Avliva hund

Ont i magen

Jag mår visset och har ont i magen. Min gamla labradortik Moster Beda har cancer. Inte bara på njuvret utan även i lungorna. Det senare gör att hon emellanåt drabbas av kräkningar, även om hon inte kräks. Hundkunniga som jag talat med säger att det är inte ovanligt att gamla tikar får cancer. Moster beda skulle fylla 13 år i juni, men nu blir det slut.

Jag känner mig som en mördare. Hon har ju varit med mig i så många år och är trogen, lydig och väldigt snäll utom mot andra tikar som hon inte gillar.

Kl 8 ringde jag till veterinären och beställde tid för avlivning. Vi skall vara där kl 2. USH!

Jag har ont i magen och känner mig verkligen vissen. Hade svårt att prata när jag beställde tid. Som väl är kommer min vän Kjell att följa med, för jag känner att jag behöver stöd.

Det handlar om det praktiska också

Det går ju inte att begrava hunden ännu, för det är för djup tjäle. Vi måste lägga kroppen i en frysbox några veckor och även det har jag kollat så att det skall fungera.
Tur att man bor på landet, annars får man inte begrava djur själv.
Då hade ju alternativet varit att skjuta hunden. Jägare här gör ju så. Men för mig känns det inte bra, så det får bli en spruta i stället.

En gång på 1980-talet, när jag bodde i Täby, så måste jag låta avliva en Agrippa, en NewFoundland valp. Den var bara 3 månader. Anledningen var att den hade ett svårt hjärtfel. Jag minns ännu hur jag med tårarna strömmande efter kinderna tog Roslagsbanan hem.
Det är hemskt att tvingas göra sig av med sina älsklingar på detta sätt.

Undras just hur min Asta, Moster Bedas dotter kommer att ta detta. Hon blir ju ensam i huset nu. Jag måste nog skaffa en valp.