Hatt och rock

Min kompis Sven Hultgren till vänster och jag till höger

Eleganta killar i hatt.

Bilden tagen i mitten av 1950-talet

Klädesplagg som fallit ur modet är både hatten och rocken

Elegant i kubb

Vanlig i slutet av 1800-talet

och långt in på 1900-talet.

Lasse Dahlqvist skriver i sin visa " Se där seglar Kålle med kubb..."

Under min ungdomstid i slutet av 1950-talet så var hatt ett vanligt plagg.

Alla män bar hatt. Ett praktiskt plagg som både kunde se elegant ut och som skyddade huvudet mot regn och eventuella hackspettar. 

Numera ser man aldrig någon som bär hatt, annat än i undantagsfall, ex. vis till en del folkdräkter, eller när det skall vara något festligt. Till en del folkdräkter är hatten något obligatoriskt. Varför har hatten försvunnit?

Reklamkepsen på varje huvud

Män bär numera reklamkepsar, som är vidrigt fula, speciellt om man ser hur håret tittar ut på baksidan. 

Keps var i och för sig vanlig på 1950-talet, men då såg den annorlunda ut. Det var stora och plana. Bandyspelaren och sedermera schlagersångaren Snoddas hade en sådan. På en del unga människor var det mode med den modellen av keps, men då bärs den med skärmen i nacken.

Rocken var ett fantastiskt plagg som när den var som bäst gick en bit nedanför knäna. Därmed värmde den på ett bra sätt. Jag minns att jag hade en sådan och har för mig att den kallades Ulster. Vill minnas att de varav ull och rätt tjocka, ofta mönstrade.

När jag skulle på begravning för några år sedan så behövde jag en lång svart rock. Den är tillverkad i Finland och jag gissar på att den är tillverkad i ull. Neutral och tråkig rock.

Ett tag bar jag trenchcoat

Detta plagg kunde man se på militärer i 50-talsfilmer. Min första trenchcoat var fantastisk. Den hade flera fickor på insidan. De var så stora att jag utan vidare kunde ha en dagstidning i dem. Vad jag minns så var den av engelsk tillverkning, kanske Burberry. Egentligen var väl trenchcoaten ett regnplagg och den hade en krage som kunde vikas upp. Väldigt praktisk rock när man var ute på resa för att man kunde rulla ihop den som man ville utan att den blev fördärvad. På senare år har jag lyckats få tag i en enklare trenchcoat. Den har bara en liten innerficka och är tillverkad av Junex.

I min garderob har jag en brun läderrock 

Den går bara till knäna och som jag ser det är den ett mellanting mellan skinnjacka och rock. Detta plagg passar bäst sent på våren eller tidigt på hösten. 

Men på 1970-talet hade jag en svart något tajtare läderrock av tunnare och mjukare läder. Kände mig väldigt elegant i den.

I början av 1990-talet började jag köra buss, då fick man uniform av bussbolaget. Vi som körde i skärgården där det var dåligt med uppehållsstugor och extra blåsigt fick varma och vindtäta rockar av syntetmaterial. Dessa liksom övriga delar av uniformen levererades av ett företag som heter Johan Skoglund.

En bekant som arbetade vid järnvägen fick en liknande rock, tillverkad i Portugal. Den hade väldigt stora fickor på utsidan och var väl tänkt för konduktörer som behövde fickor för att förvara biljetter och tidtabeller. Jag fick en sådan som jag använder när jag går ut med hundarna. Rocken har såväl dragkedja som tryckknappar och ett löstagbart foder med SJ:s märken i.

Varför går alla i kalla jackor?

Numera går ju alla människor i jackor. Vanligast är sådana som inte värmer nedre delen av ryggen. Sådana plagg passar kanske om man åker tunnelbana men när man kommer ut och det är blåsigt och kallt är de ju direkt hälsovådliga.