Det är skärtorsdag. Jag sitter i soffan och läser och vovvarna ligger bredvid mig. Plötsligt far de upp och skäller som vansinniga. Det är någon på dörren, säger de.
Husse går och öppnar.
- Glad Påsk, säger två leende barn och räcker över ett påskkort.
Tänk jag trodde inte något så kul skulle hända mig. Jag är ju nyinflyttad och en gammal gubbe, åtminstone i barns ögon. Men de stod där så rara och leende. Jo, jag fattar väl galoppen. De vill väl ha något i gengäld, men kassan är ju skral. Hittar i alla fall en guldpeng, den får räcka och så tar jag en bild på den.
På påskafton håller jag på med att trava in ved i vedboden. Jag har köpt ett lass färsk ved som nu skall ligga i boden och torka till hösten, tills den nya eldningssäsongen börjar. En god vän lånade ut en skottkärra så att jag skulle kunna köra in veden lättare.
Hundarna håller till på vedbacken och valpen hämtar en vedbit som skall flisas sönder. Jag håller ett öga på hundarna samtidigt som jag jobbar och ser att tiken reser på svansen och stelnar till. Det är en signal att någon kommer.
Mycket riktigt, här kommer två påskkäringar och en liten påskgubbe. Det blir ny fotografering och min sista guldpeng.
1 kommentar:
Det kom allt ett par stycken påskkärringar här också. Jag var förberedd, för de kommer alltid, så lite godis hade jag i alla fall :-)
Maggan
Skicka en kommentar