ett löstagbart foder med SJ:s märken i.

Varför går alla i kalla jackor?

Numera går ju alla människor i jackor. Vanligast är sådana som inte värmer nedre delen av ryggen. Sådana plagg passar kanske om man åker tunnelbana men när man kommer ut och det är blåsigt och kallt är de ju direkt hälsovådliga.

Bättre i dag

Den röda potatisen, tror att den heter Asterix

Måndag
Lite roligare i dag.
Har tagit upp resten av potatisen. Nu har jag en stor lår med de vita potatisen och något mindre med de röda, i matkällaren.

Fick en beställning på en bok från Bokus och 10 st från Adlibris. Det blev ett brev och ett paket.
Men fick vänta väldigt länge  på brevbäraren. De blir allt senare. När jag flyttade hit 2005 så kom brevbäraren mellan 12 och Ett. Men så slog de igen i Orsa och allt flyttades till Mora. Brevbärarna fick allt större distrikt. Min brevbärare börjar först i Orsa och innan han lämnar centralorten har det tagit två timmar. Hans tur slutar i Skattungbyn och Torsmo. Till mig kommer han numera någon gång efter 15.

Hundarna väntade också på brevbäraren. Jag kunde ju inte gå deras promenad förrän paketen var avlämnade. Men när vi kommit i väg så var det glömt.

Har också skalat ett stort gäng potatis, de ligger i vatten nu. Jag har en handvevad potatisskalare som är väldigt praktisk. Det går snabbt att skala och jag behöver bara göra lite korrigering med en handskalare efteråt. Skall göra en potatisgratäng i morgon, måste bara till affären och köpa en liter mjölk och lite vitlök först..

Måste skörda mangold och broccoli.
Kanske jag tar något blomkålshuvud samtidigt. Jag trodde ju att det inte skulle bli några, men de kommer sig på slutet.

Sedan skall jag skörda kålrötter, rödbetor, morötter och lök, mer om det en annan gång.

Kallt och tråkigt

Både i går och i dag har varit rätt tråkigt. 

Det är kallt och igår regnade det. Jag har ingen lust att göra något. Känner mig tom i skallen.
Slarvat med maten och bara ätit fil och müsli som middag. Nå, jag svälter inte, har ju att ta av.

Går upp vid 8 tiden på morgonen och eldar i vedspisen, det är ju tvunget.
Fryser lite då och då. Funderar på om jag snart skall börja med långkalsingar.

Lyssnar på radio, fikar och kollar på datorn.

Har gjort klart ett paket med böcker som skall sändas på måndag
De skall till Bokmässan i Göteborg. Tidningen Miljömagasinet har lovat att ha boken i sin monter.

Har gått promenad med vovvarna, men det var höstruggigt.

Får väl ta mig i kragen  på måndag.
Det finns ju saker som måste göras både inne och ute.

Bilreparation

Överraskande hjälp

När jag besiktigade bilen i våras så anmärkte Bilprovningen på att det läckte avgaser i motorrummet, men ändå rätt bagatellartat.

Men det blev snart värre. Till slut brummade bilen nästan som en traktor.

Här i byn är det en bonde som dessutom är bilreparatör, men nu var höskörden förestående så jag fick vänta.

Sedan var det höbalar som måste hämtas osv.

Jag var och frågade honom flera gånger, men han hade hela tiden annat att göra.

Jag vågade inte köra in till Orsa eller Mora, så jag fick vackert stanna hemma. Är ju rädd för att få körförbud. Och en ordinär bilverkstad kände jag att jag knappast har råd med. Det var med andra ord rätt deppigt.

Nya packningar hade jag tidigt i våras köpt på Volvo i Mora, då när jag fortfarande vågade köra. När mina kompisar tittade på motorn så förstod jag att man måste värma med gaslåga för att få loss muttrarna och då kanske pinbultarna i motorblocket kunde gå sönder och måste bytas. Jag bad Olle Bengtson att vid tillfälle köpa nya pinnbultar åt mig i Mora.

Överaskande hjälp

Här om dagen kom han och hade köpt bultarna. Han körde in sin bil på gården. Hans bil är som vanligt full med verktyg. Nu tog han fram svetsen och började värma i motorrummet.

Själv är jag rädd att det skall brinna, där är ju bensin, så jag gick in.

