Ångest

Valpen Asta

Vissa mornar är odrägliga, ångest och oro kryper i kroppen. Denna dag kanske det beror på vädret, eller också på besöket hos doktorn i går. Det blir ju operation igen och det känns inte kul. Det där papilliomviruset i näsan måste hållas efter. Det kommer att bli operation under narkos, för säkert tionde gången. Flera dagar efteråt mår man som ett utskitet äpplemos innan alla narkosmedel har gått ur kroppen. Mest orolig är det med hundvakt under två dagar. Hundarna är ju vana vid att alltid ha husse intill sig. Nu har ju också den lilla valpen hosta.

När detta skrivs är det mulet och grått och det känns inget vidare. Jag var ju inte speciellt trött när jag steg upp vid sextiden. Gav hundarna mat och drack mitt te och gick och duschade. Det kändes lite rått inne, bara 14 grader i köket, tände i pannan i källaren.

Hundarna ville ut. Ryktade dem för att bli av med lite hår, tiken har fått mjäll. Gick in efter tio minuter och värmde vatten i kokaren. Det blev en mugg pulverkaffe och en mandelkubb.
Så var det dags att dammsuga, det måste ske varje dag nu i fällningstider. Det känns bättre efter städningen. Kanske ångesten i alla fall är kaffeabstinens. Men jag har ju successivt försökt minska på kaffet. Det är ju därför jag börjar med te i stället.

Funderar på vad jag skall göra i dag. Måste kolla ekonomin igen. Det är nödvändigt att handla nu, har en känsla av att det kommer att bli en mager månad. Sådant mår jag också visset av. Det är ju sjutton att man skall ha en så skral ekonomi. Tänk om jag kunde hitta lite extrainkomster. Funderade ett slag på om jag skulle sätta upp en fotoateljé igen. Jag har ju alla grejor. Fast jag borde ju veta att det inte är så väldigt stor lönsamhet. Det kostar ju att ha en lokal, så blir jag ju bunden av det, nu har jag ju fått smak på att ta dagen som den kommer.

Nå ja, det gäller att tänka positivt. Man får ta problemen när de kommer. "Allt förmår den som tror" är ett tänkespråk att ta till. Där är kärnpunkten, man får inte tappa tron på sin egen förmåga! Jag har andra knep också när det blir jobbigt. Sven Bertil Taube sjunger Theodorakis " jag blir så glad, jag blir så glad . . . det hoppas jag att ni blir med"!
Sången får surra i mitt huvud, det lättar. Det skall nog gå bra i dag också.