Plånboken i P1

Har länge retat mig på Radions program Plånboken i P1.

Där får lyssnarna råd om aktieplaceringar och annat som riktar sig till de som får pengar över varje månad, eller som har en sparad slant på banken.

Därför sände jag detta till programmet. Det är väl dags att redaktionen kommer ner till verkligheten.

De besuttnas program

Plånboken uppges vara ett konsumentprogram. Det kan man tolka som att programmet riktar sig till de som har råd att konsumera.

Veckans program ger en tydlig hint om att så är fallet. Här gives råd för de som har pengar. Det handlar om hur dessa sekiner bäst skall bevaras genom olika finter i pensionsbolag och banker.

Men vi, fattiga, var är vårt program?

Vi som när pensionen kommer kanske har någon eller ett par hundralappar kvar att spekulera med, till mat.

Det är kanske så att redaktionen är okunnig i hur många svenskar det är som lever på eller till och med under existensminimum. Hörde i dag t.ex. att en person som fått avslag på uppehållstillstånd får 71:-/dag att leva på. En stor summa för oss fattiga.

Jag som skriver detta är en 72-årig pensionär. Jag har efter 90-talskrisen levt under existensminimum, detta beroende av dels skuldsanering (inte för att jag varit slarvig) och dels på de märkliga regler som Pensionsmyndigheten ställer upp för bostadsbidrag.

Visste ni att om man har kallhyra och sedan betalar alla övriga kostnader för det hus man hyr, så räknas inte allt som hyra? Har överklagat i flera år, tills jag fann hur man måste göra.

Om man lever utan TV (svindyrt) och tidningar så sparar man mycket pengar.

Om man passar på när någonting är gratis så är det bra för den egna ekonomin.

Om man får kläder på loppis eller på gratisloppis så kan man klara sig länge.

Om man dessutom bor på landet, där folk skiter i hur man är klädd så funkar det.

Jag skall inte fortsätta med att räkna upp, bara tala om att vegetarianer som odlar sin egen mat lever väldigt billigt. Men så radikala åsikter kan väl inte redaktionen ta till sig.