Det verkade gå bra så jag tog kameran med mig för att få lite bilder när han jobbade.

Han kan tydligen det här, för han omväxlande värmde och sprayade tunn olja på bultarna. Till slut hade han alla lösa, och pinnbultarna var hela.

När packningarna kom loss så kunde man se att en av dem var alldeles sönderbränd. Olle bytte alla och kollade tändstiften också när det var lätt att komma åt.

Så startade vi motorn och allt fungerade. Det hela var klart på knappt tre timmar.

TACK OLLE!

Men

När äntligen packningarna vid motorblocket utbytta så att det är tätt där, väsnas bilen fortfarande.

Ljudet kommer från ett märkligt hål på avgasröret, alldeles efter katalysatorn.

Hålet är alldeles runt så jag funderar på om det suttit en sensor där, och att den ramlat loss. Men man ser ingen avsliten sladd. Det blir att åka till en bilverkstad i alla fall.

Nåja, det värsta är ju gjort i alla fall.

Tungt!

Denna bild tog jag på hösten på Bohus.Björkö

Jag känner igen känslan

Är det hösten?

Ibland drabbas jag av att det känns tungt, kan det vara hösten som har psykologisk inverkan tro?

Tycker att jag inte får något gjort.

Visst har jag planer.

Det finns många saker att göra eller som borde göras, men jag kommer mig liksom inte för.

Nu har jag visserligen kommit i gång med en daglig promenad med hundarna, alltid något. Det har legat nere under sommaren när jag prioriterat trädgården.

Vi går någon gång mitt på dagen och det tar väl 40 minuter. I bland lite längre om de skall få nosa lite mer. Tur att jag har vovvarna, annars hade jag väl suttit i en stol och sovit.

Tänker jag tillbaka så har jag ju gjort en del

över 30 kbm ved har jag kört in i vedboden. Några skottkärrelass varje dag, och det blev klart till slut.

Kjell var här och sotade skorstenen. Han litar inte på att jag klarar att stå på taket.

Sedan har jag sotat vedspisen och i går tog jag pannan också, ett skitjobb, men det går bra med ansiktsmask. Problemet är bara att det immar på glasögonen så jag ser inget.

Odlingen

Men min sparrislåda då? Har dragit upp ett antal sparrisplantor som står i växthuset, men de skall ju ut till sin plats innan vintern. Det är bara så förbannat trögt att få det gjort.

De två dörrkarmarna som lådan är gjord av måste skruvas ihop.

Sedan skall jag sålla jord och fylla lådan, innan jag kan plantera. Men jag har som sagt ett motstånd. Det irriterar mig.

Jag har tagit in 15-20 kg squash och lika mycket spagettipumpa. De ligger i matkällaren nu. Men jag måste ju frysa osv. Det bara inte blir gjort. Skit att man skall vara så trög!

Snart är det dags att skörda potatis och kålrötter.

Det blir bara ett enda blomkålshuvud av beräknade 20. Sommaren var för kall.

Jag borde ta hand om rättikan. Har ju planerat att jag skall mjölksyra den, men har brist på kärl eller fantasi.

Vitkål verkar det bli så pass att jag kan göra surkål. Väntar så länge jag kan, för det är nu den växer till sig.

Det är ju skönt att läplanket i alla fall är uppe, men det fixade Kjell, jag kunde bara titta på. Det blev ju bra, men jag känner mig lite otillfredställd med att jag inte gjort det själv.

Så är det husvagnen

Där tog jag bort två fönster för att byta gummilister. Upptäckte röta i trät och skall byta ut det. Den har stått så hela sommaren. Äntligen har jag fått träbitar av Kjell, men de skall passas in. Dessutom måste jag köpa tätningsmassa som jag kan lägga på runt metalllister på taket, så att det inte blir ny ruta. Men va fan, det blir ju inte gjort. Olle har visserligen lovat mig att hjälpa till, men han har ju sitt också och jag vill inte tjata. Måste vara rädd om mina vänner och inte utnyttja dem.

Nå väl i värsta fall får jag väl ställa in vagnen i Kjells lada och fortsätta nästa år. Men huu!

