Mörkret
I de riktigt gamla torparstugorna hade de inte ens fönster.
Rummet lystes upp av elden från spisen eller med en spingsticka.
Hade de tur så fanns det ett fönster på taket, så som i denna stuga som jag fotograferade i Halland för flera år sedan.
Numera har vi ju elektriskt ljus i våra hem.
Det är mörkt, alldeles förbannat mörkt på dagarna.
Var ute och gick med vovvarna vid 13-tiden och det var mulet och nästan skymning.
Jag blir trött, vill helst sitta i en stol och sova, samtidigt som radion pratar i bakgrunden.
Mörkret gör att kroppen har brist på Melatonin, eller hur var det. Kanske det var för mycket.
Hittade en text på Wikip
Men har givetvis inte ens orkat traggla mig igenom den.
Mörkret gör mig lat och även om det finns saker att göra så skjuter jag dem på framtiden.
Det behöver dammsugas igen. Hundarna fäller men jag sparkar tussarna under närmaste möbel.
Så är det texter, massor med texter jag har i datorn som jag borde bearbeta, men jag får inte tummen ur. Det irriterar mig.
Nej, jag deppar inte. Allt funkar ju. Mat finns i frysen, öl i källaren. Räkningarna blir betalda. Så vad kan jag mer begära.
Det är likadant varje år. Jag gillar inte november för att det blir mörkt. Först nästa söndag kan jag ju tända adventsljusstakarna i fönstren och hänga upp julstjärnan i köket. Jag vill inte fuska och göra det för tidigt.
Ute är det dimma. Dimma och mörker, USH!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar