Var positiv - lev lycklig

Tankar under duschen

- Du borde läsa en bok av Peale, sade Almida Elmberg, innan hon gick ur min bil.
Jag hade kört henne hem efter en kvällskurs i reklam. Hon var en gammal kvinna med mycken erfarenhet och hade arbetat med reklam och marknadsföring i USA. Nu undervisade hon på en handelsskola i ämnet reklam. Av någon anledning kom vi varandra nära trots den mycket stora åldersskillnaden. Jag brukade köra henne hem på kvällarna, för vi skulle ju åt samma håll. Det hände ofta att vi satt en stund i bilen och pratade.

Under denna tid i livet hade jag det mycket jobbigt. Mitt företag var konkursmässigt och själv blev jag sjuk och for ut och in på en lungklinik för att jag hostade blod. Äktenskapet var trassligt. Tidningar kunde jag inte längre läsa eftersom alla olyckor och elände i världen lades på mina axlar. Kort sagt så var jag deprimerad, fast det begrep jag inte.

Jag gick till en bokhandel och köpte boken av Peale. Den hade titeln ” Var positiv – lev lycklig!”. Författaren var en amerikansk präst med namnet Norman Vincent Peale. Han propagerade för ett nytt sätt att tänka. Jag som alltid tidigare bara hört präster tala om synd och elände, fann plötsligt att här var ett budskap som jag kunde ta till mig.
Som barn fick man ju läsa aftonbön och följa med till kyrkan. Konfirmeras skulle man ju också men jag vill påstå att jag inte blev övertygat religiös. Det blev jag ju heller inte av att läsa Peale men jag lärde mig ett nytt sätt att tänka. Detta nya sätt har varit mitt stöd i hela livet och är så ännu idag.

Det har skrivits mängder av böcker på temat ”Var positiv!” men de jag läst har inte givit mig så mycket som just Peale. Han har lärt mig att ett ord eller en fras som man upprepar för sig själv i svåra stunder blir ett stöd som gör att man orkar att gå vidare.

Vi gör inte rätt mot oss själva när vi låter sorg och elände bygga bo i våra tankar. Det är ju fasligt lätt när man får någon motgång att börja tycka synd om sig själv. sedan undergrävs självförtroendet och det blir allt svårare att ta sig upp ur den djupa brunn som svarta tankar för ner i.
På något sätt är det så att när något går en emot så är det lättare att öka på eländet än att stå emot det. Peale visade mig en metod som motverkade det.

Det är alltid med viss tvekan som jag berättar om den metod som jag använder för att förhålla mig positiv i svåra stunder. Speciellt har jag funnit att om jag berättar att den har sin grund i något religiöst så backar folk. Antingen beror detta på att människor i allmänhet har negativa upplevelser av präster och det kyrkliga livet eller också lyckas jag inte framföra det på rätt sätt. Men här skall jag nu göra ett försök att visa hur metoden fungerar.


Mycket av de goda kunskaper som lärs ut inom religiösa kretsar strävar till att ge levnadsvisdom, men samtidigt har det genom århundradena varit så att uttolkarna av läran fått makt över människorna och sedan utsatt dem för olika former av förtryck. Det är naturligtvis så att vi alla då och då funderar över vårt leverne och om vi kan bli bättre som människor och nå framgång.

Framgång – vad är det? Är det att ha mycket pengar och leva ett ekonomiskt bekymmersfritt liv eller finns det andra sätt att tolka ordet ”Framgång”.
I bland när man träffar folk så skryter de med att deras barn har blivit så duktiga. De har tagit fina examina eller fått fina jobb. Just detta att barnen verkar ha det materilt bra är för många föräldrar mått på deras egen framgång.
Men med mitt sätt att se det så är ”Framgång” något som innebär att jag håller mig själv över vattenytan. Jag vill inte bli deprimerad och nedtryckt. Nej – jag vill känna att jag kan gå rak i ryggen och ha en stolthet över mig själv som lyckas med det jag föresätter mig.

Under min skoltid så flyttade mina föräldrar flera gånger. Jag rycktes upp ur en gemenskap med andra barn och kastades ut bland helt nya. Detta skapade en osäkerhet som i tonåren fick som följd att jag blev mobbad i skolan.
Barn kan ju vara elaka och den som inte är likadan som gruppen blir hackkyckling. När jag började skolan på 1940-talet så skulle alla talfel rättas till. De som läspade eller skorrade skulle läras att tala riktigt. Fröken Carlsson hade sina egna metoder för att förmå barnen att lära sig att talla korrekt, dvs den svenska som talas i Stockholmstraken. Hon drog oss i håret om vi inte gjorde som vi var tillsagda. Men min skorrning beror troligtvis på att mitt talorgan är annorlunda. Jag kunde aldrig lära mig att säga R på rätt sätt utan låter som en skåning eller en fransman trots att jag ej under min uppväxt haft några möjligheter att höra folk tala så.

Denna taluppfostringsmetod satte emellertid sina spår. När jag i tidiga tonåren gick i skola i Alingsås så var det givetvis min skorrning som tilldrog sig uppmärksamhet och barnen började reta mig. Osäker som jag var drog jag mig undan men då blev det ännu värre. Då fann man fel på mina kläder och elever från äldre klasser hjälpte till att göra rasterna till ett helvete. Lektionerna var också svåra. Jag har alltid haft svårt för huvudräkning. Denna svaghet fick jag lida för. Trolle vår matematiklärare gick in för att hacka på de svaga eleverna. När han lämnade ut resultatet av en provräkning så kunde han säga:
- Jaha, och så kan jag konstatera att Jojje är sämst som vanligt!
Mina klasskamrater hånskrattade och jag fick ytterligare förstärkt min tro på att jag var oduglig i matematik.

Senare i livet, dvs vid samma tid som jag mötte Almida Elmberg, så fick jag klart för mig att jag faktiskt ej var dålig. På handelsskolan hade vi nämligen bokföring och jag var hela tiden den bästa eleven. Då fann jag grunden till ett självförtroende.

Vi är det vi tror oss vara. Om man uppfattar sig som sämst så uppför man sig också på ett sätt som gör att andra människor behandlar en illa. Omvänt gäller att människor som verkar framgångsrika och säkra på sig själva blir väl bemötta. Det fungerar så och därför gäller det att försätta sig i ett tillstånd som innebär att man faktiskt tycker att man själv är bra och att man är framgångsrik även om det är mätt med egna mått.

Det här med att man uppför sig så som man uppfattar sig själv kan åskådliggöras på följande sätt.
När vi tar på oss fina kläder så kan vi känna att vi är finare och mera värda. Klä ut dig till clown och du uppför dig automatiskt så som du uppfattar att en clown gör. Tag på dig en polisuniform och du känner att du har makt att bestämma.

Vårt mentala liv kan styras i den rikning som vi själva vill, eller bromsas från att dra iväg åt ett håll som vi inte vill. Men för att man skall kunna styra åt rätt håll så måste man ju givetvis vara medveten om att det är möjligt coh sedan måste man lära sig hur man kan göra. Man måste ta på sig den mentala kostym som ger en självförtroende.

När man arbetar som försäljare, med åtföljande krav på försäljningsresultat så är det många gånger lätt att tappa självförtroendet. Man tror helt enkelt att man inte kan sälja eftersom ingen köper av en. Jag har arbetat med försäljning av varor och tjänster under många år. Stundtals drabbades jag av ett märkligt fenomen.

Jag var helt enkelt rädd för att göra veckans första besök. I stället för att besöka kunderna så gjorde jag andra saker och intalade mig själv att jag skulle nog göra kundbesök senare. Det hände att jag stannade på hotellrummet en hel dag bara för att jag var för rädd att göra kundbesök. Där satt jag och hittade alla möjliga fel på mina produkter och mina kunder. När jag sedan gjorde besök dagen därpå så fick jag till min förvåning ändå order och förbannade mig själv som hade förlorat en hel dag. Botemedlet mot denna åkomma fann jag till slut. Jag planerade alla besök och sände i förväg ett kort till mina kunder med uppgift om vilken dag jag skulle komma.

Det är naturligtvis ej så att man kan läsa en bok och sedan i nästa ögonblick bli förvandlad. Min förändring har tagit nästan hela livet och jag är inte färdig ännu. Vid olika tider i livet är man också mer eller mindre mottaglig för påverkan.
Jag har märkt att det är när jag mår som sämst i mentalt hänseende som jag lättast kan ta till mig förändringar som lyfter mig. Egentligen är det ganska enkelt. Varför skall man vilja förändra livet när man är lycklig och mår bra. Därför har jag funnit att det faktiskt är bra med motgångar då och då. Det är nämligen då som jag kan lyfta mig själv i håret och gå stärkt vidare.
Jag har Peales böcker i min bokhylla samt en bibel. När jag har läst i dessa så har jag gjort understrykningar med rödpenna. När motgångar kommer så behöver jag bara slå upp någon bok och där finner jag något ord eller någon mening som passar. Denna lilla kick hjälper mot lättare motgångar.

Bibeln, sade jag. Peales teknik går ut på att man skall finna ord som ger tröst i bibeln och stryka under dem. Man kan gärna finna sitt favorit citat och lära sig det utantill. Denna text upprepar man för sig själv gång på gång tills den sitter som gjuten i medvetandet. När en till synes oöverstiglig svårighet kommer så upprepar man sitt citat tyst för sig själv. Jag använder följande citat ” Allt förmår jag i honom som ger mig kraft”. Det har en märklig förmåga att ge mig lugn och styrka.

Nu räcker det inte bara med ett citat.
Man kan behöva fundera på sitt levnadssätt i övrigt. ”Säg mig vad du äter och jag skall säga dig vem du är” är ett citat som dyker upp ur minnet när jag skriver dessa rader. Det ligger faktiskt något i det. Kroppen är ett livsnödvändigt organ. Utan en fungerande kropp så lever vi ej. Ändå är det märkligt att vi kan stoppa i oss all möjlig bråte utan hänsyn till vilka effekter det har på kroppen.
Allt vad vi äter och dricker skall ju inte bara passera mage och tarm utan också sönderdelas och ut i vårt blodomlopp för vidare transport till bla hjärnan. Människor med förankring i hälsorörelsen hävdar att många av våra sjukdomar beror på felaktig kost och alla de tillsatser som industrimaten innehåller.

När man dricker alkohol, eller kaffe så kommer de kemiska substanserna att påverka hjärnan. Jag har märkt att om jag dricker för mycket kaffe under dagen så kan jag faktiskt bli nervös och nedstämd. Dagen efter en fest är jag trött och fattar inte så bra beslut som jag skulle vilja. Det är visserligen roligt att sitta några stycken och festa men med åren har jag blivit allt mer försiktig eftersom jag tycker att priset är för högt. Då menar jag inte priset på sprit utan effekterna efteråt. Jag har den uppfattningen att gifternas negativa verkan ej försvinner förrän efter flera dagar.

Aldrig någonsin har jag känt att jag haft så klara tankar som under en fjällvandring. Man vandrar i flera dagar och dricker bara klart friskt fjällvatten. Ansträngningen, svettningen och den lugna naturen är renande för själen.

Texten skrevs 17 sept 1997