Så är det bilen

Packningen från motorn till avgasröret har gått sönder. Den låter som en traktor. TugaLasse här i byn kan ju göra reparationen, men hela sommaren har han inte haft tid, han har sagt att hö måste bärgas. Jag gissar på att han tycker att det är ett himla tråkigt jobb att byta ut den här delen på min bil. Bultarna som håller avgasröret sitter bergfast och kanske måste borras ut. Han drar sig väl.

Måste nog ringa till proffsverkstäder och kolla om jag kan få det gjort någon annan stans. Men det kostar ju säkert massor av pengar som jag inte har. Huu igen!

Stress är vad det är

Jag är helt enkelt stressad, för att inget händer, det är sanningen.

Mest jobbigt är det när jag helt måste lita på andra för att få saker gjorda.

Här gäller att härda ut. Det brukar ju lösa sig till slut.

I bland saknar jag någon att prata med. Någon som har lite intellektuellt tänkande. Vore roligt att kunna diskutera böcker filmer och sådant. Men bo ihop med någon vill jag inte. Det blir så himla personlig i min väldigt trånga bostad.

Konsten att baka

Råglimpor

(ur Stora Boken om bakning, sid 64)

2 dl rågkross

1 ½ dl havregryn

7 ½ dl rågmjöl

1 liter kokhett vatten

50 gr jäst

2 tsk salt

2 msk olja

1 dl vetekli

2 ½ dl grahamsmjöl

9 dl vetemjöl

Grädda i 175 - 200 grader i ca 1 timme.

Pensla brödet med filmjölk

Så långt receptet i original.

-------------------------

I min variant gör jag så här:

Just nu har jag gott om vetekross så det blir det i stället.

Havregrynen jag använder är de fiberberikade

För det mesta använder jag öl från min tillverkning, i stället för vatten. Häller det kokhett över joxet i behållaren.

Kör i min assistent, men har redan då tillsatt saltet och brödkryddor. När det verkar smidigt, stänger jag av. Sedan får det stå i bland ett par timmar så att det kallnar.

Löser upp jästen i ljummet vatten och tillsätter den.

Brukar ha ½ dl sirap, men i dag tog jag lika mycket honung i stället. Har fått sådan av min kompis Kjell Holmstrand som är biodlare.

Tar nästan 1 dl rapsolja för att vara säker på att brödet blir saftigt.

Kör assistenten tills det blir smidigt och trycker ner det i behållaren, strör lite vetemjöl ovanpå.

Ställer oftast bunken på hyllan över vedspisen så att det skall ha det varmt och jäsa. Tar 1 tim.

Häller ut degen på bakbordet och knådar med vetemjöl, men måste dela den i två bitar för jag orkar inte knåda med mina händer, har ju värk i tummarna. Har prövad med att bearbeta med en brödkavel, men återgått till knådning.

Strör lite vetemjöl på två bakplåtar och lägger limporna där eunder en duk för att efterjäsa.

Brukar titta på dem och när det ser ut att vara dubbelt så stora så åker limpa nr:1 in i ugnen.

Har prövat med att pensla med filmjölk, men då fastnar limporna i plåten, så det har jag slutat med. De fastnat i bland ändå i plåten.

Limpa 2 får ju jäsa alltför länge, så jag har prövat med att sätta den svalare, ex vis i vindstrappan. Men limporna flyter alltid ut på ett sätt som jag inte gillar, måste ju skära dem snett när jag skall ha en macka, annars blir skivorna för smala. Undrar om de ändå får jäsa för länge.

Något annat som också inträffat är att brödet går sönder när jag kommit in en bit vid uppskärningen. Vet inte varför. Något fel är det. Kanske jag knådat för lite.

Jag har prövat med att grädda i min lilla elspis, med exakt gradtal, men helst kör jag i vedspisen. Då får jag varmt i huset och det går inte åt elenergi. Svårigheten med vedspisen är gradtalet.

Limpa nr:1 i vedspisugnen

I dag var det 300 grader på vedspisugnen så jag satte i en trästicka för att hålla nere värmen, men efter en halvtimme var limpa nr:1 inte färdiggräddat och dessutom hade den spruckit på längden.

Limpa 2 fick grädda i 300 och var klar på ungefär 20 minuter, den blev lite mörkare. Fick stå inne lite till för att jag skulle vara säker på att den var genomgräddad.

Här står limporna under en duk till i morgon.

Limpa nr:1 till vänster, och den mörkare limpan är nr:2