Ode till en klyvyxa

Aldrig förr har vedhuggning gått så lätt. Tidigare har jag kämpat, slitit och svurit men nu går det som en dans.

Min kompis Kjell var här och sågade ner några träd. Jag har visserligen en motorsåg själv men det gäller ju att träden faller exakt där de ska. Det är inte kul att få ett träd över taket och en massa tegelpannor fördärvade. Kjell är en riktig skogsman och var bland annat i småland och hjälpte till efter stormen Gudrun. Hemma hos mig plockade han ner ett tiotal träd inom en timme.
- Nu har du lite att göra, sade han. Jag kommer och tar resten när du huggit upp.

Jag fick låna en grensax så att jag kunde klippa av de mindre grenarna, men jag skulle släpa i hop dem till en hög så hjälpte valpen till alldeles för mycket.
Jag stängde in hundarna och började kapa upp de fallna träden i lagom stora bitar med motorsågen. Sågade naturligtvis i något och Kjell fick sågen för att slipa kedjan.
dagen därpå kom det mer snö och allt var dolt under ett vackert vitt täcke. Men nu när våren börjar visa sig och solen gassar så kommer alla pinnar och stammar fram.

- Du måste klyva upp björken innan den torkar, hade Kjell sagt. Annars får du aldrig i sär dem.
Nu var det alltså bråttom. Jag högg med min handyxa. Svängde kubbarna över huvudet och det gick väl så där, för stubben jag högg emot var alldeles för låg. Hur skulle det gå med de riktigt grova bitarna som var 40 cm i diameter, det vågade jag nästan inte tänka på.

Men så var Kjell i Borlänge och handlade på Jula. Han kom hem med en klyvyxa. Den har ett långt skaft och väger 2,5 kg. Den kostade nästan 400:-. Jag tyckte att det nog var i mesta laget, men Kjell sa att man skall ha riktiga grejor.

I går var det dags att hugga. Först fick jag såga av en stubbe med motorsågen, så att jag skulle få en plan yta som stod still. Så tog jag den första kubben och tog i utav hv...te.

Det hade jag inte behövt göra, kubben flög i sär.
På nästa kubbe lät jag yxan nästan bara falla av sin egen tyngd och det gick lika bra. Så höll jag på.
Hundarna var tillsagda att hålla sig på avstånd och gjorde det också märkligt nog. Det var så väldigt roligt att jag nästan inte kunde sluta att hugga. Till och med när jag fick en kubbe som jag nästan inte orkade svinga över huvudet så blev det succé.

En granne gick förbi på vägen och kommenterade att jag hade skaffat mig ett gratis gym. Och mycket riktigt, efteråt fick jag träningsvärk i armen. Men det var det värt. All tänkbar aggression hade jag ju på detta sätt låtit gå ut över de stackars vedkubbarna och varmt blev det också. Ved värmer som bekant många gånger. Denna ved skall eldas nästa vinter.

I morgon skall jag ut och såga upp några mer kubbar så att jag får klyva igen!